Det Imponerande Tålamodet 

Jag förundras över hans tålamod. Han vill så gärna att hon ska spela med honom. Hon försöker på sitt sätt. Vilka siffror och  färger som ska ligga på vad är inte så viktigt. Det gör hans tålamod ännu mer imponerande.  

uno, tålamod, pappabloggar

Idag (fredag) ska vi  vara hemma på grund av planeringsdag på förskolan. Vad som sker beror helt på lillasyster som under torsdagen behövde vabbas. Det enda säkra är att vi ska till en automat och köpa en slajmig hand. Jag förlorade i vad jag trodde var en enkel vadslagning 10kr som nu ska investeras. 

Vi ses! 

Dennis

9 saker du förmodligen inte visste om denna pappabloggare

Visss inlägg på bloggen blir öppna och ärliga. Personliga men inte för privata. En dela andra inlägg blir riktigt opersonliga och knappt relaterade till mig eller bloggen. 

Idag hade jag dock tänk att bjuda på några saker om mig som ni kanske inte redan visste. Om ni inte är bland mina närmaste. 

Här kommer…

9 saker du förmodligen inte visste om denna pappabloggare 

  1. Jag har ett väldigt dåligt humör vid lågt blodsocker. Ibland undrar jag om det är min sockernivå som startar konflikterna här hemma. 
  2. Jag är en fruktansvärt dålig förlorare Acceptera att förlora UNO-omgångar mot Alfons är tufft. 
  3. Jag är vegan men tjuväter Snickers när ingen ser. 
  4. Jag har arbetat som ställningsmontör och krogvakt i Norge. 
  5. Jag är mer feminist i teori än i praktik. 
  6. Jag dansar gärna halvnaken och då till Orup. 
  7. Högskoleprovet var inte min grej. Tur att det fanns andra kvoter in på universitet. 
  8. Jag åkte dit för snatteri när jag var 5 år. (Tagen på bar gärning av mamma)
  9. Jag kan av egna erfarenheter säga att Oumph! är godare än både krokodil och marsvin. 

Vad vet jag inte om dig? 

/ Dennis 

Vad gör jag nu? Mitt barn har börjat stamma

Jag skrev tidigare i bloggens historia om hur det är att stamma. Bakgrunden var ett sms från Sara som berättade om hur Affe blivit ledsen när han inte kunde få fram vad han skulle säga.

”Det går inte, jag kan inte säga något.” sa han frustrerat.

Idag har han inga problem med sitt tal och pratar och argumenterar mer än vi ibland kanske orkar höra. Självklart med glimten i ögat.

Små barn som stammar

Stamning är rätt vanligt hos små barn och det kan komma och gå genom olika utvecklingsfaser i ett barns liv. Tidigare under en utvecklingsfas hos den då lilla storebrodern i familjen var det som att orden fastnade i upprepningar innan han kunde komma vidare. Vissa gånger blajade han till det och försökte göra sig rolig med att säga orden på olika sätt innan han kom vidare. Andra gånger såg jag hur han riktigt kämpade för att komma vidare med det han vill säga och hur han blev frustrerad när det inte gick. Dessa gånger fortsatte jag att lyssna på honom som om inget hade hänt. Jag gjorde ingen grej av det utan väntade med spänning på vad han skulle säga. Jag försökte med mitt kroppsspråk visa att jag verkligen ville veta vad han skulle säga och att jag inte alls var bekymrad över att orden inte kom direkt.

Papapbloggen

Inom mig är var dock ett rykande inferno av känslor och gamla minnen som döl upp, trots att jag vet att det förmodligen bara är en fas barn går igenom i livet. Det var sommarlov och rutinerna var inte som de brukade med förskola och dagarna hemma med mamma och lillasyster. Kanske var det stressen över nya rutiner, kanske var det en utvecklingsfas eller så hade han börjat stamma permanent.

Nu vet vi att det bara var en fas i hans liv, vilket känns väldigt bra för hans skull.

Har nedan sammanställer jag lite information kring barn och stamning.

  • Vad är stamning?
  • Vad kan orsaka stamning?
  • Hur kan vi hjälpa till att kontrollera stamningen? 

Vad är stamning och vad kan orsaka stamning?

Stamning brukar yttra sig som en kommunikationsstörning där flytet i ett barns tal störs genom upprepningar av ord, ljud eller låsningar på olika stavelser i ord. Det är även vanligt att barn och vuxna tar till sig olika tics när de pratar för att försöka minska stamningen.

Stamning kan vara genetisk och genom forskning har man lyckats isolera tre muterade gener som är gemensamma för vuxna som stammar. Det kan även bero på en försenad utveckling hos barnet som speglar sig i en försenad talutveckling med stamnings som följd.

