Vad gör jag nu? Mitt barn har börjat stamma

Jag skrev tidigare i bloggens historia om hur det är att stamma. Bakgrunden var ett sms från Sara som berättade om hur Affe blivit ledsen när han inte kunde få fram vad han skulle säga.

”Det går inte, jag kan inte säga något.” sa han frustrerat.

Idag har han inga problem med sitt tal och pratar och argumenterar mer än vi ibland kanske orkar höra. Självklart med glimten i ögat.

Små barn som stammar

Stamning är rätt vanligt hos små barn och det kan komma och gå genom olika utvecklingsfaser i ett barns liv. Tidigare under en utvecklingsfas hos den då lilla storebrodern i familjen var det som att orden fastnade i upprepningar innan han kunde komma vidare. Vissa gånger blajade han till det och försökte göra sig rolig med att säga orden på olika sätt innan han kom vidare. Andra gånger såg jag hur han riktigt kämpade för att komma vidare med det han vill säga och hur han blev frustrerad när det inte gick. Dessa gånger fortsatte jag att lyssna på honom som om inget hade hänt. Jag gjorde ingen grej av det utan väntade med spänning på vad han skulle säga. Jag försökte med mitt kroppsspråk visa att jag verkligen ville veta vad han skulle säga och att jag inte alls var bekymrad över att orden inte kom direkt.

Papapbloggen

Inom mig är var dock ett rykande inferno av känslor och gamla minnen som döl upp, trots att jag vet att det förmodligen bara är en fas barn går igenom i livet. Det var sommarlov och rutinerna var inte som de brukade med förskola och dagarna hemma med mamma och lillasyster. Kanske var det stressen över nya rutiner, kanske var det en utvecklingsfas eller så hade han börjat stamma permanent.

Nu vet vi att det bara var en fas i hans liv, vilket känns väldigt bra för hans skull.

Har nedan sammanställer jag lite information kring barn och stamning.

  • Vad är stamning?
  • Vad kan orsaka stamning?
  • Hur kan vi hjälpa till att kontrollera stamningen? 

Vad är stamning och vad kan orsaka stamning?

Stamning brukar yttra sig som en kommunikationsstörning där flytet i ett barns tal störs genom upprepningar av ord, ljud eller låsningar på olika stavelser i ord. Det är även vanligt att barn och vuxna tar till sig olika tics när de pratar för att försöka minska stamningen.

Stamning kan vara genetisk och genom forskning har man lyckats isolera tre muterade gener som är gemensamma för vuxna som stammar. Det kan även bero på en försenad utveckling hos barnet som speglar sig i en försenad talutveckling med stamnings som följd.

Tidigare har psykologiska faktorer  ansetts vara en faktor till stamning där stress, oro eller prata framför en större grupp orsakat stamningen. Nu vet vi att dessa faktorer inte i sig är orsaken till stamning men de kan förstärka stamningen hos en person som tidigare stammar.

Källor angivna av eHow.

Hur kan jag hjälpa mitt stammande barn?

Stamning är vanligt hos barn mellan 2 och 5 år vilket är en tid då de utvecklar och finslipar sina kommunikationsförmågor. Som förälder finns det några olika saker du kan göra för att hjälpa ditt stammande barn.

mitt barn stammat

  1. Visa barnet att de inte behöver skynda i sitt tal. Genom att tala lugnt och ta små kortare pauser visar du att talet inte behöver gå fort. När du pratar med ditt barn kan du undvika att ge snabba svar för att sätta en lägre talhastighet.
  2. Koncentrera dig på att lyssna på vad barnet säger och låtsats som att du inte märker att barnet stammar. Om du inte gör någon grej av det kanske barnet inte gör det inom den närmsta tiden heller.
  3. Be INTE barnet att sakta ner talet eller ta ett djupt andetag. Barnet stressar inte med flit. Det är sällan fysiologiska orsaker bakom stamningen. Låt barnet ta sig fram i sitt tal själv om denne inte ber om hjälp.
  4. Ge barnet din fulla uppmärksamhet i att samtala med dig några gånger om dagen. Det är kanske lättare sagt än gjort men försök få åtminstone någon stund om dagen där barnet får utrymme att prata lugnt och samlat med dig. Tala då lugnt och sansat tillbaka till barnet och visa en lugn och avslappnad samtalston.
  5. Berätta för syskon till barnet om stamning och varför syskonets tal ibland hakar upp sig. Sätt upp tydliga regler kring att reta den som stammar. (Jag och min lillasyster har retats och fightats som alla syskon mer eller mindre gör. Men aldrig har hon retat mig för stamning. Trots att våra föräldrar inte specifikt talat direkt om min stamning som barn.) 
  6. Boosta ditt barn med självförtroende inom områden hen har fallenhet för. Stamning kan påverka barnets självkänsla och att stärka självkänslan inom andra områden kan ta udden av det negativa känslorna av stamningen.
  7. Om stamningen fortsätter efter 5 års ålder kan det vara bra att kontakta en logoped. Jag antar att BVC eller er lokala hälsocentral kan guida er rätt.

