Det var stormiga dagar på mina sociala medier då jag på uppdrag av Expressen skrev en debattartikel som problematiserade fars dag. Väldigt många upprörda män hörde av sig och tyckte sig inte känna igen det jag skrev.
Så kan det vara, vi håller inte med varandra om allt och vi har olika verklighetsuppfattning kring till exempel hur ett föräldraskap ska vara. För det värsta du som föräldrabloggare kan göra är att kritisera andra för att inte vara tillräckligt bra föräldrar. Trots att fakta pekar åt ditt håll.
Du får även många pappor emot dig om du uppmålar dem som priviligierade utan att de själva upplever sig priviligierade. Det är därför min debattartikel av dessa män upplevs som ett oskyldigt anklagade och fördömande när jag generaliserar kring pappor i allmänhet.
Varför blunda för fakta?
Trots att min text byggde på statistik om hur fördelningen av föräldraansvaret ser ut, var den för många svår att ta till sig. De kunde inte identifiera sig med det jag beskrev och därför var det inte sant eller så är det jag som är elak för att de inte gäller dem. Det jag inte förstår är hur det går att blunda för de strukturer som faktiskt finns kring manligt och kvinnligt föräldraskap.
”Om vi inte vill se och acceptera det politiska i det privata blir det oerhört svårt att förändra.”
Jag säger inte att du är en ond människa och en dålig förälder i mitt debattinlägg utan jag försöker formulera en tankenöt kring papparollen.
Skillnaden på statistik och den enskilde individen
Bland kritikerna till debattartikeln ingick dessa män som inte känner igen sig. Många av dessa män var arga för att jag skar alla pappor över en kam.
”Alla män är faktiskt inte så som du beskriver!”
Alla män är inte som jag beskriver men det var inte min poäng heller. När jag problematiserade fars dag ville jag visa på att pappor statistiskt sett ligger efter mammor när det kommer till att vara föräldrar. Men för det vill jag inte ta bort fars dag såsom många verkar ha uppfattat det.
Jag ville visa på att det finns saker att göra för att män och kvinnor ska bli jämställda. Då menar jag inte bara i föräldrarollen utan som människor på ett samhällsplan.
Till alla arga kritiker:
- Artikeln handlade inte om min relation till min pappa.
- Artikeln handlade inte om att jag är en fläckfri A-pappa som ser ner på massan som dåliga pappor.
- Artikeln handlade inte om att jag tycker att jag är en värdelös pappa som skyller min egen oförmåga på alla andra.
- Artikeln handlade inte om min verklighetsuppfattning kopplat till min umgängeskrets.
Artikeln handlade om män kontra kvinnors ansvarstagande av barnen i genomsnitt i Sverige. Här vill jag förtydliga att det inte handlar om medeltiden eller 50 år sedan. Statistiken är från 2000-talet.
Det är fortfarande ojämställt i Sverige
Hur vi än försöker påstå att det är samma förväntningar på pappor och mammor är det inte så. För om det vore så, hade inte denna artikel, 15 anledningar till att barn inte kan lämnas ensamma med sina pappor uppskattas och skrattats åt av särskilt många. Jag har för övrigt aldrig sett motsvarande skämtartikel om 15 anledningar till att barn inte kan lämnas med sina mammor. Om dessa nu skulle finnas där ute, hade vi uppskattat dessa på samma sätt?
Statistik från Försäkringskassan och Statistiska Centralbyrån visar på att mammor fortfarande är de som tar ut största delen av föräldradagarna. Även här ser vi att pappor är mindre delaktiga i småbarnslivet. Jag vill påstå att detta val har med samhällsstrukturer och normer att göra och inte på grund av individens egna val som många vill påstå.
”Men vi är jämställda?”
I många familjer som anser sig vara jämställda för att de delar på både hushållssysslorna och barnansvaret visar det sig ändå vara en skev fördelning. Det finns ju nämligen områden som är betydligt svårare att mäta.
- Vem är det som ser till att det köps nya vinterkläder?
- Vem är det som gör det lilla extra för att de ska vara fint hemma.
- Vem tar initiativ till att umgås med era gemensamma vänner?
Jag skulle nog säga att det i många hushåll inte hänt något på flera generationer, rollerna är detsamma men kvinnan ska nu jobba 100% och sköta logistik och planering kring familjen.
Fakta ger kunskap och att blunda för fakta är ungefär lika korkat som att fortfarande tro att jorden är platt. Det fungerar inte att vara faktaresistent och bygga verkligheten utifrån enbart sina egna upplevelser och föreställningar.
/ Dennis
Fotnot: Jag fick kritik för att jag enbart lyfte den heteronormativa delen av föräldraskapet i min debattartikel. Detta har jag försökt bemöta med att 3500 tecken är väldigt lite text för att kunna göra en helhetsanalys.
