Ofrivilligt EXTRA engagerad i förskolan.

För ett tag sedan var jag på ett föräldramöte på barnens förskola. Det var det första föräldramötet på nya förskolan, ny förskolechef och nya föräldrar. Jag hade en förlängd arbetsdag så det var lite ont om tid när jag kom hem. Det var bråttom så det fick bli cykeln till mötet istället för bilen. Jag räknade med att jag skulle spara in några munter på det. 

Lite småvarm av cyklingen och med förhöjd puls klev jag in på förskolan och möttes av…..ingen. Jag hade missat tiden och var en halvtimme tidig. Ni vet den känslan-inlägget handlar om just detta tillfälle. 


När det började närma sig mötestid vågade jag mig in i mötesrummet igen. Kaffe,thé, frukt och godis var framdukat. Kanon! Jag som inte hunnit äta middag än. Efter en gemensam information tillsammans med avdelningen bredvid började föräldramötet för oss. 

Svett eller godis?

Min mage kurrade. En clementin fick det bli och lite godis och liten till. Jag sträcker mig lite för att nå godisskålarna när jag känner lukten. En hel dags jobb med en inte helt nytvättad tröja och senare en motionstur på cykeln till förskolan hade satt sina luktspår. Lokalen med tända ljus var varm och jag lika så. 

Shit, luktar jag så illa bland alla nya föräldrar. 

Mamman intill mig ställde skålen lite närmare. Kanske såg jag hungrig ut eller så ville hon inte ha en svettluktsattack varje gång jag fyllde på sockernivån. 

Kompenserade med en post i förskolerådet. 

Möter kom senare in på förskolerådet, efter lite information kring femårsgrupper, ”hur bjuder vi in förskolebarn till kalas” och samtal kring maginfluensor. Tydligen är det skillnad på maginfluensaviruset och vinterkräksjukan. 48h vs. 72h karantän efter sista ”tömning”. Kan det verkligen stämma? 

Just det förskolerådet. I någon slags kompensation för min svett och godisfrosseri var det jag som frivilligt tog den vakanta föräldraplatsen i rådet. Trots att jag visste att detta var på arbetstid och att försäkringskassan inte är supersugna på att betala ut föräldrapenning om jag är på möte utan barnen. 

Det blir till att skrapa fram någon komptimme eller 1/8 semesterdag i början av dagen när rådet kallar. 

Ofrivilligt extra engagerad i barnens förskolegång. Allt på grund av lite svett och godis. 

Dennis

När jag bryter ihop i bilen på vägen till jobbet.

Det finns få saker i livet som är så jobbiga som förskolelämningar när ena barnet hänger i ens ben, står som blockad eller drar en gråtandes i kläderna. 

lämna på förskolan, Det maktlösa i att verkligen behövs slita sig lös för att hinna till jobbet i tid. När pedagogen tvärt måste hindra barnet från att springa efter i bara strumporna, oavsett väderlek. 

Varje dag hoppas jag på att lämningen ska gå lite bättre än dagen innan. Varje morgon sitter jag med klumpen i magen i bilen på väg till jobbet. Det är som att det inte spelar någon roll vad jag gör. Medan lillasyster springer in på avdelningen klamrar sig femåringen fast i mig så fort det börjar närma sig ett hej då. 

Jag brukar se till att vi har tid för att prata en stund innan jag behöver åka vidare till jobbet. Det brukar bli världens bästa samtal med olika funderingar och frågor. Precis innan jag säger att jag behöver gå hugger han tag i mig. Det är som att jag utsöndrar något precis när klockan blir 07:25. Det är som att klumpen i magen smittar precis då. 

Ibland lyckas jag trixa till det genom att lära honom ett tecken på teckenspråk genom fönstret. Han får springa och välja en sak som han sen visar upp precis innan jag går igenom grinden. Känslan av att ha lurat sitt barn gör det hela inte bättre. 

