Argumenterar för att få bli liten igen

Siri (2,5 år) har ikväll hållit en lång och saklig argumentation om varför hon borde få börja med napp. Hon som aldrig tidigare velat ha napp. Här är ett utkast. 

Napp från BabyJoy.se
Napp från BabyJoy.se Inget samarbete men jag hoppas att lite gratisreklam ska få de att inte kräva ersättning för copyright-skyddad bild. 🙈

”Därför vill jag börja med napp”

19:34

”Några kompisar har napp på förskolan och inte jag.” 

”Jag har aldrig haft napp när jag var liten då spottade jag bara ut nappen och ville inte ha den.” 

”Nu är jag stor och nu vill jag ha napp för att jag vill vara liten och då måste vi köpa napp för vi har ju ingen napp hemma pappa.”

20:28 

”Pappa nu behöver jag faktiskt gå på pottan.” 

20:37 

”Zzzzzz…”

Att gråta och våga visa sårbarhet

Det var en tidig morgon strax innan förskolelämning. Telefonen ringde, det var min mamma i andra ändan. Jag kunde av tystnaden inledningsvis förstå vad det gällde. Min morfar hade efter några år med alzheimers nu gått bort. Trots vetskapen om att han inte hade långt kvar att leva kom det som en smäll, rätt i ansiktet. Jag sjönk ihop på golvet i hallen. Ihopkrupen lutandes mot skänken kom tårarna och det fanns ingen hejd.

Siri var för liten för att förstå men Alfons som då skulle fylla fem år förstod att något hade hänt. Jag var otröstlig.

I dagens inlägg vill jag skriva om manlighet och tårar.

Gråta, hur svårt ska det va egentligen?

Om vi nu är pappor som vill att våra barn ska kunna visa känslor får vi själva inte vara rädda för att göra det.

Instängda känslor gör bara ont.

Det är dags att vi pappor och män i allmänhet börjar ta ansvar för våra känslor och är goda förebilder för hur dessa ska hanteras.

Vad är grejen med att inte gråta om du är man och blir ledsen och varför är ilska mer accepterat hos män?

Jo, för att tårar symboliserar sårbarhet och i machokulturen är vi män inte sårbara, vi är hårdhudade och kämpar emot.

En riktig man gråter inte när han blir ledsen. En riktig man kanaliserar om det till ilska.

Sårbarhet och mjukhet är attribut som tjejer och kvinnor fått tilldelat. Män är inte mjuka och lipar definitivt inte som en tjejer.

Därför passar det bättre för män att vara arga och ta till våld. Är det egentligen så konstigt att det finns en massa krig i världen med rådande machonormer?

När hörde ni om en kvinna som startade ett krig sist?

Ey, Mannen! Gråt en skvätt inför dina barn.

Våra mjuka och hårda sidor sitter tydligen i könen. Ni ser ju själva hur sjukt det verkar.

Är vi ledsna, gråt en skvätt och tala om för barnen varför vi är ledsna. Är vi glada, visa det, skratta och ha kul.

Är vi arga, visa och tala om att vi är det men var goda förebilder.

Ilska + Manlighet behöver inte vara våldsrelaterat. Lär barnen att machokulturen är på uttågande.

Dennis

Vård av Barn kan vara…

Snor och host. Vabben är här igen! Ropade hej lite för tidigt när jag sa att denna löning nog kommer utan farthinder. 

Vabba kan vara långtråkigt,…


…dötrist. 


…eller alldeles, alldeles underbart. 

Ha en trevlig helg! 

/ Dennis

Del 2: Sen till jobbet

Hela morgonen hade gått bra. Förhållanden var så gott som perfekta. Likt sol och hårda spår längs hela Vasaloppet, det kunde bara inte gå dåligt. 

Gott om tid. Jag hade bara Siri att ta till och in i bilen till förskolan. Vilket i sin tur även betydde att det bara var en låt som skulle spelas under färden dit. Inte ens rutorna på bilen behövde skrapas. Perfekta förutsättningar för en stressfri morgon.  


Kläderna var på, tänder borstade och overall, mössa och vantar var på. Sista kilometern innan upploppet åtestod nu innan kranskullan skulle hänga segerkransen kring min hals. 

Plötsligt blev det som om någon hällt ut både grus och tjära i de välpreparerade spåren innan målgången i Mora. 

– Stövlarna Siri? Var är dina stövlar!? utbrast jag.

– De är borta pappa, svarade hon med stora frågande ögon. 

Backupen: De fodrade gummistövlarna var ju förstås kvar på förskolan. 

– Vad har du gjort med de? följde vi upp. 

– Borta! svarade hon glatt. 

