Skapa inte osunda kroppsideal

Våra kroppar studeras inte bara av oss själva utan av medier, på skolgården, på stranden och i omklädningsrum. Våra kroppar sexualiseras utifrån vad vi klär oss eller vad vi inte klär oss i.

Eftersom att jag är man och uppväxt och fostrad som pojke/man kan jag personligen inte relatera till nedanstående. Jag har dock läst mig till och fått det berättat för mig hur flickor blir könade och sexualiserade redan från tidig ålder. Detta har gjort att jag uppmärksammar det mer och mer idag än jag tidigare gjort.

För unga flickor är det ett helvete att veta hur de ska klä sig för att inte bli bedömda eller missbedömda i sin sexualitet eller avsaknad av sexualitet. Det kryper långt ner i åldrarna. Redan i lågstadiet börjar snacket bland tjejerna om BH eller inte. BH-frågan blir en identitetsgrej. Jag är tjej och därför ska jag ha BH. Tjejer har bröst och därför ska de ha BH. Jag kan ganska säkert säga att väldigt få flickor i lågstadiet är i behov av BH och då ska de inte  ha det heller. Inget snack om saken. Men när det blir en grej bara för att, då har det gått för långt.

Lady Dahmer och Frida Boisen har skrivit intressanta artiklar om detta värda att läsa.

Men pojkar då? Går kroppshetsen helt förbi dem?

 Nu kommer vi till den delen i texten där jag kan skriva om mina egna upplevelser. En del där det manliga könet hamnar i fokus hos pojkar i tidig ålder. Skillnaden är dock att vi pojkar aldrig blivit förtryckta för att vi är just pojkar. Det är dock intressant att diskutera och berätta om hur kroppsideal formas även hos unga killar.

Jag minns redan i årskurs 2 och 3. Vi hade haft gymnastik och det skulle duschas. Det kommenterades ganska friskt om huruvida någon hade en jätteliten snopp eller inte. Redan då fanns något i vår grabbiga kultur att storleken hade betydelse. Vi visste inte vad som syftades men små snoppar kunde vi skratta åt. Även om kommentarerna inte var menade att såra satte de spår hos oss alla på något sätt. Vi visste att snoppen var något centralt i vår identitet som killar.

I årskurs 4-6 började några killar komma i puberteten.  Jag minns inte riktigt om det uppstod situationer som kunde likna mobbning men det pratades ganska friskt om de få som började få små fjun både här och var. Jag kommer särskilt ihåg när jag själv närmade mig puberteten och hur jag med mammas ögonbrynspincett plockade de små mörka fjunen, både kring näsa och kön. Inte ville jag sticka ut ur mängden. I den stora massan var jag trygg.

Sen kom högstadiet(!) och tongångarna blev annorlunda. Efter gymnastiklektionerna delades omklädningsrum med en av parallellklasserna. Det var stundtals ren och skär mobbning. De som ännu inte kommit in i puberteten kunde bli rejält mobbade av en mindre grupp pubertetsmög som stod med vikta handdukar som piska. Jag kommer ihåg hur jag själv lärde mig att rulla en handduk till en så kallad oxpiska för att kunna försvara mig när möget gick till angrepp. Ofta var det de som stack ut från normen i duschen som kunde få sig en liten omgång med handduken. Inte sällan var det någon som var sen i puberteten som blev attackerad. Machonormen reproducerades och stärktes i duschrummet med antydan till mögel på golvlisterna.

Även om gymnastiklektionerna är förbi sedan länge kan jag inte annat än att ha förståelse för de elever som väljer att inte duscha efter idrotten i skolan.

Det finns en rädsla som är att ta på största allvar. Vem vet vad klasskamraterna ska säga eller vad killarna i årskursen över kommer att göra. Du är aldrig så blottad som när du står där naken i duschen och någon säger eller gör något elakt. Det går inte att snabbt avlägsna dig även om du skulle vilja.

…det slutar inte efter sista gymnastiklektionen…

För mig tog den kroppsliga granskningarna och mobbningen slut efter att sista gymnastiklektionen på högstadiet. På gymnasiet gick jag i en idrottsklass där vi mer eller mindre delade omklädningsrum varje dag. Fokus låg då främst på träning och muskler, men det är en annan berättelse. Mobbningen om den fanns var ytterst subtil.

