Del 2: Sen till jobbet

Hela morgonen hade gått bra. Förhållanden var så gott som perfekta. Likt sol och hårda spår längs hela Vasaloppet, det kunde bara inte gå dåligt. 

Gott om tid. Jag hade bara Siri att ta till och in i bilen till förskolan. Vilket i sin tur även betydde att det bara var en låt som skulle spelas under färden dit. Inte ens rutorna på bilen behövde skrapas. Perfekta förutsättningar för en stressfri morgon.  


Kläderna var på, tänder borstade och overall, mössa och vantar var på. Sista kilometern innan upploppet åtestod nu innan kranskullan skulle hänga segerkransen kring min hals. 

Plötsligt blev det som om någon hällt ut både grus och tjära i de välpreparerade spåren innan målgången i Mora. 

– Stövlarna Siri? Var är dina stövlar!? utbrast jag.

– De är borta pappa, svarade hon med stora frågande ögon. 

Backupen: De fodrade gummistövlarna var ju förstås kvar på förskolan. 

– Vad har du gjort med de? följde vi upp. 

– Borta! svarade hon glatt. 

Inte på skohyllan i hallen. Inte i vardagsrummet, sovrummet, toaletten  eller köket. Inte under byrån i hallen eller på någon av toaletterna. Vi letade överallt förutom på rätt ställe. Uppenbarligen! 

Men som en blixt från klar himmel gick det upp för mig. Kanske finns stövlarna där jag tidigare hittat gamla morötter och torra scones-bitar? Kanske låg de instoppade i leksaksugnen som svärfar byggt? 

Mycket riktigt, där låg de instoppade i mörkret. Det blev som vanligt insprintande på förskolan strax innan frukost och senare med andan i halsen in på kontoret på jobbet. Några minuter sen. 

/ Dennis 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.