Av vilken anledning köper du ett leksaksvapen till ditt barn?
För att det är roligt att leka med?
För att barn ändå förstår skillnaden mellan lek och verklighet?
Jag vill mena att ett köp av ett leksaksvapen till ditt barn glorifierar användandet av vapen i leken. Jag vill även påstå att pojkar som fritt får leka med vapen bibehåller en våldskultur som i sin tur leder till ett jämställdhetsproblem.
Därför är leksaksvapen skadliga
Det är en vacker sensommardag, jag sitter vid älven i solskenet och suger i mig det sista av sommaren innan höstmörkret sveper in och försätter oss i ett halvår av mörker. I all fall för oss som valt att bo nära polcirkeln.
Jag sitter här i solen och är smått bekymrad. Nä, jag är upprörd över alla krig runt om i världen. Jag är upprörd över det hårda klimat vi lever i. Ett klimat där det gärna sparkas och spottas ner på de som behöver stöd och hjälp. Jag satt med en klump i magen imorse och tittade på Nyhetsmorgon häromdagen. En pappa berättade om sin dotter som tog sitt liv efter att ha blivit mobbad och trakasserad i skolan.
Jag bekymras i dessa tider av krig och elände att våld glorifieras i våra barns lekar.
Barn kommer så länge det finns krig och vapen vilja leka lekar som symboliserar just detta. Det är fantasifulla och spännande lekar där de lär sig allt från rolltagning till att sätta upp regler för leken. Vilket i sig är positivt för våra barns utveckling till initiativrika och kreativa varelser. Men behövs verkligen krigsleken?
Leksaksvapen ger näring åt en macho våldskultur
I ett föräldraforum diskuterades det vilt huruvida barnen ska få köpa leksakspistoler eller inte. Inte helt oväntat var det papporna som drev hårdast på att tillåta barnen att leka med pistoler och andra leksaksvapen. De som var motståndare till att köpa leksaksvapen blev hånade för att de inte förstod skillnaden mellan lek och verklighet.
Det jag ville förmedla med mina argument i den diskussionen var att vi uppmuntrar barnen att leka lekar med våldsinslag genom att köpa leksaksvapen. Vapen är, bortsett från sportskyttevapen, ämnade för att skada och döda. Vi ger alltså barnen tillåtelse att utöva lekar med fokus på just det. Visst följer det ibland med måltavlor till pistolerna men alldeles för sällan liknar pistolen ett sportskyttevapen.
”Det där resonemanget håller ju inte och är lite löjligt faktiskt. ….. Ni måste ju kunna skilja på leksaker och riktiga.”
Det handlar inte om vapnet i sig utan om att ge tillstånd till att utöva en våldskultur.
Med våldskultur menar jag den norm som ojkar i stor utsträckning växer upp med. Pojkar lär sig genom leken och samhällsklimatet (föräldrar, äldre syskon filmer och spel) att vara mer macho, ta plats och hävda sig framför andra. Absolut finns det flickor med samma intresse och uppmuntran till våld, men strukturellt sett är det pojkarna som uppfostras in i den macho våldskulturen.
Leksaksvapen göder bara vårt ojämställda samhälle ytterligare. Macho män har sedan barnsben uppfostrats till att ta plats och kvinnor får stå tillbaka. Behöver vi fler sådana män eller räcker det nu?
Förbud mot leksaksvapen kan få fel effekt
Jag är inte ute efter att förbjuda mina barn från att leka med leksakspistoler och vapen. Genom att inte köpa eller introducera leksaksvapen till barnen hoppas jag undvika att den delen av våldskulturen formar dem. Den dag de frågar om de kan få en leksakspistol kommer jag så gott jag kan förklara varför jag tycker att det finns bättre alternativ. Likaså om det kommer något leksaksvapen i present eller julklapp (hoppas släkten är på min sida).
Jag kommer däremot inte förbjuda dessa lekar så länge de inte går över styr.
Som Thompson nämner i artikeln ovan, identifierar sig barn ofta med sina lekar och att kritisera leken kan vara detsamma som att kritisera en 4-5 årings egen person. Därför anser jag att det är viktigt att vi ger barnen bättre förslag på lekar när pistolerna kommer fram, oavsett om det är i plast eller av en pinne i skogen. Men förbjud inte leken rakt av.
Ett förbud riskerar att få motsatt effekt.
”Jag tycker inte att leksaksvapen och kvinnoförtryck har med varandra att göra. Tror inte barn blir macho testosteronstinna galningar som springer runt med en olagliga vapen och skjuter hej vilt bara för att de fått leka med leksaksvapen hemma.” (Sammanfattat citat från forumet)
Må så vara. Som enskild aktivitet tror inte jag heller att vapenlekar lär pojkar att förrycka kvinnor eller bli våldsamma galningar. Men som en del av många faktorer påverkar det våra barns syn på samhället och hur en ska vara som vuxen.