Nu kommer jag åter igen in på områden  som inte är självupplevda och istället för att skriva om det borde jag kanske ha refererat till texter av kvinnors upplevelser. Jag rekommenderar åter igen texter av Lady Dahmer, just för att de är vassa och spot on. Googla och en uppsjö av bra texter kommer upp.

Tjejer efter gymnasiet. För tjejerna har den bara börjat. Resten av livet bedöms kvinnans kropp efter förbestämda samhällsnormer. Jag hörde senast idag om en artikel i Veckorevyn för flera år sedan. De hade redogjort för hur fula respektive snygga bröst skulle se ut. Var vårtgården större än en femkrona var brösten fula. Kunde du lägga en penna under bröstet och få den att ligga kvar var brösten för hängiga. Undvik hängbröst genom att duscha kallt. Varma duschar ger hängiga bröst. Veckorevyn med sin stora inverkan på unga tjejer satte standarden.

Jag har inte kunnat hitta några läsbara källor för detta men flera av varandra oberoende tjejer har berättat om artikeln. En berättelse om Veckorevyns artikel finns på Karnins blogg för den som är intresserad.

Det kommer tillfällen i våra barns liv där nakenheten börjar bli besvärlig. Det kan vara kommentarer och det kan vara handlingar som startar dessa. Låt småbarnen vara nakna så länge som de själva är bekväma med det. Gör vi en stor grej av deras nakenhet kommer de göra en stor grej av det själva och mot andra. Barn gör som vi gör. Vi gör nakenheten till något naturligt. 

– Dennis

Avdelning: Barnens Rimliga konflikter

Har ni läst Knivlisas blogg på Mama? Om inte, gör det! Knivlisas blogg är en blogg du gärna läser varje dag. I torsdags (tror jag det var) skrev hon ett inlägg om en ytterst viktig konflikt som hennes barn Sixten och Harry hade. Det inspirerade mig att skriva om en väldigt rimlig konflikt Alfons och Siri hade i fredags. 

Vems fel var det?

Mina barn hade en fullt rimlig konflikt i fredags. De sprang runt lägenheten med ett 8 meter långt plastband. Det gick bra så länge de sprang åt samma håll. Siri sattes sig efter en stund ner och vilade med handen hårt knuten kring bandet. Alfons ville springa och dra i plastbandet och gjorde det. Vilket resulterade i att det i full sträckning brast och konflikt uppstod kring vem det var som hade sönder det.

Två barn, förälskade i sitt vita plastband, kunde inte ens efter en pedagogisk lektion i fysik dela på ansvaret på ansvaret.

Likt männen i kommentarsfälten kring min debattartikel i Expressen kunde de inte sen längre än till sin egen kränkthet och begripa att de tillsammans var en del av problemet.

Men till skillnad från de arga männen kunde de senare enas om en sak, att se Resan till Melonia, tillsammans med sin mor och den elaka budbäraren.

 

 

Trevlig fars dag önskar jag alla okränkta fäder!

Till er kränkta män som tog er tiden att besöka bloggen. Tack för besöket!

Fars dag, feminism, pappablogg
/ Dennis

Att lära av Emil i Lönneberga.

Det är inte allt för långt kastat för att dra parallellen mellan en viss femåring i familjen och Emil i Lönneberga. Det är sällan riktiga hyss utan det bara råkar hända. Inte lika charmigt är att en viss bonuspappa ibland liknar Allan Edwalls karaktär som Emils pappa. 

Lära av Emil.

Alfons: Men Emil gör ju inte sakerna med flit. Det är ju hans pappa som bara trampar i saker. 

Väldigt kloka och sanna tankar som fick mig att fundera några varv.

Vidare föll diskussion om korvstoppningen som Emils familj gör i en scen. Vi har sedan två år ätit strikt vegetarisk och är i princip veganer. Alfons äter vegetarisk kost hos oss och blandad kost hos sin pappa. Han har många funderingar kring det här med att inte få äta kött hos mamma.

När scenen spelas upp.

Alfons: Åh, det där är ju kött från döda djur. 