Tidigare har psykologiska faktorer  ansetts vara en faktor till stamning där stress, oro eller prata framför en större grupp orsakat stamningen. Nu vet vi att dessa faktorer inte i sig är orsaken till stamning men de kan förstärka stamningen hos en person som tidigare stammar.

Källor angivna av eHow.

Hur kan jag hjälpa mitt stammande barn?

Stamning är vanligt hos barn mellan 2 och 5 år vilket är en tid då de utvecklar och finslipar sina kommunikationsförmågor. Som förälder finns det några olika saker du kan göra för att hjälpa ditt stammande barn.

mitt barn stammat

  1. Visa barnet att de inte behöver skynda i sitt tal. Genom att tala lugnt och ta små kortare pauser visar du att talet inte behöver gå fort. När du pratar med ditt barn kan du undvika att ge snabba svar för att sätta en lägre talhastighet.
  2. Koncentrera dig på att lyssna på vad barnet säger och låtsats som att du inte märker att barnet stammar. Om du inte gör någon grej av det kanske barnet inte gör det inom den närmsta tiden heller.
  3. Be INTE barnet att sakta ner talet eller ta ett djupt andetag. Barnet stressar inte med flit. Det är sällan fysiologiska orsaker bakom stamningen. Låt barnet ta sig fram i sitt tal själv om denne inte ber om hjälp.
  4. Ge barnet din fulla uppmärksamhet i att samtala med dig några gånger om dagen. Det är kanske lättare sagt än gjort men försök få åtminstone någon stund om dagen där barnet får utrymme att prata lugnt och samlat med dig. Tala då lugnt och sansat tillbaka till barnet och visa en lugn och avslappnad samtalston.
  5. Berätta för syskon till barnet om stamning och varför syskonets tal ibland hakar upp sig. Sätt upp tydliga regler kring att reta den som stammar. (Jag och min lillasyster har retats och fightats som alla syskon mer eller mindre gör. Men aldrig har hon retat mig för stamning. Trots att våra föräldrar inte specifikt talat direkt om min stamning som barn.) 
  6. Boosta ditt barn med självförtroende inom områden hen har fallenhet för. Stamning kan påverka barnets självkänsla och att stärka självkänslan inom andra områden kan ta udden av det negativa känslorna av stamningen.
  7. Om stamningen fortsätter efter 5 års ålder kan det vara bra att kontakta en logoped. Jag antar att BVC eller er lokala hälsocentral kan guida er rätt.

KBT och hantering av olika sinnesstämningar kan hjälpa

Jag vill av egna erfarenheter tro att stamningen går att lindra på ett mentalt plan, både för barn och vuxna. Det finns psykologer som hävdar att en viss form av KBT-behandling kan hjälpa. Jag själv skulle vilja påstå att jag stammar mer eller mindre i olika sinnesstämningar. Dessa är självklart svåra att  styra helt på egen hand som vuxen, ännu svårare som barn. Men om vi som föräldrar kan sätta en behaglig stämning kring talet, kan vi förmodligen hjälpa barnet.

Om någon av er råkar vara logoped eller sitter på massa kunskap om stamning så får ni gärna dela med er av detta. Antingen här på bloggen, via mail eller på vår Facebook-sida

Dennis

Simskolepremiär Möjliga problem på det djupa

Idag var det simskolepremiär och Alfons över förväntan taggad när han kom dit. Men det bästa var ändå diskussionen med en annan femåring innan vi blev insläppta i simhallen med den lilla bassängen. 

Vid poolkanten till den djupa bassängen. 

Barn: Här är det djupt. 

Alfons: Ja, här kan vi inte bada. 

Barn: Nej, för vi kan inte simma. 

Alfons: Det går ju inte. 

Sen öppnades dörrarna och tio förväntansfulla barn fick koka kaffe och leka djur med tre duktiga simlärare. 

Dennis 

Prokrastination och pånyttfödelse

Ni som vill läsa om pappan Dennis och barnen kan klicka vidare. Detta inlägg handlar bara om mig och mitt uppskjutandebeteende. 

Under tre och ett halvt år har jag låtit min magisteruppsats i psykologi / Arbetsliv och hälsa, legat i byrålådan. Jag tog mitt underkännande av uppsatsen hårt och trodde att hela Psykologiska institutionen i Umeå var emot mig. Jag hade ju skrivit, om inte världens bästa magisteruppsats, så väldigt nära världens bästa magisteruppsats. 

Kritiken från betygskommittén var obefogad, tyckte jag. Ju längre jag sköt på att komplettera och rätta till uppsatsen desto jobbigare blev det. Gå förbi universitet var de första åren förenat med ren och skär ångest. Men så plötsligt en dag kändes det bra att gå igenom campus-området igen. 

