img_5963.jpg

Jag kommer aldrig mer säga: Monster finns inte!

Det är inte lätt att vara barn och sova själv alla gånger. Skuggor, ljud och saker ter sig annorlunda i mörkret. Knarrande ljud och skuggor kan vara spöken och monster som smyger om kring, trots att jag förklarat otaliga gånger att det är grannarna som låter och att skuggan är en leksak eller liknande. Det finns inga monster eller spöken! 

Spöken och monster finns om du får för dig att de gör det! 

Jag satt i bilen på väg hem från en fotbollsmatch när jag längs en mörk väg mötte en bil med hellyset på. Det visade sig senare att bilen stod still intill vägkanten. Bakom bilen var ett hästsläp kopplat. 

Jag vevade ner fönstret för att kolla med föraren om allt var okej. Men det satt ingen i förarsätet. Jag rullade långsamt vidare för att se om vederbörande istället var bakom släpet. 

Jag ropade, Hallå! Behöver du hjälp! Men ingen svarade. 

Jag lutade mig ut en aning från fönstret för att se om någon stod bakom hästsläpet. En plötslig rörelse bakom släpet fick mig att sätta hjärtat i halsgropen och min puls steg kraftigt. Det var bara en häst som stod bunden bakom släpet och den måste ha blivit skrämd när jag kom rullande. 

Det var kallt ute den kvällen. Den första snön hade precis lagt sig på vägen och ur hästens mule bolmade utandningsluften som stora rökmoln. 

Hallå!? Är det någon där? ropade jag igen men inget svar. 

Jag klev ur bilen för att se efter så att ingen var skadad på andra sidan släpet. Men inget syntes där som så när som på några fotspår från någon. Måste varit chauffören som gått till skogs för att kissa eller något. Men varför stod hästen bakom släpet? 

Jag måste ringa någon tänkte jag och kände efter i träningsbyxorna efter telefonen. Ingen telefon! Självklart hade jag lämnat telefonen i jeansen hemma. Jag gick tillbaka mot bilen och bestämde mig för att ringa polisen direkt jag kommit hem. Men vad är det där? 

Kraftiga spår av stövlar i snön såg ut att röra sig från min bil i färdriktningen. Stövelspåren var dock inte ensamma. Något som såg ut som peace-märket utan ringen runtomkring följde stövelspåren. Jag hade nästan kunnat ta de för att vara getspår om det nu inte vore för storleken. Stora som grytvantar hade de tryckt hela vägen ner i asfalten och såg nästan helt färska ut i nysnön. 

Jag klev in i bilen och följde spåren. Nu med en puls som nästan toppade maxpulsen under fotbollsmatchen. Det såg ut som att ”getspåren” följde efter stövelspåren för att ett 20-tal meter längre fram försvinna i ett hav av nedtrampad nysnö. Sen försvann spåren helt. Ingenting ledde varken tillbaka till släpet, in i skogen eller framåt i färdriktningen. I backspegeln såg jag hästen vid släpet stå och frusta och huvudet gungade upp och ner i vinklar jag tidigare aldrig sett en häst göra. Jag blev skiträdd och körde så fort jag bara kunde för att inte åka av den hala vägen. 

En kvart senare körde jag in på parkeringen på området hemma. Jag skulle precis kliva ur bilen när något i ögonvrån fick mig att haja till. Jag vände blicken mot bilen mitt emot mig men såg inget direkt, men där var de igen. Två stora peace-märken utan ring syns i nynsön på motorhuven på bilen mittemot. 

Jag låser försiktigt bilen invändigt. Det blev sedan en lång natts väntan innan jag vågade mig ur bilen och gå de sista meterna till porten. 

Jag kommer aldrig mer säga att monster inte finns. 

