Gästskribenten Fredrik: Om kolik

Han heter Fredrik Nyqvist, är sedan 3 år bonuspappa till Liam och för tre månader sedan blev han pappa till Maja. Fredrik är en politiskt aktiv student som på fritiden ägnar sig åt träning och författande av debattartiklar.

Vi välkomnar Fredrik till Lattefarsor och hoppas att vi får stifta bekantskap med honom många gånger.

Gästskribenten Fredrik Nyqvist



Kolik

Att bli pappa var för mig en väldigt stor omställning. Visst, jag har sedan tre år tillbaka haft det stora privilegiet att ha Liam i mitt liv och kunnat kalla mig bonuspappa till det snart sex år gamla underbara barnet. Nu är det dock mer än varannan vecka och situationen är annorlunda. För 3 månader sedan blev jag pappa till Maja.

Maja kan inte slå på Barnkanalen klockan sex på helgerna och låta mamma och pappa sova vidare. Maja kan inte själv klä på sig ytterkläder och säga om hon fryser eller tycker det är för varmt.

Det var många tankar som snurrade i huvudet innan förlossningen, kommer barnet att vara friskt? Kommer hen ha tio tår och tio fingrar? Kommer jag att räcka till som förälder? Hur kommer Sara (mamman) att klara förlossningen eller blir läkarna tvungna att göra kejsarsnitt? Allt gick dock bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig och bortsett från de längsta sex sekunderna i mitt liv då Maja kom ut och verkade livlös och hade navelsträngen virad runt halsen tills det att barnmorskan virat upp strängen och vi äntligen hörde det vackraste ljud jag hört dittills i mitt liv, Majas perfekta röst som porträtterades av ett skrik.

Detta skrik har de senaste tre månaderna sedan Majas födelse orsakat väldigt mycket stress, oro och rädsla. Maja är nämligen ett kolikbarn. Kolik är när ett barn skriker oavbrutet och otröstligt under en väldigt lång period. Vi provade allt. Minifom, magmassage, ta bort komjölk från ersättningen vi gav henne och mamma slutade med mjölk så att det var ”mjölkfri” bröstmjölk. Vi åkte även in akut några gånger och fick övernatta på sjukhuset och de underbara sjuksköterskorna på Mälarsjukhusets barnavdelning tog hand om Maja så att mamma och pappa fick sova.

Nu i efterhand så är det svårt att föreställa sig hur detta var, den panik och maktlöshet vi kände av att vårt barn hade ont och var otröstlig. Det är dock en ljuspunkt i det hela som jag vill dela med mig av till denna bloggs fantastiska läsare, nämligen bärsjalar….

/ Fredrik

………

Mer om Fredriks fantastiska erfarenhet av bärsjalar får ni läsa om på Lattefarsor.se imorgon tisdag. Vi får också då veta vilken musik Fredrik gärna sjunger för Maja.

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.