Sara: Ja, och det stoppas ner i gristarmar. Du vet sånt som maten åker igenom så att det blir bajs. 

Alfons funderar tvärt: Haha! De gör bajskorvar! Hahaha! 

Dennis

Sockerchock är en myt? Ett tankeexperiment.

Jag tror inte på det föräldrar kallar för sockerchock!

Gör du? Följ gärna mitt tankeexperiment nedan. 

Nu under semestern är det lätt att det blir lite extra av det goda för såväl vuxna som barn. Glassar nästan varje dag!!

sockerchock

 

Notering: Det är fruktansvärt vad en femåring och en tvååring blir är medgörliga med lite socker som muta. Fy mig och min egen dåliga godiskaraktär och glasskaraktär. 

Semestertiderna kan vara rätt så speedade (milt uttryckt) med mycket spring, men beror det verkligen på glassen eller är det ett fullt normala beteenden för femåringar och tvååringar? Jag vill tro det senare. Semesterdagarna skiljer egentligen inte nämnvärt mycket från andra dagar utan glass och socker.

Är sockerchock en myt för att hålla barn borta från godis? 

Okej, godis är inte bra i för stora mängder för varken barn eller vuxna.  Jag lovar därför att inte propagera för godisätande som något bra.

Men, blir barnen verkligen höga och speedade av godis? 

Om vi kör följande tankeexperiment. När får barn godis? Jo, oftast när det är större högtider eller helger. Det är tillfällen som är lite utöver det vanliga. Kan det då inte vara att spänningen i sig speedar barnet? 

Godistillfällena tenderar att bli lite senare på dygnet än vanligt då barnen ofta passerar normal läggningstid? Brukar inte trötta barn varva upp för att hålla sig vakna? 

Men barnkalas fullt med godis och barn som härjar runt då? Har ni varit på någon tillställning överhuvudtaget med barn i grupp som varit lugnt? Är godiset boven till allt kalasbus?

Om en så kallad sockerchock ger barn ökad aktivitet borde då inte varje idrottare dra i sig en påse Gott & Blandat när det närmar sig förlängning och övertider?

Vad tror/vet ni om sockerchock? Finns det något som heter det?

/ Dennis

Här kommer två länkar som vill bevisa att sockerchock bara är en myt.

Länk 1

Länk 2

Kära granne, jag är ledsen att jag inte kan uppfylla dina önskemål

En granne ringde på dörren, en kille i trettioårsåldern, han var upprörd över hur mycket våra barn låter hela tiden. Jag var ute på balkongen och monterade ihop ett balkongbord inför våren och sommaren när min sambo öppnade dörren.

Jag vet att mina barn springer emellanåt men vad vill du att jag ska göra? Jag kan inte trolla.

Grannen begärde ingen magi men lite pli kunde hon i alla fall ha på barnen. De springer ju och låter hela tiden. Kritiken mot att våra barn mitt på dagen leker och har roligt gjorde henne svarslös. Visst är det så att ett av barnen har extra spring och studs i benen men kom igen. Hela tiden och ha bättre pli på barnen? Det kändes ju inte bättre att vi precis varit ute och kommit in och dumpat kläderna direkt på golvet i hallen. Det liksom bekräftade ”kaoset”.

 

pappabloggar, undulat, barn läser böcker,
Fågelvakt i påsk

 

Jag ska berätta för dig, kära granne…

Jag tänkte försöka berätta för dig hur våra dagar ser ut och hur vi jobbar här hemma för att bland annat du ska trivas.

Vi väcker barnen 06:45 på morgnarna om de inte vaknat själva. Senast 07:15 är vi påklädda och klara för att gå till förskolan. Har de vaknat lite tidigare kan det eventuellt bli några löpmeter medan vi vuxna klär oss och försöker vara som plåster på barnen för att de inte ska väsnas. Det är barn vi pratar om.

Vi är hemma tidigast 15:00 på eftermiddagarna och då sitter jag oftast en timme med femåringen och spelar spel eller pysslar i något stillasittande projekt.

mamma mu, pappabloggar, Räknebok för yngre barn,

Vid 17 lagas det mat och om vi båda inte  är hemma kan det bli bus och spring medan jag lagar mat. Jag kan absolut sätta barnen framför varsin iPad men jag tycker inte att vi löser något med att muta dem till tystnad. Jag skulle kunna ge barnen iPad hela eftermiddagarna och få de stillasittande men jag vill inte jobba så.

