Rädda liv, Play Doh, UR och Öppet arkiv

Lördagen, dagen efter feber och frossa. Två pigga barn vaknade vid halv sjutiden ivriga att få frukost. Mamma fick sova vidare så Nyhetsmorgon fick vänta till förmån för kvalitetsunderhållningningen i Skattkammarplaneten. Under frukosten kom vi på att vi hade slut på Play Doh eller så var det ett starkt behov av att baka Play Doh. När frukosten väl var inmundigad och modern vaken trotsade jag Alfons regnet och förkylningen och spatserade mot Ica. Nu skulle här bakas.

Räddningsexpedition 

I de regntunga gräsmattorna längs vägen hade maskar kommit upp till ytan för att andas. Många av dem hade tagit sig ut på gångvägen till Alfons stora sorg. Flera stycken hade blivit överkörda av cyklar så det blev nästan en tyst minut per mask vi passerade.

     

Men sorgen varade inte allt för länge utan byttes mot en räddningsexpedition där maskarnas skulle räddas från asfalten till jorden. Tyvärr tyckte räddningsledaren Alfons att maskarna var lite äckliga så han delegerade ut räddandet. En handling och ungefär 30 räddade liv senare var vi hemma igen. 

UR och Öppet arkiv 

Vi (vuxna) har temporärt ledsnat på de klassiska barnprogrammen på streamsidorna och provade idag på utbudet på Utbildningsradion och SVT’s Öppet Arkiv.

På UR.se hittade vi serien Vilda djur, korta dokumentärfilmer på 4-5 minuter anpassade för skolbarn F-3. Precis lagom längd för att hålla en fyraårings uppmärksamhet. Likaså fann vi guldkorn i Öppet Arkiv. Vad sägs om Fem myror är fler än fyra elefanter maraton

 

Nu laddar vi för Eurovision! Heja Måns!

– Dennis

I väntan på Nyhetsmorgon – Tecknat våld


I går var det futsalturnering i bästa Korpen-anda. Det blev en hedersam andraplats. Tung i vaderna och med en lång arbetsdag rättfärdigar jag därför dagens busstur till jobbet framför cykeln. Någon måtta på hurtigheterna får det ändå vara.
 
Innan futsalen igår tänkte jag glo några minuter på Nyhetsmorgon men blev som vanligt besviken på söndagar då sändningarna börjar senare. Istället var det något tecknad våld jag snabbt zappade över. Då slog tanken mig:
 

Hur mycket skräp har vi egentligen matats med genom åren i barnprogramsväg? 

 

De olämpliga barnprogrammen  verkar vara något som följer televisionens utveckling år efter år. Jag har inte upplevt det själv men det sägs att en hel generation blev förstörd av ”Vilse i pannkakan”. Mina egna minnen om kaos i Bollibompa sträcker sig till ”Skrotnisse” som borde haft åldersgräns. Jag drömmer fortfarande mardrömmar om Eremiten och hur lämpligt var det egentligen att titta på såväl Kalle Anka som Tom & Jerry?  Bägge fyllda med övervåld. Tecknade serier som bara blixtrar till i en massa färger i ett högt tempo, utan någon som helst koppling till verkligheten. Snabbt ska det gå.

Men vad gör det? Är dagens barnprogram så mycket bättre? ”Drömmarnas trädgård” och Teletubbies verkar vara succéer för de tvåfotade blöjbärarna. Segare än knäck i juletider, men det uppskattas. 
Skräp i barnprogram
 

Astrid Lindgren kan vi lita på

Tacka vet jag Astrid Lindgren med hennes fina filmer. Att barn rymmer hemifrån, eldar upp ångmaskiner, kryper ner i skarpladdade kanoner, balanserar på skoltak och ramlar ner i forsar låter jag vara en  parentes. För till sist; alla årtionden har sina beskörda delar av olämpliga barnprogram men endast Astrid förpackar olämpligheten snyggt och fängslande och kanske lär hon våra barn sensmoralen i tokigheterna. 
 
Ha en bra dag kära läsare. Om ni gillade inlägget tveka då inte på att klicka på någon av delningamöjligherna. Vi taggas under #lattefarsor och @lattefarsor på sociala medier.  
 
/ Dennis