Förskolepersonalen föreslår att jag ska göra processen kortare. Bara gå in och klä av barnen och gå direkt. Jag har svårt att se att de skulle gå smidigare om jag bara kastade in barnen och sprang mot bilen. 

Kanske är som Petra Krantz Lindgren skriver i Känsla för barns självkänsla som så att han behöver vara ledsen vid lämning. Att det är tråkigt att skiljas åt på morgonen när han är trött är ju inte helt konstigt. Jag brukar inte heller vara supersugen på att hoppa in i bilen och dra varje morgon. 

Bästa sättet för att få hem mina barn från förskolan.

Arbetsveckan var slut. Jag brummade iväg halv fyra från till två mindre helgtaggagade barn på förskolan. Förskolebytet har verkligen varit en succé för bägge barnen. 

Från trams till pophistoria

Det bästa sättet att få dem till bilen är att låta Alfons välja musik för hemfärden. Är Alfons taggad för hemfärd är Siri taggad för hemfärd. Springer Alfons till höger på förskolans gård, springer Siri vänster. 

Tidigare är vi tjatat hål i öronen med Boy Machine och barnvisor men nu äntligen är det klass. Alfons väljer Beat it med Michael Jackson. ”För han är ju bäst.”

Fotnot: Bättre start på helgen finns knappt. 
Knepet fungerar likabra till bilen på morgonen med trötta barn.

Dennis 

Livsfarliga verbala stjärnor.

Vissa dagar är bättre än andra i föräldralivet men det sägs att tiden med en tvååring är den bästa. 

Jag minns när Affe var två år. Det var då han började bli en verbal stjärna. Nu har Siri fyllt två år och även om hon har ett lugnare temperament kan hon börja ”argumentera” för sin sak. 

Nu tre år senare är Alfons livsfarlig i en argumentation och jag får akta mig för att inte kliva in och bara ta makten för att jag är vuxen och han barn. Jag tvingas köra mitt bästa jag för att det inte ska bli bråk och det är inte alltid jag lyckas göra det.  Ofta leder det till än den ena än den andra konflikten mellan oss. 

Siri är nu två år och när jag inte trodde att  hon kunde bli roligare, blir hon ännu roligare. En liten filur med humor. Även hon börjar sakteliga bli en verbal stjärna, speciellt när det ska sovas. Då ska det pratas om dagen och det ska drickas vatten om vartannat, tills dess att vattnet är ”slut”. Då börjar hon tjata om något annat. Vissa gånger duger inte pappa, andra gånger vill hon inte ha mamma. 

Här sitter hon bland alla ord på pictogramkort.

Ny dag, nya äventyr. Idag ska jag lämna barnen själva på nya förskolan. Trots att jag har gjort det förr är det lite vemodigt att släppa taget om sina till helt främmande människor. 

Dennis

När ”Hur har din dag varit?” inte fungerar.

Nu är det snart förskoledags och med detta två veckors inskolning. Efter det ska barnen klara sig själva, det vill säga utan sina föräldrar 7-8 timmar om dagen.   Timmar som vi egentligen inte har en aning om hur de har varit. Visst, pedagogerna brukar redogöra om det har varit en bra/mindre bra dag. Sällan får vi veta hur barnen har upplevt dagen. 

Med Siri blir det svårt att ställa frågor som ger utvecklande svar än så länge. Alfons där emot kommer ihåg och utvecklar gärna vad som hänt under dagen. Om vi ställer rätt frågor vill säga. 

Och vad är då rätt frågor? 

Jag: Hur var det på förskolan idag?

Alfons: Bra. 

Jag: Gjorde du något speciellt? 

Alfons: Lekte/Kommer inte ihåg. Ska vi äta snart?

Det är inte lätt att få reda på hur han känner. Är det bra på förskolan? Vad leker de? Vad gör de? Hur mår de där? 