Jag försöker involvera barnen i matlagning och vardagssysslor och ja, ibland lever det om när jag har fullt fokus på ett barn som skär grönsaker med kniv.

Vid 18:00 börjar Bolibompa och barnen sitter tysta och still säkert en halvtimme innan det är dags för pyjamas race. Ja, här kan det bli spring och tjo en stund. Du vet säkert själv hur det är när du är inne i något bra och spännande och någon ber dig om något så fånigt som att sova. Du är kanske inte ens trött men måste avsluta när det känns som roligast att vara vaken.

Helg

Har vi tur sover barnen till 07:30 men ofta vaknar de vid 06-06:30. Av någon konstig anledning tidigare än under vardagen. Nu händer det att iPads eller tv’n slås på i någon timme för att vi vuxna ska få dra oss i sängen en stund till. Vad är lite skärmtid mot att vila en stund till och inte störa grannarna?

Innan 10:00 är vi ute och leker minst en timme innan vi kommer in igen för lunch. Förhoppningsvis har lite av springet i benen försvunnit men det är ingen garanti, de är barn vi pratar om här.

Efter lunch är det vila för lillasyster och storebror får egentid med minst en vuxen. Spel eller pyssellek likt vardagarna under 1,5 timme. När lillasyster vaknar kan det vara så att barnen börjar leka med varandra. Att jaga varandra är roligt, likaså kurragömma. Det blir lätt lite rörigt när barn leker. Vi försöker lugna leken utan att strypa den.

Eftermiddagarna ser ungefär ut som vardagarna. Barnen är i säng och sover senast 20:00.

Detta är vad du menar med störa hela tiden.

07:00-07:15 Max 5 minuter innan förskolan.

16:30- 19:00 Max 30 minuter innan läggdags.

Helg: Kan bli lite spring och lek mitt på dagen.

Kära granne, vi kan tyvärr inte uppfylla dina önskemål om att alltid tysta våra barn mitt på dagen. Vi ligger redan som plåster på dem under tidiga morgontimmar och försöker sysselsätta dem med lugna aktiviteter när vi är inomhus. Under flera av dygnets timmar försöker vi se till att våra grannar inte störs men däremot kan vi inte förbjuda barnen att leka med varandra.

Du bor i ett område med mycket barn.  Om du inte kan trolla själv så får du nog vänja dig vid att barn låter emellanåt.

Fröknar gråter inte, om vi ska tro Alfons 3 år

Detta inlägg skrevs för nästan exakt 2 år sedan. Idag väljer jag att göra en throwback thursday på bloggen och lägga det längst fram för er som missat att läsa det tidigare.

Ursprungligen postat 2014-03-09, 21:10.

Vem gråter?

Tårar och gråt är intressanta på  många sätt. Barnen använder det tidigt för att signalera hunger, magknip och blöjbytetajm. Så fort barnet gråter är vi där för att rätta till det som är fel. Min upplevelse är att ju äldre barmen blir desto mer används tårar och gråt för att testa och manipulera  omgivningen.
”Om jag gråter så får jag kanske som jag vill.”
Det känns djupt rotat i en att få tyst på det gråtande barnet att  vi nästan gör vad som helst.
”Här, ta nappen!”
Även om vi i månader har diskuterat om hur vi ska fasa ut den. Genvägar är ibland en förälders enda möjlighet. Hur fel vi än vet att det är orkar vi inte ta striden, inte just nu.

