Våra kroppar studeras inte bara av oss själva utan av medier, på skolgården, på stranden och i omklädningsrum. Våra kroppar sexualiseras utifrån vad vi klär oss eller vad vi inte klär oss i.
Eftersom att jag är man och uppväxt och fostrad som pojke/man kan jag personligen inte relatera till nedanstående. Jag har dock läst mig till och fått det berättat för mig hur flickor blir könade och sexualiserade redan från tidig ålder. Detta har gjort att jag uppmärksammar det mer och mer idag än jag tidigare gjort.
För unga flickor är det ett helvete att veta hur de ska klä sig för att inte bli bedömda eller missbedömda i sin sexualitet eller avsaknad av sexualitet. Det kryper långt ner i åldrarna. Redan i lågstadiet börjar snacket bland tjejerna om BH eller inte. BH-frågan blir en identitetsgrej. Jag är tjej och därför ska jag ha BH. Tjejer har bröst och därför ska de ha BH. Jag kan ganska säkert säga att väldigt få flickor i lågstadiet är i behov av BH och då ska de inte ha det heller. Inget snack om saken. Men när det blir en grej bara för att, då har det gått för långt.
Lady Dahmer och Frida Boisen har skrivit intressanta artiklar om detta värda att läsa.
Men pojkar då? Går kroppshetsen helt förbi dem?
Nu kommer vi till den delen i texten där jag kan skriva om mina egna upplevelser. En del där det manliga könet hamnar i fokus hos pojkar i tidig ålder. Skillnaden är dock att vi pojkar aldrig blivit förtryckta för att vi är just pojkar. Det är dock intressant att diskutera och berätta om hur kroppsideal formas även hos unga killar.
Jag minns redan i årskurs 2 och 3. Vi hade haft gymnastik och det skulle duschas. Det kommenterades ganska friskt om huruvida någon hade en jätteliten snopp eller inte. Redan då fanns något i vår grabbiga kultur att storleken hade betydelse. Vi visste inte vad som syftades men små snoppar kunde vi skratta åt. Även om kommentarerna inte var menade att såra satte de spår hos oss alla på något sätt. Vi visste att snoppen var något centralt i vår identitet som killar.
I årskurs 4-6 började några killar komma i puberteten. Jag minns inte riktigt om det uppstod situationer som kunde likna mobbning men det pratades ganska friskt om de få som började få små fjun både här och var. Jag kommer särskilt ihåg när jag själv närmade mig puberteten och hur jag med mammas ögonbrynspincett plockade de små mörka fjunen, både kring näsa och kön. Inte ville jag sticka ut ur mängden. I den stora massan var jag trygg.
Sen kom högstadiet(!) och tongångarna blev annorlunda. Efter gymnastiklektionerna delades omklädningsrum med en av parallellklasserna. Det var stundtals ren och skär mobbning. De som ännu inte kommit in i puberteten kunde bli rejält mobbade av en mindre grupp pubertetsmög som stod med vikta handdukar som piska. Jag kommer ihåg hur jag själv lärde mig att rulla en handduk till en så kallad oxpiska för att kunna försvara mig när möget gick till angrepp. Ofta var det de som stack ut från normen i duschen som kunde få sig en liten omgång med handduken. Inte sällan var det någon som var sen i puberteten som blev attackerad. Machonormen reproducerades och stärktes i duschrummet med antydan till mögel på golvlisterna.
Även om gymnastiklektionerna är förbi sedan länge kan jag inte annat än att ha förståelse för de elever som väljer att inte duscha efter idrotten i skolan.
Det finns en rädsla som är att ta på största allvar. Vem vet vad klasskamraterna ska säga eller vad killarna i årskursen över kommer att göra. Du är aldrig så blottad som när du står där naken i duschen och någon säger eller gör något elakt. Det går inte att snabbt avlägsna dig även om du skulle vilja.
…det slutar inte efter sista gymnastiklektionen…
För mig tog den kroppsliga granskningarna och mobbningen slut efter att sista gymnastiklektionen på högstadiet. På gymnasiet gick jag i en idrottsklass där vi mer eller mindre delade omklädningsrum varje dag. Fokus låg då främst på träning och muskler, men det är en annan berättelse. Mobbningen om den fanns var ytterst subtil.
Nu kommer jag åter igen in på områden som inte är självupplevda och istället för att skriva om det borde jag kanske ha refererat till texter av kvinnors upplevelser. Jag rekommenderar åter igen texter av Lady Dahmer, just för att de är vassa och spot on. Googla och en uppsjö av bra texter kommer upp.
Tjejer efter gymnasiet. För tjejerna har den bara börjat. Resten av livet bedöms kvinnans kropp efter förbestämda samhällsnormer. Jag hörde senast idag om en artikel i Veckorevyn för flera år sedan. De hade redogjort för hur fula respektive snygga bröst skulle se ut. Var vårtgården större än en femkrona var brösten fula. Kunde du lägga en penna under bröstet och få den att ligga kvar var brösten för hängiga. Undvik hängbröst genom att duscha kallt. Varma duschar ger hängiga bröst. Veckorevyn med sin stora inverkan på unga tjejer satte standarden.
Jag har inte kunnat hitta några läsbara källor för detta men flera av varandra oberoende tjejer har berättat om artikeln. En berättelse om Veckorevyns artikel finns på Karnins blogg för den som är intresserad.
Det kommer tillfällen i våra barns liv där nakenheten börjar bli besvärlig. Det kan vara kommentarer och det kan vara handlingar som startar dessa. Låt småbarnen vara nakna så länge som de själva är bekväma med det. Gör vi en stor grej av deras nakenhet kommer de göra en stor grej av det själva och mot andra. Barn gör som vi gör. Vi gör nakenheten till något naturligt.
– Dennis