Efter lite googlande hittade jag några förslag

Ibland är det lite klurigt att få reda på hur barnet haft det under dagen. Här listar jag 11 bra samtalsingångar.

11 frågor som kan få ditt barn att berätta om sin dag.

  1. Berätta om dagens tråkigast sak, dagens bajskorv (anpassa liknelse efter ålder. Alfons kallar mig för bajskorv när jag är dålig. ) på förskolan. Kan du berätta en bra sak med förskolan idag? (Dagens hjärta, dinosaurie…)
  2. Var det någon som sa något roligt? 
  3. Var det en busa med kompisarna-dag eller en lugn leka själv med kulbanandag?
  4. Berätta något du lärt dig idag som jag inte vet. Om du kan förvåna mig får du välja en extra bok vid nattningen. 
  5. Berätta om något snällt du gjort för någon idag.
  6. Berätta om något snällt någon gjort för dig idag. 
  7. Hur många livspuckar (SVT, labyrint) fick maten idag? 
  8. Var kompisarna snälla med varandra idag? 
  9. Om du fick göra en sak på förskolan en hel dag. Vad skulle det vara? 
  10. Om du var en fröken. Vad skulle du göra då? 
  11. Om du kunde åka tillbaka till i tiden. Skulle du ändra något som hänt idag. 

Många frågor blev det. Jag gjorde misstaget att boka av de en efter en. Blev inte alls särskilt bra vilket jag borde kunnat lista ut. 11 frågor blir rätt tjatigt. Bättre med några få och hoppas att det blir längre samtal kring dessa. 

Dennis 

Läs gärna 3 frågor att ställa vid varje nattning 

”Om h*n ändå inte vill göra något behöver h*n inte vara på förskolan.”

Vi kommer till höstterminen byta förskola. Båda barnen kommer att börja på samma avdelning på en annan förskola inte långt från där vi bor. Det var inget lätt beslut men anledningarna var flera för ett byte.

Byta förskola, pappabloggar, Lattefarsor, byta dagis, gunga

Därför byter vi förskola i höst.

En av anledningarna är att förskolan för tredje gången, sedan Alfons började, ska byta lokaler och kommer göra det ytterligare en gång under Siris tid då en ny förskola ska byggas.

En annan anledning skrev jag om tidigare. Det inlägget handlade om hur personalen på grund av personalbrist på eftermiddagen inte kunde hantera en konflikt. En konflikt som lätt hade kunnat lösas om de bara hade haft resurser till att sitta 5-10 minuter och lyssnat in vad problemet och konflikten grundades i. Istället blev det pressa barnet att klä på sig medan det var i affekt.

Droppen som fick det hela att bli ett lättare beslut var tillfället då jag fick ett samtal till jobbet.

Personal: ”Jag tror du behöver hämta…” 

Jag: ”Varför då? Är h*n sjuk?” 

Personal: ”Nej, men h*n vill varken äta eller vara med på någonting.” 

Jag: ”Har du frågat varför?” 

Personal: Nej, men om h*n ändå inte vill göra något behöver h*n inte vara på förskolan.” 

Jag avslutade samtalet med att förklara att jag inte kunde lämna mitt jobb för att lösa deras problem. Hänvisade till att Sara var på väg om någon timme.

Vårt barn hade en mindre bra dag, var ledsen och kände sig missförstådd och ville inte delta i de gemensamma aktiviteterna.

Trots flera bra år på förskolan känns det skönt att få börja om på ny kula. På en ny förskola som inte planeras flytta, en ny förskola med stor gård för barnen att leka på. Nu väntar jag bara på det där samtalet från den nya förskolechefen som lovade att ringa upp i fredags, idag är det tisdag.

Bättre en förskolechef som faktiskt finns än en som inte verkade trivas på sitt jobb.

Dennis

Barnet som kom i kläm av vuxenvärlden

”Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke”

Jag har fullt förtroende för pedagogerna som jobbar på barnens förskola. Visst händer det att missförstånd uppstår mellan oss men aldrig är det något som inte går att rätta till eller rycka på axlarna åt. Kidsen gillar dem och det känns som det väsentliga.