Tillbaka till tårarna

Idag var en jobbig dag för mamma. Trots allt slit på gymmet, flera gånger i veckan, utökad vardagsmotion och bra mat så sätter sig de extra gravidkilona på (enligt sambon) oönskade ställen. Jag uppmuntra med att tala om för att hon är fin men jag inser inte att det handlar om hennes inre känsla och inte vad jag tycker.
Idag var en jobbig dag och hon bröt strax innan träningen ihop i tårar. Storebror som inte sett mamma gråta alltför många gånger undrade varför.
”Hur förklarar jag för en treåring att vuxna också gråter ibland ?”
Jag försökte med att det kan vara skönt att få gråta ut om du inte mår så bra.
”Både vuxna och barn kan gråta.”
Efter ett stundra betänketid svarar han lite frågande:
”Nä, fröknar gråter inte.”
Jag undrar vad som rör sig i det lilla huvudet. Hans pedagoger på förskolan är helt fantastiska, det märks tydligt på honom. De är riktiga klippor i hans liv.
”Men visst gråter fröknar också ibland?” Nej, inte om du frågar Alfons, 3 år. 
Nu sover vi snart både jag och storebror i barnkammaren efter en eftermiddag på Ultrabussarna i Umeå utan mamman.
/ Dennis

Varför stökar barn ner? 6 anledningar

Jag kom en dag hem till ett mindre kaos av saker överallt. Siri hade roat sig med att tömma lådor i köket och Affe undersökte huruvida hans kläder från garderoben passade på hans golv. Därefter syntes det spår av kaoset genom lägenhetens alla olika skrymslen vrår. Det vara stora stökardagen hemma.

När jag tidigare samma dag lämnade lägenheten kändes den hyfsat ordning och reda, inte direkt städad men beboelig. Den var så pass städad som en lägenhet kan vara efter två barns lek och stoj och efter att ha avslutat föregående kväll med tvätt klockan 22:00 där sista tvätten hängde på stolarna i köket.

Så vad är det nu som gör att kaos så lätt utbryter mellan varven? Varför stökar barn ner? Gör barn det i allmänhet? Stökar till det alltså. 

varför stökar barn ner?

Varför stökar barn ner? 

  1. Föräldrarna har för mycket tid över så att plocka i hall och vardagsrum gör oss inte rastlösa?
  2. Kaos är den enda sanna ordningen?
  3. Barn är konstnärer och stöket är deras verk?
  4. Det är lättare att hitta saker då allt nu ligger överst?
  5. Det spelar ingen, för ett lätt litet barn gör det inte jätteont att trampa på en legobit.
  6. Inte nudda golv blir lättare med fler saker på golvet.

Hjälp mig fylla på listan med anledningar till varför barn stökar ner. Kommenterar gärna till inlägget eller skriv i våra sociala medier. Länkar finns här till höger (för dator) eller längst ner (för mobil- och surfplatteläsare)

Hur får jag barnen att sluta stöka till?

Jag gjorde en snabb sökning på google och detta var vad jag fann. Inget svar men en ack så vass replik från dottern. (Lady Dahmer)

– Dennis

Språk, ord och idiom: När orden ställer till det

Språk är något riktigt komplicerat men samtidigt så lätt. Med ett språk lär vi oss att kommunicera med varandra på ett nyanserat sätt. Språk sätter ord på känslorna vi har inom oss. Med ett språk kan vi varna varandra  för faror eller dela med oss av något trevligt vi varit med om. Vårt språk kan förmedla både kärlek och hat. Vi behöver inte ens vara i samma del av världen för att genom det skrivna ordet kränka någon annan över internet. Vi kan formulera meningar som aldrig tidigare sagts och dela med oss av tankar som aldrig tidigare har tänkts. Ordens betydelse har stor makt i såväl våra som i andras liv. 

En som skrivit om just Språk är Mikael Parkvall, lektor i lingvistik. I boken Vad är Språk? får läsaren flera perspektiv på lösta och olösta gåtor i vårt språk.

lattefarsor om språk och idiom

När språket ställer till det

Med tanke på hur mycket ett ord kan förändra våra liv, tänk då hur de kan ställa till det för barnen under deras språkliga resa. Tänk vad fel det kan bli när en sak har flera betydelser. Hur många gånger har jag inte tagit fram barska blicken och sagt åt Alfons att han inte får hoppa i sängen för att samma kväll meddela att det är dags för tandborstning och sen hopp i säng. Eller allt slängande och kastande av skräp. –”Dennis, man får inte kasta saker ju.” 

Idiom ställer till det

Idiom, ord som tillsammans får en helt ny mening än när de står för sig. Idiomen sägs vara språkets muskler, ord som tillsammans kryddar och berikar vårt språk. 