Inte på skohyllan i hallen. Inte i vardagsrummet, sovrummet, toaletten  eller köket. Inte under byrån i hallen eller på någon av toaletterna. Vi letade överallt förutom på rätt ställe. Uppenbarligen! 

Men som en blixt från klar himmel gick det upp för mig. Kanske finns stövlarna där jag tidigare hittat gamla morötter och torra scones-bitar? Kanske låg de instoppade i leksaksugnen som svärfar byggt? 

Mycket riktigt, där låg de instoppade i mörkret. Det blev som vanligt insprintande på förskolan strax innan frukost och senare med andan i halsen in på kontoret på jobbet. Några minuter sen. 

/ Dennis 

Därför blev jag sen

Rullade in till jobbet 5-10 minuter sen. Barnen hade inte alls bråttom till bilen utan passade på att kasta den blöta snön i luften. 

Trots goda marginaler blev vi sena

Väl framme vid bilen bad de att få hjälpa till att sopa bort all snö och skrapa rutorna. Spontana tanken var nej men sen ändrade jag mig. Jag kan ju knappast tacka nej till hjälp nu och förvänta mig att de fortsätter fråga om de får hjälpa till om 5-10 år. Så det blev tacksamt stå och vänta på att hjälpen skulle gå fort. När de inte såg mig skrapade jag rutorna på motsatt sida. 

10 minuter senare satt vi i bilen för att lyssna på Crazy Frog och snickerboa innan vi klev av bilen på förskolan. 

/ Dennis 

Vem är jag utifrån innehållet i min väska?

Det sägs att du kan beskriva vem en person är genom att titta ner i dennes väska. Eller det kanske det inte sägs generellt men ändå. 

I min ryggsäck finner du ofta följande. 

  1. Superman-kalsonger. 
  2. En blöja storlek 5. 
  3. Ett informationsblad om det neuropsykiatriska funktionshindret Prade-Willis syndrom. 
  4. Två tamponger. 
  5. En grön fingervante. 
  6. Ett par barnstrumpor. 
  7. En tom matlåda i glas. 
  8. En matlåda med mat. 
  9. Laddare till telefonen. 

Om innehållet i min väska fick beskriva mig. Vem är jag? 

/ Dennis

Svängrum i sänghalmen 

Som barnen har taggat hela veckan. ”På fredag klockan 19 åker vi tillsammans och hämtar farmor på flygplatsen.” 

Siri var redo att klä på sig redan vi 14 för att åka till flyget och så även när jag kom hem från jobbet vid 16. 

Gästrummet ställdes i ordning och barnen var mer än lagom motiverade att hjälpa till med bäddning och uppblåsning av madrass. De gjorde även klart att det är i farmors säng de ska sova. 

– Vart ska farmor sova då? frågade jag Siri. 

– Inte på mammas ansikte i alla fall!  

Gissar på att hon refererar till sitt eget sovande med Sara om nätterna. 

Nu är det dags för mig att sova och sängen har sällan känts så här stor. Hoppas det håller i sig hela natten. 


/ Dennis 

Från det ena till det andra

Vi diskuterade namn vid nattningen. Vem heter vad och vem bor med vem. Det hela landade vid kompisen Emblas mamma. 


Siri – ”Emblas mamma, vad heter hon?”

Jag – ”Hon heter Linnea.”

Siri – ”Jaha, hon är nästan som Lucia. Eller Lucia om hon inte vill vara mumintroll. Hon kan också vara en prinsessa om hon inte tappar ansiktet.” 

Någon som följde med i resonemanget? Vad bra! Då är vi två. 

/ Dennis 

En känsla av vår i luften

Veckoslutet började med kräksjuka och avslutades med vårkänslor. 

I torsdags fick jag släppa allt på jobbet och hämta barnen på förskolan, befarad kräksjuka stod i hallen och väntade på mig. Det blev därifrån att ta tidig helg och sätta barnen och oss själva i karantän för att inte smitta vidare. Denna kräksjuka var lindrig och redan 24 timmar efter första symtom var vi på bättringsvägen och ingen tidigare frisk hade insjuknat. 

Helgen bjöd på mer eller mindre strålande sol och härliga promenader. Kaffet på bänken vid fågeldammen öppnade vårdörren på  glänt och ljuset i slutet av vintertunneln blir allt starkare. 


/ Dennis 

Stick! Du är inte välkommen här!

Schas!!

Du kommer som i en unken lukt. Du kostar de svenska barnfamiljerna tusentals kronor varje år. Du smutsar ner och du är otacksam när det bjuds på mat och dryck. Du kommer med smärta och tårar. Du skapar sopsäckar med saneringsbehov.

Nej, du är inte välkommen här! Aldrig!

Schas kräksjukan! Schas!

Några lästips vid kräksjuka!

/ Dennis