Jag är inte oskyldig

Detta är en del av min historia!

Det finns väl ingen som är på sociala medier som missat #MeToo. Hashtaggen där framförallt kvinnor går ut på sociala medier för att visa att de någon gång blivit sexuellt trakasserade av män Detta efter uppmärksammandet av filmproducenten Harvey Weinstein sexuella trakasserier av kvinnor i sin omgivning. 
Alla känner någon som blivit sexuellt trakasserad men ingen känner en våldtäktsman. Det finns alltid förmildrande omständigheter kring varje man som ofredat en kvinna. Därför tar jag nu bladet från munnen och berättar. 

Barnen av vår tid måste vakna

Jag är ett barn av min tid, en man av min tid. Jag har växt upp med porren som någon slags måttstock att eftersträva. Alltid var det någon visste hur det gick till utifrån porrnormen. Ingen pratade med oss om sex, ja bortsett från en temadag i årskurs 6 och en kärleksvecka i 9:an. Vad mer hade vi att förhålla oss till? Det skvallrades om runkaktiviteter som ”runka bulle” där siste person att komma på bullen var tvungen att äta upp den. 

Vi behövde inte ens se porr för att veta vad sex var. Sex och kärleksrelationer porträtterades på ett ytterst osmickrande sätt i var och varannan film med någon form av kärlek i och så än idag. Men vad visste vi? Det var ju den enda sexualutbildningen vi fick. Vad vi visste var att penetration var sex. Allt annat fick vi vilset utforska. 

#iHave

Jag behöver inte gå jättemånga år tillbaka för att komma ihåg när jag kränkte en kvinna. Det var på en fest och vi hade pratat en del och jag tolkade det som att vi kände lika för varandra.  Natten/festen började närma sig sitt slut och det var dags att bryta upp. Hon klädde på sig ytterkläderna i hallen för att gå hem till sig varpå jag ställde mig lite ivägen med ena armen som en bom mot väggen. Vad jag egentligen ville få ut av detta är mig idag fortfarande oklart. Jag förstod ju innerst inne att hon inte var intresserad av något mer än samtalet under festen den kvällen. Ändå blockerade jag henne där och då i något form av maktspel. Som tur var blev jag ganska fort påmind av en killkompis om mitt beteende, jag släppte väggen och fick mig en rejäl tankeställare. Jag följdes välförtjänt i flera dagar av ett kroniskt dåligt samvete samtidigt som jag skämdes något rejält. 

Jag har även, om än ett enstaka antal gånger men likväl för många gånger, haft sex där det inte varit helt tydligt för mig om det var samtycke. De är fall som rör sig i de grumligaste av gråzoner. Kanske ville hon, kanske inte. Kanske kände hon sig tvungen. Vad var mitt ansvar då? 

Jag har varit passiv och bara lyssnat när en vän var misstänkt för våldtäkt/sexuellt ofredande. Det anmäldes aldrig.  Kanske borde jag gjort något annat än att bara lyssna och bekräfta hur svårt det kan vara att veta skillnaden på ett samtycke eller inte. Jag borde kanske fördömt istället för stöttat. 

Förutom detta har jag ställt upp på fyllelekar på universitetet som varit allt annat än rumsrena. Jag har skrattat åt- och själv mellan varven dragit sexistiska skämt. Jag har stått bredvid och inte sagt något när killar gjort otrevliga närmanden gentemot tjejer på krogen.  Jag har under större delar av mina tonår och vuxna liv objektifierat kvinnor.

Jag har varit en del av det sexuella förtrycket av kvinnor i min närhet. 

Barnen av vår tid! Det är dags att vakna nu

Idag vet jag bättre. Vi vet bättre, egentligen borde vi alla veta bättre. Vi behöver göra skillnad och det är nu. Vi behöver prata med varandra och reflektera över alla olika slags kränkande beteenden vi har, i synnerhet de som ter sig som sexuella kränkningar utförda av män och pojkar. 

Alla vi män är en del av sexuella trakasserier och övergrepp mot kvinnor vare sig vi själva har utsatt någon för övergrepp eller om vi lite generat skyddat någon som förmodligen sexuellt trakasserat. Bara tystnaden gör oss till medbrottslingar till något som vi alla män borde ta ansvar för, och det är på bred front. 

Jag menar alla män och det är nu! Det är dags att vi vaknar upp och kliver ur denna sunkiga patriarkala bubbla av kvinnoförtryck. 

I ett jämställt samhälle förekommer inga sexuella trakasserier. 

Läs gärna: – Vad män kan göra för jämställdheten. 

/ Dennis 

Ett svar på “Jag är inte oskyldig”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *