Känslig som en gammal gummisnodd

På torsdag är det friidrottsdag med barnen på jobbet. Om de är rörliga annars så är denna aktivitet bara förnamnet. 

Själv passade jag på att utmana mig själv genom att likt en gammal gummisnodd slita lite för hårt i muskeln i baksida lår. Hårt lindad i 48 timmar med hopp om att kunna gå lite snabbare på torsdag. Söndagens cup i futsal känns långt bort om inte någon kan erbjuda mig specialistvård och ultraljudsbehandling i Umeå till en kostnad av en kopp te. 

Sist haltade jag i fem veckor. Missade att det fanns något som hette rehabiliteringsträning. 

Hoppas femåring inte vägrar att gå hem idag så att jag slipper onödiga utfall. Hoppet är tämligen litet för det.ä, trots fina metaforer och pedagogiska förklaringar. 

Nu jobb = jaga barn. 

Relationstestet IKEA

Ni som följt Lattefarsor på Snapchat vet vad som planerades igår, nämligen ett besök på IKEA. Det skulle bli en kul familjegrej sa vi. Då jag själv inte hade någon bättre idé, vädret var inte strålande, blev det IKEA.


Barnen var peppade. Siri laddade med att brumma till varje fordon som passerade busshållplatsen och Affe bättrade på sina torra läppar. So far so good. Även om undertecknad passade på att duscha strax innan det var tänkt att  gå till bussen flöt det på bra. Vi hann med bra marginal.


Väl inne tog det inte fem minuter innan Alfons nästan försvann och att sätta Siri som ankare blev inte mycket bättre. Snart var de båda förlista från moder- och faderskapet. Kurragömma passar sig inte på IKEA om du är 1-5 år. Inte för föräldrarnas välmående i alla fall.


På bilderna ser det harmlöst ut men inom mig bubblade ett inferno upp. Det blev smått omöjligt att titta och fundera vilket köksbord som skulle passa bäst i storlek och design. Det hängde ett konstant orosmoln av att behöva utfärda rikslarm för försvunna barn. Det slutade med att Sara bar Siri medan Alfons fick åka i  barnvagnen tittandes på Netflix. Otillräckligheten fick ett ansikte.

Efter mycket gnäll från såväl bonusfarsan som från 5-åringen kom vi utanför kassorna. Det blev inte bara titta runt som planerat utan några praktiska detaljer bars ut i den blå Kamprad-handväskan. Vad som var snabba impulsköp är ännu inte klargjort. Men jag anar att ett ställ för iPaden var ett sådant.

Efter varsin 15kr vegetarisk portion, Alfons tog en kanelbulle, åkte vi hem med bussen. Aningen irriterade på varandra.

IKEA under högtryck med barn som hellre gjort något annat är ett gott relationstest. Överlever relationen  överlever den det mesta.

/ Dennis

Frågor på det? Du vet väl om att du kan skicka ett Direktmeddelande till oss på Facebook.
Klicka här -> Meddelande

Det är sällan bra när det blir helt tyst eller?

Vi hade varit hemma en stund efter en dag på jobbet och förskolan, barnen och jag. De hade precis försvunnit iväg på varsitt håll efter att på något lurigt sett tillskaffat sig varsin skiva surdegfralla. Alfons skylde på Siri och Siri såg glad ut. 

Alfons lekte ”inte bli blöt i badkaret” och Siri var i lekrummet, tills det blev alldeles tyst. Jag hade röjt undan lite disk för att hitta matlagningsredskap för middagen när tystnaden blev påtaglig. Kollade in snabbt i lekrummet, där var hon inte längre. Vilken blomma gräver du nu i? sa jag högt för mig själv och började leta i vardagsrummet. Ingen Siri. 

Gick vidare till barnens sovrum och ser Alfons täcke ligga på golvet och i Alfons säng satt Siri och bläddrade i en bok. 

Boken, Bra bestämt, har blivit en favorit. Inte bara för att den handlar om en allt vanligare familjekonstellation utan även för alla fina bilder. Bajs, utlovas. 

