Jag fick lite smått panik! – Hon sa att han var ful.

Häromdagen skulle jag och Siri gå och hämta bilen på parkeringen. Vi gick och småpratade, balanserade på en trottoar och njöt av det fina vädret. Vi hade med oss en soppåse som skulle slängas längs vägen. På väg in i soprummet möter vi en väldigt kraftig man. Det såg nästan ut som att han hade det lite jobbigt att gå. Siri registrerar mannen och säger strax efter till mig. 

– Han ser ut som en pappa. 

– Ja, han kanske är en pappa, svarar jag.

Vi slänger vår soppåse och går sedan hand i hand mot bilen. Längs vägen går mannen vi just mött vid soprummet, varpå Siri säger, jag tycker pappan är fu.. jag rycker till i hennes hand lätt markerat och tittar på henne lite bestämt och bekymrat. Jag tänker att jag ska prata med henne om detta när vi kommit till bilen. 

Vid bilen säger Siri åter igen något om den fula pappan, varpå jag försöker förklara att det inte är okej att säga så. Jag försöker förklara att andra kan bli ledsna om de blir kallade fula. Jag försöker även lite krystat förklara att det inte finns något som heter fula människor, att alla bara ser olika ut. Jag tror inte hon förstod vad jag försökte få fram och i ärlighetens namn hade inte jag heller förstått mig själv just då. 

Ikväll (söndag) låg vi i sängen och läste Lill-Zlatan innan det var dags att sova. I boken säger Ella att Steve har fula byxor. När vi läst klart började Siri fråga om det där med fula byxor, att hon själv skulle bli ledsen om någon sa att hennes byxor var fula och så vidare. Kanske hade hon förstått något av vårt samtal ändå eller så kopplade hon det bara till att ha fina kläder. Jag vet inte. 

Hur skulle ni prata med era barn om något liknande? 

/ Dennis 

Läs gärna inlägget 6 tips för att hantera arga barn

Redo för treårstrotsen?

2014 var året då jag skrev om detta ämne sist. Vi behövde hitta någon metod som underlättade treårstrotsen. Det var då jag skrev inlägget om att schemalägga och strukturera dagarna tydligare med bilder. Du kan läsa inlägget här

Pappablogg, treårstrots,

Hon som var som en barnlek – Sen kom trotsåldern

Min 2-åriga dotter är den mest fantastiska unge att vara med, glad och rolig. 

Tidigare var allting så lätt. Nu är allting så svårt. Tidigare kunde det bli lite tjafs kring nattning om vem som skulle natta men det gick över. Nu är nattning lika med tjafs, jämt! 

Tidigare sprang du med mig till garderoben för att få dagens kläder eller kvällens pyjamas. Nu passar ingenting och det är inte bara storleksmässigt. 

Tidigare kunde vi leka tandborstning, nu bråkar vi tandborstning. Tidigare fick du välja och var nöjd med det. Nu blir du arg och tvär även när du fått välja. Tydligen duger inte det fria valet längre. 

Du är fortfarande rolig och mestadels glad. Jag vara bara inte redo för treårstrotsen. Finns det någon som någonsin är redo för den? 

/ Dennis

Ett brev på posten

Ni kommer säkert ihåg blogginlägget för ett tag sedan om pusslet som försvann utför balkongen och ner på grannens. 


Innan helgen låg det ett välförslutet kuvert som såg betydligt tjockare ut än än att bara vara papper i. Kuvertet var adresserat till Siri och Dennis och innehöll ett litet brev, en Batman-ask i plåt och…….ett Muminpussel från Max. Läsaren berättade att hon hade läst inlägget om pusslet som försvann från balkongen och att hon ville skänka ett komplett pussel till Siri. Hon bad även om ursäkt för att hon letat upp vår adress och att hon som läsare tog kontakt privat. 

Men det fina var ändå hur hon uttryckte sin tacksamhet för hur hon inspirerats av bloggen. Hur hon nu försöker tänka mer jämställt och så vidare. 

Siri blev jätteglad för det kompletta pusslet och har nu lagt det säkert ett tiotal gånger. 

Tack Jenny! 

/ Dennis

Dagens Instagram

Bonusfarsan var inte så sugen på schack idag. Bäst att jag lär lillasyster. .
Du vet, draköppning och hur hästarna får gå? Ok inte det. .
Hmm. Vi provar öppning med kungsbonden. Nä, inte så. Det där är ju tornet. .
Ok det var svårare än jag trodde. Hon kan ju inte ens skilja på mina och hennes pjäser. 🙀

DENNIS snälla kan jag få spela mot datorn på din telefon istället!!

