Publicerat

Ett känsligt inlägg

Hur kan du välja bort umgänge med barnen?

  • Lån på bostadsrätt, amorteringskrav, materiell lyx (att behålla samma levnadsstandard).Mannen tjänar mer (där har jag hört argumentet: Lite högre lön och mycket högre lön),
  • Mamman vill ju vara hemma.
  •  Vi pappor är inte skapta för att vara hemma med småbarn.
  • Individens fria val (föräldrarna måste själva få bestämma över sin föräldraledighet).
  • Jag är oumbärlig på jobbet.
  •  Det är så långtråkigt att vara hemma.

Argumenten tar aldrig slut….

Frågan som alltid undviks (jag vet att jag steppar på ömtåliga tår):

Varför vill inte pappor och framtida pappor claima sin rätt och ta vara på sitt livs största möjlighet? Att vara hemma med sina coolaste, häftigaste, snorigaste, roligaste och finaste barn.

Om ni tar vara på er rätt att dela på föräldraledigheten, så kommer det hända massa bra saker i samhället. Men det är bara en positiv bieffekt. Den största effekten får ni lista ut själva..

Joel

Publicerat

Vem är Lattefarsan Joel?

Lattefarsan Joel

Att vara en Lattefarsa

Vi kan börja med en snabb presentation. Vad är jag för farsa? Jag är drygt 30 år, bor i en mysig söderförort till Stockholm, med en sambo och 2-årig dotter. I klassisk trångbebott stockholmsmanér har vi delat av köket för att ha barnrum och placerat ut matbord i vardagsrummet. Förutom familj och vänner gillar jag idrott och rättvisa.

Jag var ute med en superbra vän, där vi snackade om livet, idrott, relationer och separationer. Jag som många andra försöker vara unik fast ändå inte olik. Vill vara en skön farsa som kan dricka bärs med en polare, men samtidigt inte göra det för ofta, för det är ju kul att vara med sambo och barn. Att vara småbarnsfarsa är ett evigt balanserande mellan känslor, acceptans och PK-polisen inom mig. Jag vill vara så där lagom självständig för att kunna utvecklas, samtidigt som jag bara vill vara hemma med sitt barn och hitta på roliga upptåg.

Men så sitter jag då där med den superbra vännen klockan halv tio en onsdagskväll och dricker en liten laktosfri vaniljlatte. Jag är en lattefarsa, en kliché. En stolt kliché..

/ Joel

Publicerat

Kalsonger och trosor eller kalsongtrosor

Nu börjas det! Små barn kategoriseras redan när det är mycket små. Det är något som Lattefarsors nye skribent tagit fasta på. Låt oss få presentera Joel Thillenius.

Kalsongtrosan

Min dotter fyller två om en vecka. Något hon själv är noll medveten om. Däremot har hon studerat de äldre på dagis. Hon är där väl medveten om att de går på pottan. Pedagogen i oss har valt i tidigt skede köpa en potta, som står hemma. För att hon själv ska kunna använda den när hon vill. Nu har det hänt! Hon kissar i pottan. Blöjan finns kvar och ibland hinner man inte fram i tid. Men flera gånger om dagen lyckas hon sätta proceduren. Dra ner byxorna, hasa sig till badrummet, sätta sig på pottan, kissa, tömma pottan, spola, torka sig, klättra upp på pallen, tvätta händerna och avslutningsvis torka händerna.

Nu till valet: En stor tjej ska belönas med fina underbyxor. Men vart man än vänder sig finns det coola kill-kalsonger i militärgrönt och med häftiga djur som tigrar, krokodiler och andra djur som äter upp andra djur. Helst ska det vara boxermodell.

Sen finns det mest trosor, som trosor alltid har sett ut…ni vet var detta leder..rosa, lila och oftast något fågelmotiv. Tjejer dras uppenbart till fåglar, för det är ett genomgående tema.

En nöjd pappa hittade Pippi-kalsonger, boxermodell. Dottern kallar det för trosor.., Men Pippi och hästen är viktigast. Någon gång ska jag berätta att hennes första trosor var kalsonger. Jag hoppas hon kommer att rycka på axlarna. Lika mycket som jag hoppas att kunna vägleda henne någorlunda i djungeln av identiteter och val.

Det fina i historien är att när dottern drog på sig kalsongtrosan – så lös det i ögonen – stoltheten att vara lite äldre och lite duktigare gick inte att ta miste på.

Eller som hon själv säger:

” Jag är ingen bebis, jag är Lola”

/ Joel