 

Bra bestämt

Barnboken Bra Bestämt kommer från förlaget Olika vars böcker utmanar normen genom mottot: Ut med stereotyper in med möjligheter

I Bra bestämt, får vi träffa Mirjam, Mirjams mamma och mammas kille Pierre under en promenad hem. Mirjam vill gärna bestämma att mamma och Pierre inte får pussas och mamma svarar att Mirjam inte kan bestämma om något sånt. Däremot finns det många andra saker som Mirjam får bestämma och vi får bland annat se hur de smyger som lejon och hur Mirjam bestämmer sig för att inte vara rädd för hundar. 

En trevlig bok som utmanar klassiska samhällsnormer i sagornas värld. Bonuspappan Pierre är inte den onda styvföräldern utan ytterligare en nära vuxen i Mirjams liv. 

  

Denna morgon blev det dock en helt annan bok på en helt annan plats. 

  

Har du tips på böcker som bryter mot den klassiska samhällsnormen? Lämna gärna en kommentar här nedan. 

Fröknar gråter inte, om vi ska tro Alfons 3 år

Detta inlägg skrevs för nästan exakt 2 år sedan. Idag väljer jag att göra en throwback thursday på bloggen och lägga det längst fram för er som missat att läsa det tidigare.

Ursprungligen postat 2014-03-09, 21:10.

Vem gråter?

Tårar och gråt är intressanta på  många sätt. Barnen använder det tidigt för att signalera hunger, magknip och blöjbytetajm. Så fort barnet gråter är vi där för att rätta till det som är fel. Min upplevelse är att ju äldre barmen blir desto mer används tårar och gråt för att testa och manipulera  omgivningen.
”Om jag gråter så får jag kanske som jag vill.”
Det känns djupt rotat i en att få tyst på det gråtande barnet att  vi nästan gör vad som helst.
”Här, ta nappen!”
Även om vi i månader har diskuterat om hur vi ska fasa ut den. Genvägar är ibland en förälders enda möjlighet. Hur fel vi än vet att det är orkar vi inte ta striden, inte just nu.

Tillbaka till tårarna

Idag var en jobbig dag för mamma. Trots allt slit på gymmet, flera gånger i veckan, utökad vardagsmotion och bra mat så sätter sig de extra gravidkilona på (enligt sambon) oönskade ställen. Jag uppmuntra med att tala om för att hon är fin men jag inser inte att det handlar om hennes inre känsla och inte vad jag tycker.
Idag var en jobbig dag och hon bröt strax innan träningen ihop i tårar. Storebror som inte sett mamma gråta alltför många gånger undrade varför.
”Hur förklarar jag för en treåring att vuxna också gråter ibland ?”
Jag försökte med att det kan vara skönt att få gråta ut om du inte mår så bra.
”Både vuxna och barn kan gråta.”
Efter ett stundra betänketid svarar han lite frågande:
”Nä, fröknar gråter inte.”
Jag undrar vad som rör sig i det lilla huvudet. Hans pedagoger på förskolan är helt fantastiska, det märks tydligt på honom. De är riktiga klippor i hans liv.
”Men visst gråter fröknar också ibland?” Nej, inte om du frågar Alfons, 3 år. 
Nu sover vi snart både jag och storebror i barnkammaren efter en eftermiddag på Ultrabussarna i Umeå utan mamman.
/ Dennis

Lättkränkt förkyld förälder blev omvänd

Igår jobbade jag med lätt feber och livsboostad med Alvedon. Jag vet att jag borde stannat hemma och kurerat mig men efter en kort överläggning med mig själv beslutade jag att jag förmodligen skulle få en lugnare dag på jobbet än hemma med två rastlösa barn. 

Idag vaknade femåringen tidigt och klagade på att han var trött, snorig och hostig. Efter kort familjeråd beslutades VAB hemma med bonus-/pappan för båda barnen. 

Så där lagom efter frukstunden vid 9 piggnade sjuklingen till och återfick normal välmåendestatus. Världens bästa VAB-pappa sysselsätte båda barnen med såväl sångstund, sagotid och skärmtid innan lunch. Allt för att kanske få lite egentid när 1-årligen sov middag. Världens bästa VAB-pappa spelade även spel med ”sjuklingen” när lillasyster sov middag. Efter 45 minuters dinosauriespel var det dags för bad. 

Perfekt, 15-30 minuters kurera-mig-själv-tid. 

Om det inte vore för att en badexalterad femåring klampat högljutt ut genom kök och hall. Ettåringens middagslur var till ända. 