KBT och hantering av olika sinnesstämningar kan hjälpa

Jag vill av egna erfarenheter tro att stamningen går att lindra på ett mentalt plan, både för barn och vuxna. Det finns psykologer som hävdar att en viss form av KBT-behandling kan hjälpa. Jag själv skulle vilja påstå att jag stammar mer eller mindre i olika sinnesstämningar. Dessa är självklart svåra att  styra helt på egen hand som vuxen, ännu svårare som barn. Men om vi som föräldrar kan sätta en behaglig stämning kring talet, kan vi förmodligen hjälpa barnet.

Jag har även skrivit inlägget Mitt namn ger mig ångest som handlar om min relation till mitt namn.

Dennis

9 svar på “Vad gör jag nu? Mitt barn har börjat stamma”

  1. Ett mycket bra inlägg.
    Våran 4åriga dotter har ganska stora problem med talet, inte pga stamning utan för att hon helt enkelt inte börjat prata än. Nu senaste månaden har det släppt och det kommer mer och mer ord men hon har varit väldigt blyg och är det fortfarande när hon ska prata.
    Precis som du skriver så gör vi ingen stor grej av det, vi gjorde det förut och klappade händer och berömde henne jätte mycket när hon fick ur sig nya ord och meningar men man såg att hon blev generad av det så vi bestämde oss för att sluta med det för hon vek ännu tillbaka med talet just för hon blev så generad av berömmet hon fick av oss.

    Nu när man inte gör en stor grej av det hela så kommer det mer och mer så vi känner att det är påväg att börja släppa även om det är en bra bit kvar.
    Har varit hos logoped så vi väntar på en ny tid för att komma tillbaka och se vad vi ska göra åt det hela.

    1. Vad skönt att det håller att släppa. Talet kan verkligen stigmatisera en människa som dum eller konstig. Därför är det bra att vi som föräldrar inte spär på det som något konstigt.
      / Dennis

  2. Hej,

    Nu upptäckte jag att denna post är från tidigare år trots att din blogg ”rekommenderade” nästa läsning 🙂

    Funderar lite om du minns/vet ifall det finns även info om hur det är i flerspråkig familj? I vår familj har vi ett barn på 1,5 år som pratar mkt (eget språk) även enstaka ord som är tydliga o även vissa tecken. Vi föräldrar är båda teckenspråkiga… Svårt att formulera frågan men tänkte hur kan man stötta med talet om vi själva använder mest teckenspråk. Hm… fast då barnet kan ta tecken till hjälp tänker jag. Dock blir det ibland så att barnet kan veta ord men ej tecken för dessa eller tvärtom..

    Tänkte du känner till teckenspråk lite ifall du vet något eller reflekterat hur i dessa fall?
    🙂

    1. Hej Magdalena,
      Vad roligt att du tog dig tid att skriva.

      Ja, du har rätt, inlägget är gammalt. Jag valde att publicera det igen för att jag tycker att det är viktigt med information om hur vuxna kan hjälpa barn som stammar och barns språk i allmänhet.

      Om jag förstår dig rätt. Det handlar inte om stamning i detta fall utan tvåspråkighet och språkutveckling när föräldrarna är teckenspråkiga medan barnet blir tvåspråkigt?

      Mina reflektioner.
      Jag tror utan att vara expert på ämnet att det är bra för barn med tvåspråkighet tidigt. Teckenspråk kommer väl då mest troligt att bli barnets modersmål medan oralt talad svenska blir andraspråket. Jag har för mig att jag läst att barnet i början kommer att blanda språken men sedan skilja på språken beroende på sammanhang.

      Jag har också för mig att barn med teckenspråk som modersmål kan få stöd med talad svenska i förskolan och skolan. Barnen borde även ha rätt till hemspråksundervisning i skolan på teckenspråk. Men hur det faktiskt är kan jag inte svara på.

      Ett tips kan ju vara att när barnet är tillräckligt gammal låta de spela pedagogiska spel på till exempel iPads och liknande för att få ”bada” mer i talad svenska.

