Nu börjas det! Små barn kategoriseras redan när det är mycket små. Det är något som Lattefarsors nye skribent tagit fasta på. Låt oss få presentera Joel Thillenius.
Kalsongtrosan
Min dotter fyller två om en vecka. Något hon själv är noll medveten om. Däremot har hon studerat de äldre på dagis. Hon är där väl medveten om att de går på pottan. Pedagogen i oss har valt i tidigt skede köpa en potta, som står hemma. För att hon själv ska kunna använda den när hon vill. Nu har det hänt! Hon kissar i pottan. Blöjan finns kvar och ibland hinner man inte fram i tid. Men flera gånger om dagen lyckas hon sätta proceduren. Dra ner byxorna, hasa sig till badrummet, sätta sig på pottan, kissa, tömma pottan, spola, torka sig, klättra upp på pallen, tvätta händerna och avslutningsvis torka händerna.
Nu till valet: En stor tjej ska belönas med fina underbyxor. Men vart man än vänder sig finns det coola kill-kalsonger i militärgrönt och med häftiga djur som tigrar, krokodiler och andra djur som äter upp andra djur. Helst ska det vara boxermodell.
Sen finns det mest trosor, som trosor alltid har sett ut…ni vet var detta leder..rosa, lila och oftast något fågelmotiv. Tjejer dras uppenbart till fåglar, för det är ett genomgående tema.
En nöjd pappa hittade Pippi-kalsonger, boxermodell. Dottern kallar det för trosor.., Men Pippi och hästen är viktigast. Någon gång ska jag berätta att hennes första trosor var kalsonger. Jag hoppas hon kommer att rycka på axlarna. Lika mycket som jag hoppas att kunna vägleda henne någorlunda i djungeln av identiteter och val.
Det fina i historien är att när dottern drog på sig kalsongtrosan – så lös det i ögonen – stoltheten att vara lite äldre och lite duktigare gick inte att ta miste på.
Eller som hon själv säger:
” Jag är ingen bebis, jag är Lola”
/ Joel
Ja, visst blir jag lite bestört och faktiskt också lite f..bannad att vi inte har kommit längre 2015.
Vi kan tycka att det här är inte är något större problem om vi ser oss omkring. Men här gäller det att tänka lite längre. Pojkarnas mönster och färger är många gånger starkare och bilderna mer fartfyllda och flickornas färger är ljusare och lugnare motiv på bilderna. Vem står bakom dessa motiv? Varför finns det inte intresse för unisex kläder? Omedvetet, medvetet eller medvetet, omedvetet så formas barnen in i ett konstigt könstänkande i mycket tidig ålder. Hur kommer det sig att kalsonger inte är lila eller rosa och har fåglar eller blommor på? Vad är syftet med detta tänk? Hur kommer det sig att vi lär våra barn att det finns ”flick och pojkfärger” och ”pojk och flickmotiv”? Vilka värderingar skickar vi ut?
Kan inte annat än hålla med! Jag har ett barn som önskar sig underkläder med Frostmönster och i boxermodell. Den är inte lätt att lösa, skulle vilja säga helt omöjlig om man inte syr själv. Det gör inte jag så mitt barn har Angry Birds och Kermit istället.
Vi får hoppas att affärerna snart hinner ikapp!
Verkligen!