Berättelsen ovan är just bara en berättelse och inget jag själv upplevt. Den är inspirerad och delvis kopierad av Creepypoddens avsnitt: Getmannen. Ett avsnitt som jag lyssnade på under en bilresa hem från en fotbollsmatch. Det var mörkt ute när jag parkerade bilen hemma och klart påverkad av avsnittet satt jag kvar några minuter i bilen innan jag vågade mig ut. Mitt förnuft övertygade mig om att det bara var monster i mitt huvud och inget annat. 

Jag kom därefter att tänka alla de gånger jag sagt att monster inte finns och nästan nonchalant viftat bort femåringen som tjorvig under nattningen. 

Om nu getmannen blev verklig (om än för en liten stund) för mig, en vuxen människa fylld med logiskt tänkande. Hur läskigt och verkligt kan då inte alla skuggor och ljud vara för en femåring? 

Framöver tar jag hans rädsla på allvar och inte bara vifta bort den som trams för att vara vaken längre. För är det så att någon av gångerna är riktig rädsla måste jag som förälder ta det på allvar och finnas där utan att för den skull mata rädslan. 

/ Dennis

img_5871.jpg

Bästa sättet för att få hem mina barn från förskolan.

Arbetsveckan var slut. Jag brummade iväg halv fyra från till två mindre helgtaggagade barn på förskolan. Förskolebytet har verkligen varit en succé för bägge barnen. 

Från trams till pophistoria

Det bästa sättet att få dem till bilen är att låta Alfons välja musik för hemfärden. Är Alfons taggad för hemfärd är Siri taggad för hemfärd. Springer Alfons till höger på förskolans gård, springer Siri vänster. 

Tidigare är vi tjatat hål i öronen med Boy Machine och barnvisor men nu äntligen är det klass. Alfons väljer Beat it med Michael Jackson. ”För han är ju bäst.”

Fotnot: Bättre start på helgen finns knappt. 
Knepet fungerar likabra till bilen på morgonen med trötta barn.

Dennis 

img_5863.jpg

Vad ville du pappa egentligen? 

Att få hinna gå på toaletten ostört kan ibland vara en lyx i småbarnslivet. Denna konversation utspelades för några dagar sedan. Det var en mycket viktig fråga som Siri krävde att få svar på precis när jag satt mig för att uträtta mina behov. 

Pappa var är du?

Jag är på toaletten. 

Pappa, kan du öppna dörren? 

Nej, pappa försöker bajsa. Kan du vänta lite? 

Pappa! Pappa, jag vill va med dig! 

Du får vänta hjärtat. Pappa är snart klar. 

Pappa, jag fråga dig! 

Vad vill du fråga?

Kan du inte öppna dörren mig? 

Jag öppnar när jag är färdig. Du får vänta lite. 

Jag vill inte vänta. ÖPPNA DÖRREN, PAPPA! NU! 

Efter ytterligare några ordväxlingar fick jag se sittningen som över för denna gång. 

Ja Siri! Vad vill du? 

Va é mamma? 

……………

Dennis


img_5807.jpg

Kaffekompisar! 

Vi chillar en feberfri dag efter två nätter med feber. Idag är ordningen återställd och vi har kafferep med nybakat bröd innan lunch.

Där rök den middagsluren.

image

Dennis

img_5723.jpg

Typ slutgosat?

Få saker är så mysigt som att få stryka sitt barn över ryggen eller klappa på huvudet och dra fingrarna genom håret. Det är inte alltid det gillas av barnen. Eller det kanske bara gäller våra barn.

Alfons: Jag gillar inte att du klappar på min rygg sådär! 

Jag: Jasså? Varför då? 

Alfons: För att jag har varmt blod och du har varma händer. Då känns det som att det kokar i mitt skinn. 

Jag: Oj då! Är det ungefär som när jag klappar dig på huvudet? 

Alfons: Nä, det är för att du har sånt där rakt hår som fingrarna inte fastnar i och jag och Siri har krulligt hår med lockar. Det känns inte så skönt när fingrar fastnar i håret. 

Jag: Jaha, ja men då får jag väl sluta med det då. 

