Barnen äter som hästar med god aptit. Luncher och middagar är inga problem. Barnen provar gärna på nya maträtter. Ingenting avfärdas utan att barnen först provsmakat det minst några gånger.
Nej, så är det ju förstås inte. Inte alltid i alla fall. Mat är något som många föräldrar brottas och lirka med var och varannan måltid under småbarnsåren.
På nyheterna imorse (mån 2/3-15) pratades det om matglädje istället för konflikter kring maten. Men vad är matglädje och hur skapar vi det kring bordet?
Vad är matglädje?
Efter lite diskussion här hemma kom vi fram till vad vi anser vara matglädje. För oss är matglädje att sitta tillsammans hela familjen och äta i lugn och ro utan tjafs och bråk. Matglädje för oss är även att skapa en sund relation till mat. En balans utan hets åt varken ”smalis/ eller tjockishållet”.
Hur skapar vi matglädje?
Under en period uppnådde vi sällan matglädje kring middagsbordet. Spring, pet i maten, klagomål och vägran var återkommande vid var och varannan middag. Vi insåg ganska snart att vi var en del av denna brist på middagsglädje. Vi hade förmodligen (mest troligt) inte varit fullt närvarande vid bordet. Det var bara mat som skulle ätas
Stämning kring maten
Om vi kanske kunde få till lite mys kring maten. Det skulle kanske kunna vara en lösning.
För att få till stämning vid matbordet la Sara upp maten fint på olika fat och skålar. Ett ljus tändes och vi satte oss till bords. De som kände sig hungriga fick komma till bords, vilket alla gjorde denna första pilotomgångn av mysmiddag.
Istället för att som vi tidigare gjort, lastat upp mat från spisen, fick var och en välja vad vi skulle smaka på från faten. Själv valde jag att smaka på lite av varje. Affe (då fyra år) valde till en början att bara att smaka på ris och cocktailtomater. När detta var slut fick han välja att prova något annat. Som från ingenstans valde han att smaka på den äckliga paprikan som alltid annars ratas. Av bara farten valda han även att smaka på både kycklingen i grytan och broccolin. Däremellan hämtades det sugrör och två frysta hallon till vattnet. Det blev något andaktsfullt och fint med att äta och det borde det alltid vara.
För att vara första gången med att försöka hitta matglädjen tyckte jag att vi lyckades rätt bra. Alla tre var mätta och belåtna när middagen stökades undan och kvällsmyset med godnattsaga tog vid.
Tillfällighet eller en väg mot trevliga middagar med småbarnen låter jag vara osagt. Jag vill tro på det senare.
Matglädje med barnen är för mig:
• Lugn och ro
• Presentera och prata lite kort om maten som serveras.
• Erbjud att smaka en sak i taget. Det är okej att inte äta upp det du smakade på.
• En trevlig matupplevelse gör middagen till något positivt som vi gärna gör om.
• En middag utan krav på att prestera något.
——–
2016-03-03
Så här ett år senare måste jag säga att vi stundtals misslyckats. Jag läser listan ovan och påminns om att vissa rutiner fallit i glömska. Övergången till helt vegetarisk kost möts inte av hurrarop vid varje måltid som inte innefattar soyakorv eller vegobullar av femåringen. Jag tackar mig själv för påminnelsen och börjar om i jakten på den sanna matglädjen.
/ Dennis