Slut med prokrastineringen

Prokrastinering (av latin procrastinare, av prefixet pro-, ‘framåt’, och crastinus, ‘till morgondagen’, av cras, ‘i morgon’)[2] eller uppskjutarbeteende innebär inom kognitiv beteendeterapi (KBT) vanemässig och kontraproduktiv senareläggning, förhalning eller undvikande av planerade handlingar, beslut och arbetsuppgifter, trots vetskap om att det kan leda till negativa konsekvenser

Det gick ytterligare ett och ett halvt år innan jag så plötsligt en dag (läs i tisdags) medan jag hjälpte Sara med en rapportskrivning som uppsatsen dök upp på Dropbox. Helt utan att vara varken farlig eller ångestframkallande låg den där. Jag öppnade filen och började läsa. Till min förvåning upptäckte jag massor av fel efter att nyktrat till från besvikelsen sommaren 2013. Tre års frånvaro från skolbänken hade fått mig att självransaka min inre smått blinda kritiker. Jag började förstå vad som var fel, på riktigt. 

Nu ska uppsatsen rättas till och lämnas in på nytt. Konsekvensen av mitt uppskjutandebeteende har dock blivit att jag står utan min handledare. Denne verkar helt enkelt inte jobba kvar på Psykologiska institutionen. 

Effekten av prokrastination

Handledaren som försvann.


Om jag klarar mig utan handledare eller inte får studierektorn på programmet avgöra. Hon välkomnade mig dock i min slutspurt mot en magisterexamen i beteendevetenskap.

 
Nu är det upp till mig och ni är mina vittnen och osynliga piskor i jakten på nästa examen. Tack! Jag känner mig som en akademiker född på nytt. 

Nästa inlägg blir mer pappabloggigt! 

Dennis 

Världens bästa nattningsförberedelser

Igår gjorde vi något som verkligen underlättade nattningen. Barn som inte är trötta nog är svårmotiverade i säng. 

Innan middagen plockade vi på oss ytterkläderna och gick ut för att tända tomtebloss och rumla runt i snön. Här skulle det tömmas barn på energi. 


Nä, jag bara skojade. Det blev den värsta nattningen på länge. Efter tumultet behövde jag och Sara bli uppmuntrade och satte på filmen The Proposal  med bland andra Sandra Bullock. Klassfilm på en söndag. 

Därefter tog det ett tag innan jag kunde somna för att strax därefter bli väckt av Siri. 


01:47 är inte en tid på dygnet då jag sätter på Barnkanalen. Aldrig. Hon somnade som tur var om efter en stund och vi vaknade alla utvilade och glada. 

Eller hur!? 

Dennis  

Typ som i fjällen

Vi packade bilen full och drog till pulkabacken. Med Kia Picantons brist på lastutrymme blev pussel för att få plats med en pulka i bakluckan och en i framsätet. Ingen bil för skidsemestern med andra ord, men fram kom vi.

Typ som i fjällen fast mitt i stan


Dennis

Pyssel-vabbare

Förskolan ringde. Det ena barnet verkade inte helt kry och ville bara vila. Det blev att hälla ner arbetsdagens andra kopp kaffe och hoppa in i bilen som inte hunnit svalna än.

Väl hemma testade vi ett litet ispyssel som vi hittade på Runge Forms konto på Instagram.

Ballonglyktan

Vi fyllde en ballong med vatten och lät den stå ute på balkongen i kylan några timmar. Därefter tog vi bort ballongen, hackade ett litet hål i isen och hällde ut resten av vattnet. Isbollen åkte sedan ut i kylan igen under natten.

Morgonen efter hackade vi ett något större hål i isen och la ner ett värmeljus.

Se processen och resultatet nedan.

Ispyssel, ballong, pyssel,
Ispyssel, pyssel, ballong,
Ha en bra trettondagshelg!

Dennis

9 utmaningar till dig som förälder

I föräldraskapet möts vi ständigt av utmaningar. Alla vill vi att våra barn ska må bra och att de ska få växa upp med en god självkänsla.

Hur ska jag vara för att vara bra en förälder? Det finns förmodligen lika många svar som det finns föräldrar. Jag har knåpat ihop en liten lista med utmaningar för mig själv att eftersträva i så hög grad som möjligt. Inte alla på en gång utan som små återkommande delmål i vardagen. En kom-ihåg-lista att sätta på kylskåpet i köket. En lista som påminner mig de dagar då föräldrarollen känns omöjlig.