Men så hände det där häromdagen, det där som blir när resurserna är för knappa, ett barn kom i kläm.

När alla skulle gå ut, uppstod en konflikt mellan femåringen och personalen. Han ville inte gå ut och förmedlade detta tydligt och personalen som redan då hunnit bli färre till antalet för dagen fick problem.

Problemet: Något hade hänt som inte gick att lösa i en handvändning och lite motivation om att det kan vara kul att gå ut och leka med de andra barnen.

Behovet: Sitta ner en stund i lugn och ro och reda ut vad det var som hade hänt och hur det kunde bli bättre.

Lösningen: Femåringen blev utburen utan ytterkläder yttervägen till en annan avdelning, i hopp om att han skulle lugna ner sig i sällskap av en pedagog som redan slutat för dagen. Inte optimalt, men fakta var att det inte, klockan 15:00 fanns personal att ta hand om ett (1) ”besvärligt” barn  bland 10 andra.

Det är såklart orimligt lasta pedagogerna, de gjorde det de kunde för att försöka lösa situationen. Det som gör mig arg är att organisationen blev så pass sårbar när ett (1) barn hade en sämre dag. Är det inte mer än rätt att våra barn, som vistas längre på ”jobbet” än vad vi och pedagogerna gör, också får en god arbetsmiljö om dagarna?

Pappabloggar, En ledsen strumpa, fler pedagoger i förskolan, pappablogg,

Öka personaltätheten för barnens, personalens och ekonomins bästa i längden

Att långvarig stress inte är bra kan nog vem som helst räkna ut med lilltån. Underbemannade stressade pedagoger riskerar att ta mindre bra beslut eller kan inte vidta det åtgärder som behövs i barngruppen.

Till följd av detta skapas oro och stress bland barnen. Oroliga och stressade barn, kan börja bete sig på mindre önskvärda sätt för att testa vart gränserna går. Hur ska barnen kunna bete sig om de inte vet var gränsen går just idag? Tänk er in i en fotbollsmatch i ett VM där domarnivån varierar dag för dag då huvuddomaren måste ta hänsyn till om han/hon har några assisterande domare eller inte. Att vara ensam domare gör det tämligen svårt att både hålla koll på gula kort och offsidelinjen.

Underbemanning skapar onda cirklar

Personal som under lång tid arbetar under stress riskerar att lättare hamna i sjukskrivningskarusellen. Några sjukdagar här och var ger arbetsgivaren kostnader i form av vikarielöner och sjuklöner från och med sjukdag 2 upp till två veckor.

Ni som jobbat inom skola och omsorg vet att riktigt bra vikarier är hårdvaluta och kan vara svåra att få tag på.  Det är inte lätt att få verksamheten att flyta på som vanligt när en ytterligare en ny kollega ska skolas in för dagen.  Som pedagog i förskolan kan du få stressmage för mindre. Nödlösningar utanför ordinarie tänkta aktiviteter blir därför ofta en del av den vanliga verksamheten då den tillfälliga kollegan inte känner till alla rutiner. Stressen ökar för att jobbet inte känns lika meningsfullt som när allt rullar på enligt planerat schema. Vi ska inte tala om hur det blir de dagar när vikarie inte ens finns att tillgå och den redan tunna laguppställningen ska få verksamheten att rulla på.

Tänk långsiktigt istället för att släcka bränder

Jag vet att många rektorer och chefer sitter med strikta ettårsbudgetar där det knappt får gå en krona på fel sida. De jobbar hårt och svettas för att få allt att gå ihop enligt kommunens tilltänkta kostnader.

