”Kan vi gå på bio någon gång?”

Ska vi gå på bio på onsdag?

Inte varje nattning, men de dyker upp mellan varven. De där små viskningarna i mitt öra, som en försiktig vädjan…

Kan vi gå på bio någon gång? 

…och varje gång svarar jag. Jo, det är klart att vi ska gå på bio, du och jag Alfons.

Nu var det den där gången. Efter viskningen ”Kan vi gå på bio någon gång?” svarade jag: Ja, vad tycker du om onsdag, vi kan gå och se på Minionerna?

Ögonen spärrades upp och ett rungande Ja! hoppade ur munnen på fyraåringen.

När så väl onsdagen kom hade vi tillsammans planerat om vi skulle äta godis; går det att äta popcorn samtidigt; ska vi dricka något till det också?  Vi bokade biljetter till filmen tillsammans och tog bussen ner på stan. Tillsammans hade vi bestämt att vi skulle se filmen i 3D och ha ”sådana där coola glasögon på oss”. 

3D glasögon, lattefarsor, bio

Efter att ha bunkrat på oss alldeles för mycket godis på Hemmakväll gick vi till SF-biografen och intog våra platser. Glasögonen provades och vi var beredda för 1,5 timmes underhållning i 3D. Men när filmen väl hade börjat åkte glasögonen av och på mest hela tiden. Gång efter annan bad jag honom sätta på sig glasögonen igen för att se ordentligt men lika fort åkte av igen. I efterhand berättade Alfons att han tyckte det var jobbigt med alla saker som kom på glasögonen. Så det där med 3D var kanske inte en jättebra idé just nu.

Vi såg filmen (en i 3D och en lite suddigt), skrattade och åt godis i kapp. Det här med att den visuella upplevelsen är viktig förefaller inte lika viktigt för en fyraåring, han verkade nöjd ändå.

Nu dröjer det innan jag och Affe får gå på bio tillsammans igen. Nästa gång är det Saras tur att få den äran att gå med honom. Vi har fått göra ett varannangångssystem för biobesöken med honom. Inte för att vi tycker att det är jobbigt att gå på bio utan för att båda två vill gå på bio med honom. Att få gå på bio och uppleva filmer tillsammans med ett barn och dennes entusiasm ger mig minnen tillbaka till barndomen och det magiska med den stora vita duken i det mörka rummet. Minnen jag gärna återupplever igen.

– Dennis

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.