Nedmontering av machokulturen kan gynna hela samhället

Varför kan män skada din hälsa allvarligt? 

Män kostar samhället massor varje dag. 

  • Trafiken – Vi män toppar statistiken över olyckor bakom ratten. Trots att många av oss påstår att vi kör bättre bil än en kvinnor överlag. 
  • Kriminalitet – Vålds- och sexualbrott i synnerhet. Tänk vad mycket pengar som går åt för att rehabilitera våra kriminella inom fångvården.
  • Missbruk – Missbruksvården och övriga samhällskostnader kring missbruk. Betydligt fler män än kvinnor finns inom missbruksvården.
  • Skador inom idrott – Inom idrotten står manliga utövare för 65% av skadorna som resulterat i akutvård. 

Kort sagt, män är en samhällsbelastning och kan därför skada din och andras hälsa allvarligt. 

Jag vågar därför påstå att en nedmontering av machokulturen skulle vara gynnsamt för hela samhället. Hur gör vi då detta? Jo, genom att förstå vart machokultur skapas och reproduceras. Genom att förstå vilka följder en destruktiv machokultur får kan vi sätta in åtgärder för att motverka den. 

Läs även mitt inlägg Det börjar i omklädningsrummet, ett inlägg om hur machokultur utövas innan och efter idrottsaktiviteter. 

/ Dennis 

Supersöndag ute i Klabböle


Det har blivit lite som en fristad. Bort från lägenhetskomplex och miljonprogramsområde. Ut i naturen för att grilla varsin korv, kasta macka, tälja korvpinnar, tända eld, släcka eld och se stora stenar plumsa i vattnet. Alfons tog sin vana trogen den lilla sågen och började arbeta med stora fallna träd tills svetten lackade. Siri var hungrig och hade helst ätit korven kall. Vänta på den perfekta glöden var inte hennes melodi. 


”Det smakar som rabarber”. 

Sen blev det handling på Ica Maxi med hungriga föräldrar och griniga barn. Men det är en helt annan sida av myntet som vi inte vänder upp idag. 

Hur vill du säga förlåt?

Att säga förlåt är kanske inte alltid så lätt när du skäms över vad du gjort. Du är medveten om att du gjort något fel och borde be om ursäkt för det. Men om du inte förstår vad förlåt betyder och varför du ska göra det, ja då blir det kanske lite svårt. Efter en incident på förskolan och med erfarenhet från jobbet har tanken slagit mig:  

”Finns det inga barnböcker om att be om ursäkt?”

Att säga förlåt får enligt mig inte bara vara något barnet slänger ur sig för att få det överstökat. 

Vad får det för effekt att bara säga förlåt utan att verkligen mena det? 

Hur vill du säga förlåt? 

För att något verkligen ska landa och sjunka in bör det komma på initiativ från budbäraren. Vi kan påminna barnet om att det som hände inte var särskilt bra och att en ursäkt nu borde vara på sin plats. 

Förstår nu barnet varför den ska be om ursäkt så landar utsäkten bättre hos mottagaren. En ytterst amatörmässig analys. Säga förlåt behöver inte nödvändigtvis handla om ord, att säga förlåt i sig kan vara ett jättekrav för den som nu gjort något fel och som skäms över det. Jag brukar därför ibland i affektens epicentrum fråga lite försiktigt: 

Hur vill du be om ursäkt/säga förlåt sen? 

Utan att för den skull kräva något svar, mer låta det landa hos barnet. När barnet/barnen lugnat sig brukar jag fråga en gång till och se vart det landat. En klapp, ett ord, ett gossedjur eller en kram. Det är tanken bakom symbolen som räknas.

Grundläggande för att kunna sätta sig in i andras känslor måste vara att kunna förstå sina egna känslor. Om just känslor finns det mycket barnböcker men vad finns det om att säga förlåt?  

/ Dennis

Dagens boktips – Stina Wirsén – Vem är arg?

Vem är arg? 


Stina Wirsén nominerades till Augustpriset 2005 för bästa svenska barn- och ungdomsbok.

Nallen sitter och bygger med klossar när Katten kommer och vill vara med. Nallen säger nej, varpå Katten blir arg och gör fula grimascher till Nallen. Nallen blir arg och slänger en kloss i huvudet på Katten. Slagsmål utbryter och bägge vännerna börjar till slut att gråta. 

Boken tar upp känslorna som kan uppstå när någon känner sig utanför. Den visar på konsekvensen av ett bråk som leder till tårar. Men som sig bör, avslutas boken med att de båda bråkstakarna blir vänner och kan leka tillsammans, trots att tornet med klossar rasar och en bit faller ner i huvudet på Nallen.

