Jag brukar ofta beklaga mig över långa nattningar och barn som inte kan sova. Men denna gång var det inte barnet som krånglade.
När jag förstörde nattningen
Tanken var att inte ligga kloss intill fyraåringen som han brukar vilja. Det är ett evinnerligt klämmande på mina öron, gosande mer örsnibbar och snurrande i den redan trånga sängen. Tanken är att sitta i fotändan efter nattningen några kvällar för att sakta sitta längre och längre bort.
I teorin en mycket bra idé av mig. Själva sittandet gick bra. Jag passade på att läsa lite ur en ny e-bok på mobilen.
Dum idé, att läsa alltså. Vid flertalet tillfällen blev jag tvungen att kväva början till skratt. Ett par gånger slankt grymtande ljud ut mellan fingrarna och hela sängen började vibrera. Fyraåringen frågade gång efter annan vad som var roligt.
Ja, vad skulle jag säga?
– Jag skrattar åt en bok med hög igenkänningsfaktor. Alltså, jag skrattar indirekt åt dig, projicerat av någon annan i text.
Nej, det kunde jag förstås inte säga. Jag la mig intill för att liksom gottgöra för att jag stört honom. Efter en stund vände jag mig om. Lite senare hade jag börjat läsa igen. Det var kört. Fnittrande som ett litet skolbarn blev jag tvungen att lägga ifrån mig läsningen. Några minuter senare sov han.
Tur att det är sportlov denna vecka även på förskolan.
Vad heter boken nu undrar du kanske?
Hatar att hämta på dagis med gylfen öppen av Andreas Jakobsson.
Jakobsson bor sedan några år i Frankrike i en förort till Paris och boken är hans samlade Facebookstatusar under fyra års tid. Boken blandar statusar om upplevelser av att vara förälder med blandade tankar kring politik och samliv.
Jag tänker mig att boken fungerar för både sträckläsning som för toalettlektyr.
Glöm inte bort att gilla vår Facebooksida Lattefarsor / Pappabloggen