Men hur förvirrande blir det inte när vi använder oss av de i samtalet med barn. Att vara konkret i samtalet med barn är viktigt, lika viktigt som att lära dem språket finesser. Nedan följer en lista på några av alla tusentals idiom i det svenska språket. Fraser som lätt krångla till det. Några hämtade från Wikipedias alfabetiska lista med idiom.

  1.  Skynda dig, lägg på ett kol! 
  2. Stå inte på näsan nu. 
  3.  Ta i ända från tårna. 
  4. Nu ska du få se på andra bullar
  5. Dra benen efter sig
  6. Kasta pengar i sjön
  7. Kosta skjortan

 

rabarber
Gårdagens fräckis. Siri tuggar och suger på en rabarber utan att göra en antydan till sur min.

Nu bär det av för ett litet arbetspass innan helgen fortsätter igen. Men så mycket familjehelg blir det inte. Storpojken har pappahelg och själv är jag uppbokad på två spelningar i helgen. Ett företagsevent på Droskan, Umeå, ikväll och imorgon bär det av till Sea Side NightclubHotell Lappland i Lycksele. Behöver du dj för ditt evenemang? Hör av dig. Kontaktuppgifter finner du här ovan. 

/ Dennis 

Lattefarsor på Facebook
Klicka på bilden för att komma till Lattefarsor på Facebook.

9 nödvändiga saker att veta inför förlossningen

Host och kraks. En föraningen av våren i maskopi med en seg förkylning på lungorna har hållit mig hemma från jobbet i två dagar. Utrymme för tankar har därför varit större än under jobbkarusellens vardag. Med 8,5 månad sedan förlossningen upplever jag vardagslunken som tvåbarnsförälder både som fantastisk och energikrävande. Just förlossningen tänker jag på ibland. Därför följer här en lista på # nödvändiga saker att veta inför förlossningen. 

9 nödvändiga sakar att veta inför förlossningen

  1. Åk inte in för tidigt till förlossningen. Vid första barnet kan värkarbetet hålla på ganska länge innan det är dags för själva barnafödandet. Ladda ner en värk-app till telefonen för att klocka längden och tidspannet mellan värkarna.   Bra att hålla koll på intervallerna när ni väl kontaktar förlossningen. Det må vara spännande att få barn, men att räkna sega värkar som aldrig tycks sätta igång på riktigt i sjukhusmiljö är inte jättespännande. 
  2. Ta med en doula. Är ni förstagångsföräldrar eller bara känner för det kan ni få ha med en doula under förlossningen. En doula är en kvinna som själv (oftast) fött barn och vet hur det går till. Hennes uppgift är att vara emotionellt stöd för föräldrarna under förlossningen. Antingen en vän eller en utbildad doula. Vi valda att ta med en vän till Sara som stöd för oss. Om inte annat så finns det någon som kan ta kort medan ni är mitt uppe i värkarbetet och coachingen.
  3. Skriv upp en lista på vänner och familj ni vill kontakta. Vem vet, den nyförlösta mamman kan behöva ta igen sig efter maratonloppet i uppförsbacke. Då kan det vara bra om du som partner vet vilka hon vill att du ska meddela.
  4. Packa en väska med bra att ha saker i förväg. Ha en väska med kläder, tidningar, blöjor etc förberett en tid innan det är dags för BF. Matlådor till pappan kan vara bra att ha med då sjukhusmaten på BB oftast enbart är för mammorna.
  5. Prata igenom innan hur ni vill ha förlossning. Epidural eller inte. Föda stående, liggande, på alla fyra. Är din partner orolig för något? Prata om hur ni föreställer er förlossningen. På så sätt kan du som pappa/partner föra mammans talan om hon inte är förmögen att göra det på grund av smärtor och utmattning. Våga säg ifrån om det är något som känns fel. 
  6. Bra skor och bekväma kläder. Det kan bli en utdragen historia och även om det är mamman som gör det stora jobbet så kan det vara arbetsamt även för dig som partner. Du kan bli stående i flera timmar.
  7. Föräldrautbildningar. Gå på så många föräldrautbildningar som möjligt. Du har rätt till sjukpenning för förlorad arbetsinkomst. Utan dessa hade jag nog blivit chockad av att barnmorskan fäste ett mätinstrument med en hulling i barnets hjässa innan det var helt ute.
  8. Sov när barnet sover. Undertecknad låg och tittade på barnet de första dygnet. Dygnet då de flesta nyfödda bara sover. Passa på att sov du också, för det kan mycket väl bli en lång period utan en god natts sömn framöver.
  9. Vad ska Hen heta? Snart dimper det förmodligen ner brev om vad barnet ska heta från Skatteverket. Våra papper kom förmodligen på villovägar så Siri hette Flicka Bäckström säkert över en månad.