 

Pussla på balkongen och grannen i kalsonger

Bakgrund: 

En av de största festhelgerna i Umeå gick nu i helgen av stapeln. Brännbollsyran drog tusentals festivalmänniskor och brännbollsspelare till Umeå. Med artister som Zara Larsson och Kygo på scen var stämningen maxad. Enligt tradition festas det rejält bland studenterna på såväl festivalområdet på campus som på studentområdena intill. Att många i söndags led av någon slags överhängande huvudvärk var kanske inte helt konstigt. 

Fint väder med pussel på balkongen

När en något sömning vår-/försommarsol passade på att titta fram på balkongen dukade vi fram för eftermiddagskaffe med en skvätt D-vitamin i ansiktet. Siri hade plockat fram sitt favoritpussel med Mumintrollen och var på väg ut på balkongen.

Kaffe hade knappt runnit genom filtret i den relativt billiga kaffebryggaren från typ Elgiganten när ett ILVRÅL hördes från balkongen. 

Mitt pussel är borta!

 

Mycket riktigt, där stod Siri på balkongen med endast pusselramen i sin hand. Pusselbitarna gick inte att finna på mattan under balkongbordet. Jag slängde ett getöga över räcket och tittade ner i rabatten nedanför, men där låg inga bitar. Jag sänkte blicken en bit till och såg då en ensam pusselbit balanserandes på aluminiumräcket till balkongen på bottenvåningen. Jag lutade mig över räcke ytterligare och såg där en gedigen samling pusselbitar ligga inne på grannens balkong. 

Ja, ha! Nu då? En otröstlig Siri ville inget annat än att ha tillbaka sitt pussel så det blev att traska ner två trappor och ringa på. Klockan var vid det här laget omkring halv två. 

Hej, vi skulle vilja ha tillbaka vårt pussel. Jag menar Siri råkade kasta ner pusslet på er balkong och nu saknar hon det. Kan du hämta det? 

I dörröppningen stod en påtagligt bakfull 20+ kille iförd endast kalsonger. Efter att vi berättat om vårt ärende stängde han dörren och återkom en knapp minut senare med en bunt pusselbitar. Siri blev lycklig av att fått tillbaka sitt gratispussel från Max och att det nu fattades en bit bekom henne inte. Jag drog en lov i rabatten nedanför och synade grannen balkong en sista gång men hittade inte den sista pusselbiten. 

/ Dennis

Jag var så jävla less på barnen

Nu i helgen var jag nästan ensam med barnen. Känslan var i alla fall det. Sara skriver uppsats och hade i helgen behov av att sitta med den. Med det sagt kände vi (läs jag) oss lite i vägen och störande. Så i lördags hoppade vi in i bilen med symaskinsmotor och åkte ner på stan för morsdagspresent och bio.

Alfons hade klart för sig vad mamma nog önskade sig. ”En skolbok som hon kan skriva i och hålla reda på allt plugg i”. Sagt och gjort, inga blommor eller choklad utan en inbunden anteckningsbok och två pennor fick det bli. 

Baby-Bossen

Efter att ha fyllt varsin gottepåse var det dags för bio, vilket var Siris första biobesök.  Vi skrattade tillsammans i ungefär en timme innan Siri akut fick myror i brallorna och var tvungen att gå på toaletten. Efter lite konfererande med Alfons beslutade vi oss för att han stannade i salongen  medan jag och Siri gick på toaletten. Väl där gjorde hon sig ingen större brådska och vi missade precis nyckelscenen i upplösningen av filmen. Jag förstår nu konceptet med knattebio och deras cirka 1 timme långa filmer. 

Så jäkla less på barnen

Söndagen var oplanerad förutom
Sara som ägnade sig åt akademiska studier. Ett tomt schema var dock ett oklokt beslut. Barnen var överallt och arbetsron för pluggande mamman var nästan obefentligt. Det var då jag nästan i affekt klädde på barnen och gick till bilen.

Vars ska vi? frågade barnen samstämmigt. 

Det blir en överraskning, svarade jag. Sanningen var egentligen att jag inte hade en aning. Jag var bara tvungen att åka hemifrån. I bilen kunde de ju inte gärna springa runt utan vi kunde sitta still och lyssna på musik. 

Musiken som går på repeat numera är varken Emil eller Cray Frog utan en av låtarna från serien Skam

Lyssna på den! Den är bra! 

Jag backade ut bilen från parkeringen och började köra, fortfarande utan mål. Men som en blixt från klar himmel hittade vi det perfekta utflyktsmålet bara en mil bort. 

Griniga föräldrar och rastlösa barn förbyttes mot ett äventyr!



Följ gärna bloggen på Bloglovin för uppdateringar direkt i mobilen. ❤️