”Krig uppmuntras inte för att de leker krig. Låt barn leka och lära sig hantera verkligheten. Krig tillhör tyvärr vår verklighet”
Tyvärr tillhör krig vår verklighet. Bilder från krigshärjade länder pumpas ut under bästa Bolibompa-tid. Det går inte skydda barnen från alla våldsinslag vårt samhälle släpper ut.
Vi kan däremot sätta goda exempel hemifrån i att inte glorifiera vapen i leken.
Avslutningsvis.
Jag är väldigt nyfiken på att höra era tankar kring barn och leksaksvapen. Hur gör ni hemma hos er?
– Dennis
Edit. Mina barn kommer att få leka vattenkrig och ha dessa färgglada leksaker för att blöta ner varandra. Dessa leksaker ser jag mer som trådlösa vattenslangar och sällan går de att tolkas som något annat än lekfulla stora vattensprutor. Dubbelmoral?
Som svar på min befarade dubbelmoral kom Linnéa Johansson (LimpAn på Facebook och skapare av supermjuka superhjältar) till min räddning. Detta skrev hon till mig i en konversation på Facebook.
Lattefarsor.se Pappabloggen ”Vattenpistor har en funktion alltså går de under ”verktyg”, plus att de inte skadar den andre. Precis som slangbellor/pilbågar som kan användas till att skjuta ner konservburkar (med en vuxen som förklarar att i ögonblicket vi riktar verktygen mot en annan så blir det ett vapen). Men rena imitationer, typ automatvapen med pangljud som ska simulera krig är inte okej. Med den enkla förklaringen att det förekommer i verkligheten, att folk dör och att det är allvarligt. Det är min riktlinje. Alltså inte dubbelmoral utan att göra skillnad mellan funktion(verktyg) och destruktion(vapen).”
Jag, min pappa och alla mina kompisar lekte krig när vi var små och ingen är macho, alla respekterar kvinnor och ingen är våldsverkare. Mina barn leker ibland krig, även min dotter är med eller att pojkarna ska rädda deras dockor.
Jag har lärt barnen att skjuta rymdmonster och aldrig människor, inte ens ryssar. Den vuxna bör förklara och prata med barnen om saken.
Varför de leker krig är spänning, tävling, ledarskap, samarbeta mm. Det är samma med vattenkrig, snöbollskrig osv. Många säger att barn/tonåringar (viktigt att följa åldersgränser) som ser våld på film, nyheterna, spel blir våldsamma, men forskningen visar att det inte stämmer., samma är det med krigslekar. Människor, inklusive barn beter sig inte som ’monkey se, monkey do’ om de har engagerade vuxna som kan förklara rätt och fel. Visst finns det våldsamma personer, men orsakerna till det är inte att de lekt krig som små, problematiken är mer komplex med dem.
Vissa förskolor har tagit bort bilar och dockor för att bryta könsroller, barnen bygger då egna bilar och dockor. Visst bör man jobba med att mildra könsrollerna men det är fel väg. Det finns andra sätt som att tex uppmuntra tjejer att leka med bilar och killar med dockor. Det funkar bra med mina barn och deras kompisar. Här har vuxna återigen ett stort ansvar.
Låt barnen leka med vad de vill, men de vuxna bör vara engagerade och se till att de sker under kontrollerade former och har ofta frågestunder. Barn är smartare än vad vuxna tror.
Tack!
Bra inlägg i frågan.
/ Dennis
Hade samma diskussion med min fru för några dagar sen, och hon delar Dennis åsikt i stort. Jag kan även hålla med om att man inte behöver uppmuntra genom att köpa leksakspistoler av typen som endast är till för att replikera riktiga vapen. Däremot finns det både jägare och militärer i vår släkt och vänkrets, och vår son frågar såklart om dessa saker. Äger även själv ett luftgevär som sonen har sett mig och hans farfar skjuta prick med några gånger.
Kan inte svara exakt på om man bör ha en policy om dessa saker, tror man får ta det som det kommer. Visar barnet uppenbart intresse för jakt eller prickskytte eller vad det nu må vara får man väl korsa den bron då. Tror att strängt förbjuda lekar med vapen är att skjuta sig själv i foten (pun intended), men jag tycker som sagt att man inte behöver uppmuntra det heller.
Samma sak gäller datorspel i mitt tycke. Skulle min son när han egentligen är för liten börja spela våldsamma spel får man väl ha en diskussion med honom för att se att han är mogen nog för att klara av det. Jag själv började spela sådana spel redan i 8-9 årsåldern och detta gäller i princip hela min generation också.