Har du några nödvändiga saker inför förlossningen som bara måste in på listan? Låt mig få veta.

Kommentera här under eller skriv till oss på Facebook https://www.facebook.com/lattefarsor

Ha en bra dag! 

/ Dennis

Sluta med napp – Så gjorde vi

Förhållandet som varat i omkring fyra år är på väg att ta slut. Inte för att du vill utan för att någon annan talar om för dig att det är dags nu.Ni har varit varandra trogna sedan spädbarnsåldern du som alltid har fått stöd och tröst när du behövt det är nu utan.

En  lång kärlekshistoria har ryckts undan och du har slagits omkull som om någon dragit undan mattan under dina fötter. På dagarna går det bra men när kvällen närmar sig och du ligger i din säng för att försöka sova, då kommer tankarna. Du klarar dig inte utan din kärlek.

Sluta med napp

Nu är det inget förhållande som är på väg att ta slut utan projektet Sluta med napp för vår fyraåring.

Sluta med napp

Ja, det är så turerna verkar ha gått hos fyraåringen som nu ska sluta med napp. Med sluta med napp i vårt fall är det att sluta med napp vid nattningen. Dagtidsnappen är borta sen några år.

Sedan senaste tandläkarbesöket har vi (jag och Sara) diskuterat hur vi ska göra för att fasa ut nappen ur fyraåringens liv. Det har varit en lång återkommande diskussion, eller i ärlighetens namn, det har varit ett långt undvikande bekymmer att ta tag i.

Hur skulle vi göra? Hur mycket ska vi prata om det innan? Ska vi ha någon belöning eller något som motiverar honom extra för att sluta? 

Ska vi sluta med napp Alfons?
– Nej!
Varför då?
– Det tycker jag är en dålig idé.

 

Jag väntade mig kanske en kille som helt skulle vara inne på min linje och i samklang med mig säga: ”Ja, men du Dennis, det låter vettigt. Jag är ju faktiskt 4 år nu så nappen struntar vi i från och med nu.” 

Efter att vi pratat om det några gånger blev det till sist Sara som en dag samlade ihop alla nappar och la bort de. Vi som redan i julas var inne på att ge bort napparna till tomten vid en stubbe i skogen, men vi tog oss aldrig riktigt ut på något sådant äventyr. Fyraåringen ville ju inte. En annan tanke vi hade var att samla napparna för att byta de mot något i leksaksaffären, det blev heller aldrig av. Det fanns ju inget som han värdesatte högre än napparna.

Frågor jag ställde mig var: ”Hade det blivit så mycket bättre vid sänggång om tomten hade fått napparna? Hade det känts bättre att somna i vetskap att han köpt en leksak för napparna?” 

Nej, jag tror inte det. Tryggheten var och är så starkt kopplat till napparna vid sänggång. Jag tror att den starka relationen till napparna hade varit densamma i efterhand oavsett vad vi gjort. Nu är det fjärde natten utan napp och fortfarande kommer kommentarerna om att det var en dålig idé att sluta med napp.

”Jag kan ju inte sova utan napp.” 

När tårarna kommer berättar vi hur duktig han är som har klarat av att ”så många nätter nu utan napp”.  Det har oftast gått över relativt snabbt.

Det viktiga vid avvänjning av napp är nog att vi  som föräldrar förstår vad barnet kanske går igenom. Att vi förstår hur jobbigt det kan vara att bryta den trygghet som det inneburit att somna med napp i munnen. Det är nog också viktigt att vi tar barnets oro på allvar och lyssnar på vad de säger. Det kan mycket väl vara ett av de första och största uppbrotten i ett barns liv och därför är det bra att vi som föräldrar hjälper dem att hantera det.

/ Dennis