      Svarade jag alls på någon av dina funderingar nu eller svamlade jag bara? 🙂

      / Dennis

  3. Hej, tack för svar! (Aha du återpublicerade- skönt inget fel på min mobil).

    Jo jag funderade ett steg framåt kring stammande och tvåspråkighet, dvs om barnet bor i familj där teckenspråk råder o till liten del talad språk- hur det blir om barnet börjar stamma. Om finns forskning eller kunskap kring ifall det är mindre antal barn som stammar pga de har ”hjälp” av annat språk?
    Om det är flerspråkig familj… men samtidigt kan man stamma på teckenspråk oxå- ha svårt att få fram tecken o bilda meningar oxå.. får fundera vidare kring detta då bara en tanke som dök upp 🙂

    Tack för tipsen ang olika spel, i bara min familj har vi 4 språk nästan varje dag o svensk tsp/svensk tal är väl i minoritet utanför hemmet så mer en utmaning att barnet ska kunna få teckenspråken tillräckligt med tanke på att dessa är i minoritet oxå 🙂

    Ska inte svamla vidare- lätt bli snurrig om jag ska föra på tal om språk o bruk i vår familj o omgivning 🙂

    1. Jag har faktiskt ingen aning om tvåspråkighet påverkar talet och stamningen. Vad jag blev väldigt intresserad av nu är att du berättar om att man kan stamma på teckenspråk också.

      Jag läste tidigare på teckenspråkstolkutbildningen i Stockholm och kunde uppleva ”teckenförlust” när jag tecknade inför grupp, men aldrig när jag tecknade själv och inte alls lika mycket med vänner.

      Det här är VÄLDIGT intressant och betyder att stamningen egentligen inte behöver ha något med själva ljudbildningen i munnen utan i själva utförandet.

      Detta måste det ju forskas om tycker jag!

      Tack Magdalena för en berikande diskussion. Vad glad jag är att du kontaktade mig. 🙂

  4. Hej Dennis!
    Tack för detta inlägget.
    Har en son på 3 år som vid 2 års ålder så smått började sätta ord i meningar.
    Han har inte ett rent uttal och utomstående kan ha svårt att förstå honom. Efter en lång intensiv vecka på förskolan (studerar och har vanligtvis korta dagar men nu har vi praktik vilket blev en 40 tim vecka för honom) så hämtade jag hem en pojke som börjat haka sig på att säga JAG och DU. Först tänkte jag inte så mycket på det mer än att han inte hittade rätt ord men det fortsatte och dagen efter (idag lördag) så har det hänt vid uttal av andra ord och bokstäver. Hur kan allt ändras på en dag? Gör så ont i mitt hjärta, han har redan svårt att göra sig förstådd, ska detta också bli ett hinder.
    Min storasyster stammade väldigt mycket som liten, kan det ärvas på så vis? Jag känner mig så orolig och ledsen framförallt, jag vill hjälpa honom och jag vill att han ska vara som han var förut utan detta hakandet vid orden, nu blev det känslosamt. Hur ska jag kunna hjälpa honom?
    Jennifer

    1. Hej Jennifer,

      Jag förstår din oro och känsla av maktlöshet.

      Jag är osäker på huruvida stamning ät ärftligt men av egen erfarenhet skulle jag vilja påstå det kan vara så. Min morbror stammar och så även jag. Jag har aldrig haft någon riktigt nära relation till honom så att påstå att det är socialt eller psykologiskt kopplat till honom tror jag inte.

      Mitt tips är att bara vänta ut din son när han pratar. Visa aldrig att du tycker att det är något avvikande eller problemfyllt. Bemöt honom precis som vanligt. Visa honom
      att du lyssnar på vad han har att säga oavsett hur lång tid det än tar.

      Jag skulle vilja tro att det oftast är en utvecklingsfas i barnets liv som påverkar talet. Att det skulle vara kopplat till utökad tid på förskolan tror jag inte, utan att vara expert på orsaker till stamning hos barn.

      Han är fortfarande så pass liten att det kan kommma att växa bort. Är du orolig tycker jag att du ska prata med pedagogerna på förskolan. Kanske har de rätt kontakter du kan vända dig till.

      Skulle det vara så att det inte växer bort är mitt råd att uppmuntra din son att prata. Sådär lagom utan krav. När talet känns lustfyllt flyter det på bättre. Det är iaf mina personliga erfarenheter.

      Hoppas du fick lite råd och stöd i detta!

      Trevlig Söndag och bästa hälsningar,
      Dennis

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *