Därför blev jag sen

Rullade in till jobbet 5-10 minuter sen. Barnen hade inte alls bråttom till bilen utan passade på att kasta den blöta snön i luften. 

Trots goda marginaler blev vi sena

Väl framme vid bilen bad de att få hjälpa till att sopa bort all snö och skrapa rutorna. Spontana tanken var nej men sen ändrade jag mig. Jag kan ju knappast tacka nej till hjälp nu och förvänta mig att de fortsätter fråga om de får hjälpa till om 5-10 år. Så det blev tacksamt stå och vänta på att hjälpen skulle gå fort. När de inte såg mig skrapade jag rutorna på motsatt sida. 

10 minuter senare satt vi i bilen för att lyssna på Crazy Frog och snickerboa innan vi klev av bilen på förskolan. 

/ Dennis 

Vem är jag utifrån innehållet i min väska?

Det sägs att du kan beskriva vem en person är genom att titta ner i dennes väska. Eller det kanske det inte sägs generellt men ändå. 

I min ryggsäck finner du ofta följande. 

  1. Superman-kalsonger. 
  2. En blöja storlek 5. 
  3. Ett informationsblad om det neuropsykiatriska funktionshindret Prade-Willis syndrom. 
  4. Två tamponger. 
  5. En grön fingervante. 
  6. Ett par barnstrumpor. 
  7. En tom matlåda i glas. 
  8. En matlåda med mat. 
  9. Laddare till telefonen. 

Om innehållet i min väska fick beskriva mig. Vem är jag? 

/ Dennis

Svängrum i sänghalmen 

Som barnen har taggat hela veckan. ”På fredag klockan 19 åker vi tillsammans och hämtar farmor på flygplatsen.” 

Siri var redo att klä på sig redan vi 14 för att åka till flyget och så även när jag kom hem från jobbet vid 16. 

Gästrummet ställdes i ordning och barnen var mer än lagom motiverade att hjälpa till med bäddning och uppblåsning av madrass. De gjorde även klart att det är i farmors säng de ska sova. 

– Vart ska farmor sova då? frågade jag Siri. 

– Inte på mammas ansikte i alla fall!  

Gissar på att hon refererar till sitt eget sovande med Sara om nätterna. 

Nu är det dags för mig att sova och sängen har sällan känts så här stor. Hoppas det håller i sig hela natten. 


/ Dennis 

Från det ena till det andra

Vi diskuterade namn vid nattningen. Vem heter vad och vem bor med vem. Det hela landade vid kompisen Emblas mamma. 


Siri – ”Emblas mamma, vad heter hon?”

Jag – ”Hon heter Linnea.”

Siri – ”Jaha, hon är nästan som Lucia. Eller Lucia om hon inte vill vara mumintroll. Hon kan också vara en prinsessa om hon inte tappar ansiktet.” 

Någon som följde med i resonemanget? Vad bra! Då är vi två. 

/ Dennis 

En känsla av vår i luften

Veckoslutet började med kräksjuka och avslutades med vårkänslor. 

I torsdags fick jag släppa allt på jobbet och hämta barnen på förskolan, befarad kräksjuka stod i hallen och väntade på mig. Det blev därifrån att ta tidig helg och sätta barnen och oss själva i karantän för att inte smitta vidare. Denna kräksjuka var lindrig och redan 24 timmar efter första symtom var vi på bättringsvägen och ingen tidigare frisk hade insjuknat. 

Helgen bjöd på mer eller mindre strålande sol och härliga promenader. Kaffet på bänken vid fågeldammen öppnade vårdörren på  glänt och ljuset i slutet av vintertunneln blir allt starkare. 


/ Dennis 

Jag har blivit danspappa

Det finns hockeyfarsor, soccer moms också finns det danspappor. Jag titulerar mig nu det sistnämnda. Från ingenstans hittade vi hiphop för barn på Balettakademien i UMEÅ. 

Danspappan

En kompis till Alfons på förskolan berättade upprymt och taggat för mig att han just skulle börja på hiphop. Alfons var snabb med att säga att det skulle han också vilja prova på. Han visste nog inte helt säkert vad hiphop var för något men efter att vi berättat det för honom rådde inga tvivel längre. 

Nu sitter jag här utanför Studio 1 och kan bara höra hur det smäller av tunga steg och handklappar innanför dörren. Väntar med spänning på vad som kommer att sägas under bilturen hem. 

/ Dennis

Min lilla lögnare till dotter

 Det var en dag som vilken annan dag som helst. Det kändes ljusare på vägen från jobbet till förskolan. Ännu långt till vår men inte lika deppmörkt som det nu varit i en evighet. 

När jag kom till förskolan för att hämta Siri såg pedagogen lite förvånad ut.

– Är det du som hämtar idag? säger pedagogen. 

– Ja? svarade jag lite fundersamt. 

– Ja, Siri berättade att det det var mamma som skulle hämta för att pappa var hemma och kräktes. Hon var väldigt övertygande och bestämd! fortsatte pedagogen. 

– Nej, jag mår jättebra! 

Många tankar måste farit i huvudet på pedagogen. Kom inte hit med någon magsjuka! 


Nu ska vi sova och än så länge håller hon sig till sanningen. Vad jag vet. 

/ Dennis

Motivation nog att kliva upp ur sängen 

Tänk vad härligt att få vakna på morgonen med vetskapen att skridskorna står redo i hallen och redon att plockas med till förskolan. Pedagogerna har spolat en liten isbana på gården på förskolan, till flera femåringars stora förtjusning. 

Tänk den dag jag känner samma glädje av att kliva in på jobbet. Fantastiskt! 

Ha en bra dag! 

/ Dennis