Kramar istället för hot och tårar
Har ni som jag kommit på er själva med att hota och tala om konsekvenser när ert barn inte gör som ni önskar? Jag kommer på mig flera gånger om dagen säga:
Gör si, annars får du inte så!
I teorin vet jag att lugna och tålmodiga föräldrar är de bästa föräldrarna framför de som ständigt kommer med avhyvlingar och förmaningar. Trots detta uppstår konflikter var och varannan dag. Allt från toalettrutiner till tandborstning till middagar till påklädning kan vara grunden till bråk. Skrik, bråk, tårar och en vuxen som avslutningsvis sitter i soffan framför tv-apparaten med dåligt samvete.
Barnet sover. Men var det värt att ta striden om huruvida ansiktet skulle vara rent eller inte efter tandborstningen?
Var det värt att krampaktigt försöka klä på pyjamasen eller hade det kunnat gjorts på ett smidigare sätt?
Nu är det dags att bryta de onda cirklarna kring de onödiga konflikterna som uppstår. Det måste vara en gigantisk omställning för en 3,5 åring att bli storebror. Helt plötsligt berättar alla hur stor han är och hur duktig han måste vara för att visa lillasyster. Men faktum kvarstår. Han är fortfarande bara 3,5 år och måste få vara det. Äldre syskon blir inte perfekta av att få småsyskon. De vill fortsatt ha din uppmärksamhet och kanske är konflikterna ett sätt att bli sedd. Få uppmärksamhet trots att det i slutändan leder till tårar.
Hur många gånger i livet tvivlar vi föräldrar på om vi verkligen är bra föräldrar? Hur många gånger känner vi inte att vi misslyckats med våra åtaganden som kärleksfulla och trygga vuxna i våra barns närhet?
Matilda Hemnell: Mjuka metoder var lösningen fick mig att tänka en vända till.
Jag vill inte bråka, jag vill inte sitta i soffan titt som tätt med dåligt samvete för att jag inte lyckats med att avstyra en konflikt. Jag vill kunna sitta och prata med min bonus 3,5 åring och diskutera hur vi ska lösa våra meningsskiljaktigheter.
Det kräver mental träning att själv hållas lugn, det kräver närvaro och tålamod, och bakslag kommer alltid. Det kräver att jag tar hand om mig själv för att orka, ibland handlar det kanske också om att avstå från vissa saker för att just orka. Det kräver också tid, men en viktig läxa har varit att det i slutändan ändå tar mer tid och energi att handskas med alla bråk (Matilda Hemnell).
De tio pappadagarna efter lilltjejens födelse börjar gå mot sitt slut och jag har svårt att relatera till hur det kommer att vara att gå tillbaka till jobbet på måndag. Jag har ju inte vant mig vid att vara pappa än.
/ Dennis