Alfons: Ja, eller så blir du kall. Kallt och varm blandas bättre.
Dennis

image

Ett känsligt inlägg

Hur kan du välja bort umgänge med barnen?

  • Lån på bostadsrätt, amorteringskrav, materiell lyx (att behålla samma levnadsstandard).Mannen tjänar mer (där har jag hört argumentet: Lite högre lön och mycket högre lön),
  • Mamman vill ju vara hemma.
  •  Vi pappor är inte skapta för att vara hemma med småbarn.
  • Individens fria val (föräldrarna måste själva få bestämma över sin föräldraledighet).
  • Jag är oumbärlig på jobbet.
  •  Det är så långtråkigt att vara hemma.

Argumenten tar aldrig slut….

Frågan som alltid undviks (jag vet att jag steppar på ömtåliga tår):

Varför vill inte pappor och framtida pappor claima sin rätt och ta vara på sitt livs största möjlighet? Att vara hemma med sina coolaste, häftigaste, snorigaste, roligaste och finaste barn.

Om ni tar vara på er rätt att dela på föräldraledigheten, så kommer det hända massa bra saker i samhället. Men det är bara en positiv bieffekt. Den största effekten får ni lista ut själva..

Joel

För mycket tid kan vara för lite tid. 

Inskolningen börjar närma sig sitt slut för barnen på den nya förskolan och även om det fortfarande kan vara nyhetens behag är det förskoleladdade barn på morgonen.

Igår väntade vi ut att få gå hemifrån 9:15 från klockan 08:00. Lite för mycket tid för att skola in morgonrutinerna efter många veckors ledighet. Sätta på en film är lockande men absolut inget vi kommer hinna med när vardagen rullar igång.

Idag skulle vi vara på förskolan vid 9 och väntetiden torde inte bli lika lång. Likväl satt vi där i soffan 07:50 och funderade vad vi skulle göra.  En halvtimmes Bolibompa senare tyckte Alfons att det var dags att gå. Jag förklarade att vi skulle bli väldigt tidiga om vi gick då. Det tar max tio minuter dörr till dörr.

Den briljanta idéen.

Alfons: ”Men om Siri får gå hela vägen istället för att åka vagnen. Då kommer det bli perfekt. För hon går ju så långsamt.” 

Sagt och gjort. En pappa och två för sensommarmorgonen överklädda barn började traska mot förskolan kl: 8:30.

Alfons känner sin lillasyster väl. Det tog tid att gå. I väntan på sin syster kollade Alfons in allt som gick att hitta vägrenen följt av att lillasyster skulle göra detsamma. 35 minuter senare stod vi utanför grinden på förskolan. Redo för en ny dag.

pappablogg, inskolning, tid,

Snabbheten kan vara förklädd snigelfart

img_5654.jpg

Andra veckan på förskolan.

Det var trötta barn som vaknade till andra veckan av inskolning på den nya förskolan. En kompis hade bestämt gift sig under söndagen så det blev en liten fest. Vilket resulterade i en något senare sänggång än vanligt.

pips, chips,

Där det finns ”pips” där finns det en Sirpan!

Inskolning: Vecka 2.

Första veckan på inskolningen gick hur bra som helst, barnen var glada och exalterade när det var dags att gå hemifrån.

Den andra inskolningsveckan startade likt den första i inskolningen i våras med tårar och ”pappa jag vill vara med dig”.  Efter fem till sex veckors ledighet var Siri inte längre säker på om att det här var någon bra idé. Skulle hon bli lämnad här nu? Vad ska pappa var någonstans? Hem och dricka kaffe och städa kunde ju hon lika gärna följa med på, så jag ljög. Blåljög mitt barn rätt upp i ansiktet. Jag sa att jag skulle jobba då jag i själva verket drack kaffe och åt kaka med en vän.

Efter några kramar gick okej att jag lämnade henne. Hon hade varit lite ledsen innan någon rolig aktivitet avbrutit henne i leken.

