…eller…
Elefanten i glasbutiken
..eller…
Filéa fisk med smörkniven från lågstadiet
Detta inlägg skrev jag för ett år sedan. Vi hade 11 dagar tidigare blivit föräldrar. Livet som tvåbarnsförälderar började ta form. Det jag inte riktigt hade koll på då var vad Baby Blues var för något. En liten post förlossningsdepression drabbade sambon.
Det här hände….
Baby blues
De senaste dagarna har varit lite svajiga på hemmaplan. Känslorna är många och vardagsrutinerna stjälper omkull även de mest solida klipporna. En fyra för fyra försöker komma tillrätta med livets alla nya små utmaningar.
En av utmaningarna, Baby Bluesen, påverkar kropp och sinne. Den lyckligaste dagen med solskenstårar kan i vilken sekund som helst bryta ut i sorg och oro. Det är här jag som far till barnet kliver in och stöttar min sambo genom att fråga upp om det är något jag kan göra. Jag upplever att det åtminstone lugnar mig när jag vet att det inte är någon ”big deal” som är orsaken. Utan något vi kan prata om och förhoppningsvis reda ut.
Men så gör ibland elefanten entré i glasbutiken. Stundtals har han bara gått vilse och råkar riva ner några små glas i entrén. Ärliga misstag helt enkelt. Men som kommer tillfällen med varningsskyltar där även en blind och dyslexisk elefant borde fatta att entré är dumt. Små ogenomtänkta frågor eller lek med barnvagnen i en nedförsbacke får oanade konsekvenser där du borde undra om du är dum på riktigt eller bara hade otur när du tänkte. Om du tänkte alls. Försöker du senare ställa tillrätta det du sagt eller gjort..
..har du större lycka i att servera fugu rensad med en smörkniv från lågstadiets slöjdlektioner
Så mellan tårar och snarkningar säger jag nu god natt och hoppas att vi ses snart igen. I morgon är det kanske åter dags att försöka dansa till baby bluesen. Vi hoppas att vi slipper.
– Dennis