Istället för en liten stunds navelpill blev det baywatch i badrummet där storebror visar för en ännu inte övertygad lillasyster att bada är skitkul.  

 
Jag kan nu meddela att hon under skrivande stund släppt skötbordet och närmat sig badkarskanten ytterligare. Steget ner i badkaret känns ändå fortfarande milslångt. 

Det blev trots allt rätt bra utan ”egentid” för kurering. Känner mig inte lika kränkt som när jag skrev rubriken. 

Pappa offentligt och pappa hemma

Jag önskar att jag alltid vore den där mest pedagogiska och metodiska föräldern. Den som alltid löser allt diplomatiskt och respektfullt. 

Men ibland går det åt helvete. Oftast strax före middagen när blodsockret är som lägst och barnen som tröttast.

Tänk om jag kunde vara lika effektiv och pedagogisk hemma som i mitt avlönade jobb. 

  

Med blandad skärpa och med precision 

Nu har han gjort det igen, stjärnfotografen! Han som går under taggen #PhotoByAffe. Han har åter igen fått gå lös med systemkameran runt halsen. Denna gång var det bonusfarsan och lillsyrran i fokus. Resultaten blev som vanligt helt fantastiska, blandad skärpa och med precision och tajming. 

Jag ger er här PhotoByAffe

Photo By Affe del 3  

PhotoByAffe
Klätterapan
  
PhotoByAffe
Vill se Babblarna

  
PhotobyAffe , pappablogg
Fick inte se Babblarna
 

Finns det ingen jävla guide?

Det här med föräldraskap kan ibland vara en riktig gåta. Vad är rätt och vad är fel? Ibland förstår jag mig inte på barnen här hemma eller mig själv för den delen. Det gapas och skriks och det blir ett jävla liv.

Så många frågor och utmaningar. Var finns guiden?

Det kommer nya riktlinjer om uppfostring, kost och skärmtid. Det ska väljas skola och förskola. Vilka idrotter ska mitt barn få delta i och hur många?

Ska hon sova 1 eller 1,5 timme på förskolan. Kanske ska hon få sova tills hon vaknar.

Som bonusförälder, hur mycket ansvar har jag, hur mycket vill jag ha?

Vad säger de om mig på jobbet nu efter 3 VAB-perioden på lika många veckor? Nu var det min tur att bli magsjuk.

Är mina barn normala eller finns det en släng av hyperaktivitet där? Hur mycket lördagsgodis är tillräckligt? Är det okej att skippa middagen och ändå få äta lördagsgodiset?

Måste alla barnprogram ha ett pedagogiskt syfte eller är det okej att maratontitta på dinosaurierobotar i 2 rimmat?

Är jag dålig för att vi glömde tandborstningen innan läggdags?

De där jävla D-dropparna, igen!

Nä, vi gick faktiskt inte ut trots att det var fint väder idag.

Schampot dödar INTE!

Du får åka med tandkrämsfläch på tröjan, vi hinner inte byta tröja igen.

Jaha!? Du vill inte ha ytterkläderna på dig nu. Det är -15 ute och jävligt bråttom!

KOM NU! ANNARS BLIR DU UTAN LÖRDAGSGODIS! Jag följer Bo Hejlskovs tips sen, jag hinner inte nu.

Fan! Nu blev det sent i säng ändå!

Egentid, jag behöver egentid! Shit! Nu ringer klockan om 4,5 timme. Fan fan, jag  som skulle sova och vakna upp utvilad till en bättre förälder än idag.

Lösningen

Det är bara att åka med. Håll i dig, för snart är de inte dina små barn längre och du får hoppas på att det blir barnbarn istället. Att vara förälder är någon av de tuffaste omställningarna jag fått göra i mitt liv. Men också det bästa som hänt mig.

För inget slår livets små moments som uppkommer i livet med barn.

/ Dennis

Sushi-dejt med farmor

Farmor på besök över helgen och som sig bör åts det sushi. Sirpan hade inget att invända mot det utan tryckte gladeligen i sig både soppa och 6-7 bitar sushi.

Då favoriten nere på stan hade lunchrusning chansade vi på Lilla Tokyo. Ett oprövat sushi-hak i centrala Umeå. Något fler sittplatser, mindre påverkat av lunchrusningen och med plats för barnvagn. Inte nog med det, maten var god.

Mums!