9 utmaningar som stärker barnets självkänsla (och kanske även din egen)

  1. Försök gå en hel dag utan att höja rösten.
  2. Bjud in barnen till matlagningen. Kanske blir det roligare att äta om barnen varit med och gjort maten.
  3. När ditt barn pratar med dig, ge det din fulla uppmärksamhet. Om du inte kan, be att få göra färdigt det du gör och ge barnet sen den utlovade tiden att tala om vad det hade på hjärtat.
  4. Sätt på musik och ha disco tillsammans.
  5. Se på fotografier och dela minnen tillsammans med barnen. Visa att deras aktiviteter betyder något även för dig.
  6. Acceptera alla barnets känslor. De är riktiga för hen just där och då och ska inte korrigeras.
  7. Ge barnen möjlighet att få bestämma och göra egna val när det passar. Låt dem förstå att deras åsikter också räknas.
  8. Skapa era små projekt. Något som endast du/ni och barnen har gemensamt.
  9. Närhet, närhet och åter närhet. Kramar och leenden kan säga mer än tusen ord.

föräldradkap, feminism, uppfostran, föräldrautmaningar, barnuppfostran, pappabloggar,

 

Jag hoppas att du gillade inlägget.

Följa gärna Pappabloggen Lattefarsor på Facebook och Instagram.

Ha ett fantastiskt föräldraskap!

Dennis

Så Överlever Kärleken Småbarnsåren

Tycker ni som jag att vardagsromantiken ibland får stå åt sidan när småbarnslivet är fokus? Jag upplever att saker och ting i förhållandet inte riktigt är som det var under första förälskelsen. Det är kanske en naturlig del i att vara förälder. Måste det vara så? Hur får jag kärleken att spira under småbarnsåren? 

Hur överlever kärleken småbarnsåren?

I detta inlägg har jag låtit Google svara på frågorna: Hur behåller vi kärleken under småbarnsåren och Få ett lyckligt förhållande. 

Detta inlägg riktar jag till alla oss män, ja för vi män är generellt sett sämre på att ta hand om och sörja för våra relationer lever. För ansvaret ligger oftast outtalat på kvinnorna i de heterosexuella parrelationerna. Det är något vi män generellt behöver fundera över. 

Hur överlever kärleken småbarnsåren?, pappabloggar,

1. Säg alltid hej och hej då.

Säg alltid hej och hej då till varandra. En liten puss och ett jag älskar dig kan tyckas vara lite men betyda mycket. 

2. Vuxentid innan sänggång 

Ta er tid tillsammans innan lamporna släcks. Prata om allt och ingenting innan ni somnar. Gärna om något positivt att somna till.

3. Var intima med varandra

Intimitet behöver inte enbart betyda sex. I småbarnspusslet kan det vara svårt att hinna få till ett sprakande sexliv. Men glöm inte för den skull att ta på varandra.  Vid ömsint fysisk kontakt utsöndrar kroppen Må-bra hormonet oxytocin. Boosta därför varandra rejält med oxytocin när ni passerar varandra i köket eller hallen. 

4. Kyss och pussa varandra ofta

Hade kunnat ingå i ovanstående då kyssar och närhet ligger nära varandra. Vid salivutbytet som sker vid en kyss ökar endorfiner i kroppen som gör att vi känner den där romantiska känslan i kroppen. 

5. Tala med din partner om dina behov och inte om partnerns brister

Tala alltid i Jag-form, speciellt i frågor där ni ni är oense. Istället för Du gör aldrig si eller Du gör alltid så, tala om vad just du vill och behöver. Jag tänker si och jag behöver så. Det låter mindre anklagande och ni kan diskutera varandras behov istället för att anklaga varandra. 

6. Hitta tillfällen att utföra era egna intressen – Tillsammans

 Se till att tillgodose era egna personliga intressen tillsammans. I vårt fall har det kunnat vara att jag ser på en fotbollsmatch medan Sara läser. 

Relationen och småbarnslivet,

7. Omfamna de små detaljerna i vardagen

Ge varandra komplimanger för de små sakerna i livet. Berätta för din partner vad du uppskattar med henne/honom/hen. Ett leende vid ögonkontakt är aldrig att underskatta.  

8. Tala om för din partner att du älskar han/hon/hen

Säg att du älskar din partner när ni pratar över telefon eller sms’ar varandra. De små kärleksförklaringarna sätter sig som något positivt i det undermedvetna. 

Går det att ha en lycklig relation under småbarnsåren?

9. Gå inte enbart på rutin

Var spontan ibland och överraska din partner med något nytt eller annorlunda. Vi ser alltid på någon film eller serie efter att barnen somnat. Jag kanske borde ta och byta bort Netflix mot en kväll med att lägga storpussel och lyssna på P1. 

10. Lägg undan telefonerna

Något som jag själv behöver tänka på och som blir en intressekonflikt i och med allt kring bloggen. Jag behöver hitta ett bättre system för bloggandet. Tillbringa mer tid tillsammans än på sociala medier. Instagram m.m. klarar sig utan din närvaro mellan varven. Kanske fungerar det att ni bestämmer er för 20 minuter telefontid innan ni gör något tillsammans. 

11. Ta hand om varandra! 

Vad behöver jag för att vara lycklig och vad behöver du? 

Dennis