En spädbarnsförälders utmaningar: Del 2. Skjuta Salut!

Bebisbubblan

Med bara några dagar hemma har utmaningarna kring spädbarnslivet radats upp. Jag blir allt ödmjukare för hur det är att vara bebispappa. Tre timmar mysgos med lillflarnet bara for iväg och så även denna dag och kväll. Det måste vara detta folk pratar om när de pratar om bubblan. Tiden försvinner utan att vi ens gjort något under dagen. Ja, förutom att lämna storebror på förskolan, tvätta, hämta storebror på förskolan och småhandla.

Igår försvann en timme under en film på Kanal 6. Om det var Kanal 6 eller vilken film det var vågar jag egentligen inte svära på. Jag minns däremot att jag efter en längre stund i ett reklamavbrott ville ha fjärrkontrollen. Sara hade lagt sig och fjärren låg i andra sidan av soffan. Med en enkel balanskonst lyckades jag med bägge fötter greppa tag i fjärrkontrollen och förde benen mot mig. På lagom avstånd lyckades jag fiska tag i kontrollen utan att rubba det lilla livet som sov på mitt bröst. Det var ett sådant ”Kodak moment” som borde förevigats.

 De små detaljerna

Allt är så smått och så skört. Bara att sätta på en mössa på det lilla kletiga huvudet på förlossningen kändes som en stor utmaning i sig. Hur går det till? Kan jag skada henne om jag inte gör rätt?

Visst, spädbarn är små och sköra men de går inte sönder av att byta blöja. Att de gråter på skötbordet betyder inte att de är skadade. Men just där just då i stridens hetta gör det stundom ont att höra det hjärtskärande gråtet. Men fort går det över. Jag har intalat mig att hon blir lite gladare om hon ligger över min vänstra axel medan jag sjunger Känn ingen sorg för mig Göteborg av Håkan Hellström. Jag kommer att fortsätt sjunga på Håkan-visor till motsatsen är bevisad. Vårt lilla flarn kommer vara svensk poppare innan 3 års ålder. (Edit 13/8-15: Hellström har falnat och Babblarna rockar.)

Sedan besöket på BB har vi numera en stolt storebror hemma som gladeligen hjälper till att bära lillasysters filtar och komma med våtservetter när vi tillsammans byter blöja på lillasyster.

Lillasyster är så fin. Jag pussa han på kinden och på näsan.

Ingen tvekan att kärleken till den nya familjemedlemmen är stor. Däremot finns det tendenser av att han känner sig lite som nummer två sedan vi kom hem. Då försöker vi ändå göra saker hemma som han tycker om. Det syns tydligt att förändringarna hemma stör honom. Han testar lite extra hur långt han kan gå innan jag blir vansinnig på honom och även där tänjer han på det ytterligare. Först efter bråk och tårar kan vi varva ner och läsa en god nattsaga tillsammans. Det är otroligt jobbigt att inte känna att jag har de verktyg som krävs för att han ska känna sig sedd.

Hur gör ni andra som har fler barn?

Hur fick ni storebror/storasyster att känna sig sedda? 

I morgon tänker vi prova med att inte bli arga när han går för långt. Inte låta oss pushas utan istället se honom. Det kan inte vara lätt med dessa omställningar.

Förresten. Är ölkorv farligt för små barn? Storebror bokstavligen älskar de små korvarna och det går lätt att förhandla bort glass om han får välja några ölkorvar.

---

Rookie Misstake – ”Skjuta salut”

Alla föräldrar med blöjbarn har garanterat råkat ut för det. Den plötsliga saluten på skötbordet.

Det var frid och fröjd. En lite bajsblöja hade nyss avfärdats med finess. Flickeflarnet var ren och fin och den lilla servetten för att inte eventuellt klet skulle hamna på skötbordet hade avlägsnats. Pappa böjer sig ner för att komma åt en ny blöja på hyllan under skötbordet. Det är då det händer. Ett ljud som påminner om att tappa en nästan uppblåst ballong ekar i badrummet. Jag ser ner på skötbordet, ner på den rena handduken och längs träramen. Jag utbrister genom badrumsdörren:

ROOKIE MISSTAKE!

Den bajsblöjan som jag tidigare med elegans och finess hade avfärdat med högsta betyg var nu glömd och betydde ingenting.

Gårdagens lärdom: 

Ropa inte Hej! förrän sista blöjsnibben är på plats! 

/ Dennis