Igår jobbade jag med lätt feber och livsboostad med Alvedon. Jag vet att jag borde stannat hemma och kurerat mig men efter en kort överläggning med mig själv beslutade jag att jag förmodligen skulle få en lugnare dag på jobbet än hemma med två rastlösa barn.
Idag vaknade femåringen tidigt och klagade på att han var trött, snorig och hostig. Efter kort familjeråd beslutades VAB hemma med bonus-/pappan för båda barnen.
Så där lagom efter frukstunden vid 9 piggnade sjuklingen till och återfick normal välmåendestatus. Världens bästa VAB-pappa sysselsätte båda barnen med såväl sångstund, sagotid och skärmtid innan lunch. Allt för att kanske få lite egentid när 1-årligen sov middag. Världens bästa VAB-pappa spelade även spel med ”sjuklingen” när lillasyster sov middag. Efter 45 minuters dinosauriespel var det dags för bad.
Perfekt, 15-30 minuters kurera-mig-själv-tid.
Om det inte vore för att en badexalterad femåring klampat högljutt ut genom kök och hall. Ettåringens middagslur var till ända.
Istället för en liten stunds navelpill blev det baywatch i badrummet där storebror visar för en ännu inte övertygad lillasyster att bada är skitkul.
Jag kan nu meddela att hon under skrivande stund släppt skötbordet och närmat sig badkarskanten ytterligare. Steget ner i badkaret känns ändå fortfarande milslångt.
Det blev trots allt rätt bra utan ”egentid” för kurering. Känner mig inte lika kränkt som när jag skrev rubriken.
