Ansvarsuppdelning
Under våra diskussioner kring den första tiden har vi pratat en del om ansvar och uppdelningen av detta. Vi kommer båda två att vara hemma de första två månaderna efter födseln men det är viktigt att jag inte förlitar mig till mammans handledning. När hon går tillbaka till jobbet så är det bara jag och lillen.
Jag behöver lära känna bebisen och mamman kommer att behöva få återhämta sig den första tiden.
De sociala normerna i samhället säger att jag är aningslös när det kommer till spädbarn, medan mamman däremot hela sitt liv fått höra att hon är omhändertagande till naturen. Det vore inte konstigt ifall jag inledningsvis går in i föräldrarollen med sämre självförtroende än henne.
Som ett exempel på denna samhällsstruktur känner jag gång på annan ett behov av att påpeka att jag inte kommer vara helt ensam de två första månaderna. Det är lugnt, mamma är där, jag har stödhjulen på.
Jag har numera insett att min bästa möjlighet till att ändra på dessa normer är genom just lillen. Jag tycker inte det är ett för högt mål att ha, att knodden som vuxen inte ska behöva känna samma krav från samhället inför sitt föräldraskap som jag.
Vad tycker ni?
– Per
