Klockan 04:45 tyckte den snart 1 år gamla jäntan att det var dags att göra revolt mot sina föräldrar och storebror. Bestämt tyckte hon att vi alla skulle upp. Hon ställde sig upp mot sänggaveln och ville få vår fulla uppmärksamhet. Något som ingen utan oss hade lust att ge henne medan det för oss andra fortfarande var natt. Vid flera fruktlösa försök att söva henne igen, med tårar och skrik som följd var det bara att gå upp.
Vi gick upp och la oss i soffan som på sin höjd bjuder in en fyraåring till att ligga bekvämt. Iförd endast lätt mundering låg vi där och zappade på tv’n. Tv-tablån bjuder inte på förskiljt högkvalitativ underhållning 05:30. TV-Shop och några re-runs av ”Vad blir det för möt?” Det dröjde inte länge innan hon åter igen sov gott i min famn.
Där låg jag, lättklädd och obekvämt i en soffa för två sittande, med benen hängandes över kanten och med en domnad hand av barntyngd. Trött, småfrusen och lätt uttråkad av utbudet på tv’n. Inte ens mobilen hade jag fått med mig i flykten från sovrummet. Varje försök att ta mig tillbaka till sängen bemöttes av antydan till tårar och vaket barn. Men sen 06:45 hittade jag luckan. Försiktigt satte jag mig upp och med väl överväg precision tog vi oss tillbaka till sovrummet. Nu sover hon som en stock, så skönt. Om jag skulle försöka somna om själv. Tsss, haha. En annan gång.
Sätter på mig mjuka varma kläder och tassar ljudlöst ut i köket på lätta fötter. En kaffe kanske? Jag tror det.
God morgon!
– Dennis
– och som i filmen om Indiana Jones spelar det ingen roll hur stadig du var på handen. Det slutar med att du får springa ändå. –
Du beskriver klockrent hur min vardag ser ut just nu med min fyraveckors. Jag kan alltså räkna med att det fortsätter upp i åldern? 😛
Jo, risken finns. Även om vi oftast är förskonade. 🙂