6 bra tips för att hantera arga barn

Att jag är en förespråkare av Bo Hejlskov Elvén och hans metoder om lågaffektivt bemötande har säkert framkommit i tidigare blogginlägg och jag kan inte prata mig nog varm om dessa. Därför kommer detta inlägg handla om tips på hur du kan bemöta barn som får utbrott. Tipsen är hämtade från Hejlskov Elvéns forskning och möten med barn och vuxna.

Lågaffektivt bemötande av arga barn

Som fackligt ansluten får jag varje månad tidningen Kommunalarbetaren. Jag brukar sällan läsa den särskilt noggrant utan bläddrar oftast bara snabbt för att se om något känns intressant. Denna månad blev jag däremot inhåvad direkt efter att bara ha sett omslaget. Rubriken på framsidan löd: SÅ MÖTER DU BARNETS RASERI, Metoden som minskar bråken. Ni kan läsa den webbaserade artikeln här.

Jag bläddrade snabbt fram till artikeln och hittade texten om Hejlskov Elvéns bok Barn som bråkar. Att hantera känslostarka barn i vardagen (medförfattare Tina Wiman). I marginalen till artikeln hittade jag listan med 6 tips när utbrotten kommer.

För er som inte orkade eller hade lust att klicka på någon av länkarna här ovan kommer här en listan, tolkade av undertecknad.

6 tips när utbrotten kommer

1. Backa undan och låt barnet få ha sina känslor. Tänk dig själv att du är riktigt arg och så kommer någon riktigt nära och försöker tala dig till rätta. 
2. Kräv inte ögonkontakt när barnet är i affekt. Hur hade du själv känt om någon tvingat dig att se dem i ögonen när du är arg. 
3. Sänk kraven för en stund. Det kommer ändå vara svårt att nå fram med dina krav på barnet under utbrottet. 
4. Dina känslor smittar av sig på barnet. Försök därför att sätta dig ner och hålla dig lugn. Jag själv skulle känna mig väldigt hotad om någon höjde rösten åt mig och bad mig lugna ner mig när jag är riktigt upprörd.
5. Håll inte fast barnet. Gå till dig själv, hur skulle du känna om någon höll i dig hårt och hindrade dina rörelsemöjligheter när du är arg? Barn får lätt panik av att vara fasthållna.
6. Om du måste hålla i barnet för att förhindra att de skadar sig eller andra, gör det i så fall med avslappnade muskler. Följ med i rörelserna och spänn dig inte. Se punkt 5. Jag har själv fått prova detta under Hejlskovs föreläsning och kände helt klart en skillnad mellan att bli fasthållen och låst med fasthållen och följd i mina rörelser. 

Inga föräldrar vill egentligen att deras barn ska bli lydiga. Vi vill att de ska bli självständiga , och då måste vi träna det. (Bo Hejlskov Elvén till Kommunalarbetaren, Nr 3, 2016)

Nu gäller det bara att för oss att försöka påminna varandra när det blåser upp till storm. Bemöt ilskan mjukt och lugnt och visa barnet att det är okej att vara arg. Vi backar några steg och ger barnet utrymmet att tillsammans med oss lära sig att hantera ilskan utan att vi bemöter den med hot och konsekvenser. När barnen har lugnat sig kan vi åter höja kravribban och börja diskutera med dem.

/ Dennis