Alfons var inte heller övertygad om att jag skulle lämna dem och åka hem. Men efter att en storm av femåringar passerat slet hans sig ur den trygga tröstade famnen och anslöt till molnet av barn.

Resten av dagen hade gått bra och det bästa mötte mig vid hämtningen. Den igenkännande blicken när Siri ser att det är jag som kommer in genom dörren. Oavsett moln på himlen är det som att solen skiner upp rummet i ett nästan falsettliknande rop; Pappa!  

Nu håller vi tummarna för att resten av veckan blir ännu bättre.

Dennis

Pippi Långstrump

Maskeradparty – Hur skulle vi klä oss?

Det var maskeradkalas på gång tvärs över gården. Ett kalas med glassbuffé lekar och dans till Mora Träsk och andra trallvänliga barnsånger.

Men hur skulle vi klä ut oss? Jag fick efter lite ventilation med mina Snapchat-följare inse att det nog inte förväntades att jag som förälder skulle vara utklädd. Följ oss gärna där www.snapchat.com/add/lattefarsor.

Vilka kostymer blev det då?

Siri hade sedan tidigare sin Pippi Långstrump kostym som hon fått i födelsedagspresent medan Alfons var lite osäker på vad han ville klä ut sig till, om han nu ville klä ut sig. Alla förslag refuserades med bestämdhet. En mamma vars kreativitet inte når några gränser dög inte mycket till när en dräkt skulle komponeras ihop. Smink kom absolut inte på frågan. Det blev till att gå till den stora maskeradfixaren Google för att se om denne hade några svar.

 

Efter lite sökande efter maskeraddräkter på world wide web hittade vi in till Cool Stuff. Alfons ville ha en drakdräkt från Draktränaren och det verkade vara det enda som fungerade för herrn. När dräkten väl hade beställts och ramlat in i lägenheten var det dags att prova den, men icket. Totalvägran då den endast skulle användas på maskeraden och inte till vardags som lek. Det kändes helt plötsligt lite dyrt att köpa en dräkt för endast ett tillfälle. Efter mycket om och men beslutade vi i samråd med Alfons att behålla dräkten. För det kommer ju ett Halloween i höst också.

Maskeraddagen var kommen.

Nu var det dags att klä oss för maskerad. Siri var taggad! Vi har de senaste dagarna kört mycket Pippi Långstrump på SVT Play så Pippi är dagens favorit alla kategorier, att hon även råkat fått en Pippi-docka av farmor i födelsedagspresent gjorde inte saken sämre. Men Alfons, hur skulle det gå för honom? Skulle han verkligen vilja ha drakkostymen av Tandlöse idag? 

Lika klart som en vacker sommardag var det att den skulle på. Han hade berättat och visat dräkten för många innan kalaset. Men när någon bad honom visa den på vägrade han i sten. Den skulle han ju ha på maskeraden och inte annars! Och så blev det!

pappablogg, maskerad, draktränaren, tandlöse, pippi långstrump,
Dennis

img_5565.jpg

Vi läser om Svea tills vi slocknar.

Det har nog framgått tidigare att Siris favoritböcker är Bus med Svea av Linda Palm. Ny i samlingen är Svea bygger den enda Svea-boken mig veterligen som både mamma och pappa är med i.

Bus med Svea

När jag skrev rubriken …om Svea..så är det inte bara om, utan om och om igen. I den absoluta Svea-favoriten, Svea handlar har Siri börjat gå i karaktär. Vi läser inte längre Svea handlar utan Siri handlar. Hög igenkänningsfaktor för såväl föräldrar som barn. Vi läser den i praktiken tills vi somnar.

Svea Bygger  är rolig på så sätt att efter några läsningar kan barnet själv börja se vad som kommer att ske. Bilderna talar inte bara om vad som händer just nu utan även vad som kan komma hända.

Vi kan varmt rekommendera böckerna Bus med Svea (Facebook-sida) både pappa och Siri! Nu väntar vi bara på att Svea klipper ska dimpa ner i brevlådan.

Dennis