Pedagog på jobbet men inte hemma?

Det här med att ha ett pedagogiskt ansvar på arbetet har sina för och nackdelar i föräldrarskapet.

På arbetet lär jag mig nya förhållningssätt till eleverna varje dag. Nya konflikter ska lösas, oro ska dämpas och rutiner ska följas. Detta ger mig väldigt många nya uppslag för hur föräldraskapet kan gå till.

Tyvärr är jag sällan på min pedagogiska topp efter en dag av att ducka flygande leksaker, värja mig från spontana smått ofrivilliga slag utan att egentligen hinna sitta ner och reflektera över situationerna.

Hem kommer ofta en trött och grinig förälder vars tålamod prövats otaliga gånger under dagen.

Jag kommer på mig själv att nästan fräsa åt lilltjejen när hon för sjuttioelfte gången vaknar när jag lagt ner henne i sin säng. Klockan hinner slå både elva och tolv innan jag i ett stressat tillstånd måste hinna sova några timmar innan hon vaknar igen.

Så går hela veckan i väntan på helgen. Då får jag sova. Tjena! Eller hur.

Min pappaledighet kommer att gå ut på att vila minst varannan gång hon sover på dagtid. Försöka ta igen den förlorade sömnen.

Pappapodden

Förra veckan ställde jag en fråga till Nisse & Manne i pappapodden angående publicering av barnen på sociala medier. Idag torsdag kom svaret i deras Avsnitt Frågespecial

Lyssna gärna på avsnittet om ni har funderingar kring att lägga upp bilder på era barn på sociala medier.

/ Dennis

”Jag längtar efter bajsblöjor”


Blöjor, kladd och vakna nätter

Ännu en dag har vi överlevt Sara och jag i sommarvärmen. Vi fick en liten regnskur nere vid älven idag men den var så hånfullt klen att vi inte ens behövde ta skydd. Vi satt där i godan ro och kände att livet var rätt skönt trots att semestern börjar komma till ända och otålig väntan på flickebarnet.

Påminn mig om följande om jag några månader från nu börjar beklaga mig.

Till min dotter:

”Jag längtar så fruktansvärt mycket efter dig. Jag längtar efter att få känna din hud mot min. Jag längtar efter att få känna dina små händer krama om mitt finger. Höra dina små andetag när du sover. Jag längtar efter få vagga dig till sömns i min famn när du inte kan sova. Få ha dig i mitt knä och se in i dina små ögon som ännu inte har fått se något av all elände som finns i världen.

Jag längtar efter sömnlösa nätter för att förstå vad det är som gör att du inte kan sova. Jag längtar efter dreggliga kläder. Jag längtar efter bajsblöjor och våtservetter. Jag längtar efter nedkräkta kläder och byte av lakan mitt i natten.

Med andra ord. Jag längtar efter allt som har med dig att göra.  I augusti startar ett nytt kapitel i mitt liv och för dig börjar en helt ny bok att författas. Du föds som ett blankt ark men tillsammans ska vi färglägga din bok i alla dess färger.

Här är din vackra mamma i vecka 40.

Saralovisa.se

 

/ Din pappa”

 

/ Dennis

Nu är vi upp live igen på vårt nya webbhotell

Nu är vi igång igen!

Måste säga att det känns jättebra att vara igång med den nya designen igen.

Saknar ni gamla inlägg så har ni en flik ovan som skickar er till de tidigare inläggen vi publicerat. Med tiden kommer lattefarsor.blogg.se men så länge som alla inlägg inte hittat hit än så ligger adressen kvar.

 

Med vänliga hälsningar Dennis och Christoffer

Säger upp mig från trotsåldern

– Nej jag ska inte äta det.
– Jag vill ha regnjacken. 
(Trots att solen skiner)
Jag tänker inte komma och byta kläder. 
– Jag vill inte göra si, jag ska göra så. 
– AJ! Slå mig inte. 
– Mamma slår mig! 
– Dennis slår mig! 
 
Välkommen semestern och välkommen trotsåldern. Jag har under mina tidiga arbetsmorgnar blivit förskonad från denna trots viddagislämningar. Men min kära gravida sambo vittnar om att det varit trotsigt ett tag. Kvällarna hade då fortfarande varit relativt lugna när vi ändå varit två.
Nu verkar det som att trotsen har gått på heltidsschemat. Mycket har säkert att göra med alla besök i södra Sverige som ruckat på rutiner och vanor hemifrån. Eller så är det bara en fas i livet som vi får jobba oss igenom. Personligen hade jag kunnat säga upp mig från denna trotsiga treåring för återanställning om något år.
Men så kommer de stunder som jag inte kan vara utan. Stunderna där jag får vara idol, kompis, studsmatta(!), ja helt enkelt nummer 1.
Det är ju bara en fas i livet.
/ Dennis