Men om vi istället skulle försöka tänka lite långsiktigt. Våga överanställ och på så sätt göra verksamheten mindre sårbar. Det göra så att barnens trygghet och rutiner förblir desamma även om någon vuxen skulle bli sjuk. Med fler pedagoger i barngrupperna slipper personalen känna sig stressade för att verksamheten inte ska kunna fortgå som vanligt vid sjukskrivningar. Förstå vad skönt det skulle vara att ha kontroll över situationen även om något oförutsett inträffar.

Tänk er en arbetsplats där du känner att du har kontroll på ditt arbete. En arbetsplats där du trots nya svåra utmaningar trivs. Det sägs att personal som trivs på arbetet inte blir sjuka i samma utsträckning som personal som känner sig stressade för att de inte har kontroll.

Tänk om våra kommunpolitiker vågade tänka flera år framöver för en hållbar förskoleverksamhet. Färre sjukskrivningar och lägre vikariekostnader finansierar förmodligen de där extra anställda under en treårsperiod.

Det kanske är läge att ta in ”husvikarier”, ej knutna till specifik avdelning? Deras roll skulle kunna vara att stötta den avdelningen som för dagen har störst behov. Skulle det inte kännas bra om du visste att ditt barn träffade samma pedagoger varje dag? De skulle slippa testa gränserna i samma utsträckning.

Våga satsa långsiktigt!

För som Sally säger:

”det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke!”

/ Dennis

Hur är det på era förskolor? Berätta gärna genom att lämna en kommentar här nedan. 

 

Läs gärna: 

Arbetsmiljön är viktigt, Första kapitlet (6 sidor)

Det behövs mer personal, Tranås Tidning

/ Dennis

Vi finns som vanligt på nästan alla sociala medier. Varför inte söka upp oss på Snapchat: Klicka på länken här för att lägga till oss som vän.

Annars går det bra att kontakta oss på Facebook och Instagram där vi också är aktiva dagligen.

 

 

Dags att välja förskola?

Dagisbarn som ritar

Vincent har redan fyllt sex månader och jag har placerat honom i förskolekö till vad jag tror är bra förskolor både för honom och oss. Men jag var ganska sent ute och om jag hade kunnat göra något annorlunda så skulle jag sett till att sätta in mig i förskolevalet mycket tidigare. Det här blogginlägget är till för er i Stockholm som har en totting som sakta men säkert närmar sig sex månader och som fortfarande har val av förskola framför er.

Vad är det som gäller för förskolekön?

Man kan ställa sitt barn i kö innan hen är sex månader gammal men ködagarna börjar inte räknas förrän sexmånadersdagen. Själva valet kan man göra online med hjälp av e-tjänsten Min barnomsorg. Där kan ni söka fram förskola i Stockholm och utifrån område göra era val. Ni kan välja upp till fem förskolor, i den rangordning ni föredrar, samt vilken månad ni vill att barnet ska börja. Denna månad blir er garantimånad, d.v.s. ni garanteras en förskoleplats då men kanske inte på er önskade förskola och i värsta fall i ett område ni inte valt. Därav de fem valen, så att man så långt som möjligt ska kunna få sina önskemål tillgodosedda.

Det som avgör ifall ditt barn får förskoleplatsen är i första fall om ditt barn har några särskilda behov av stöd, om barnet har syskon på sökt förskola och till sist din kötid.

Du kan ändra rangordningen på dina val utan att kötiden påverkas, men om du byter ut något utav valen kommer kötiden för dessa förskolor att gälla från ändringsdatumet.

Hur väljer man förskola?

På Stockholms stads hemsida finns ett jättebra verktyg för att söka fram och jämföra förskola. Varje år genomförs nöjdhetsundersökningar där föräldrar betygsätter barnens förskola och denna data finns tillgänglig att jämföra med. Verktyget erbjuder även goda möjligheter att hitta bra förskolor i närheten av där ni bor. Annan intressant data som finns är antal barn, fördelningen barn mot personal samt andel högskoleutbildad personal (att bli förskollärare kräver högskoleutbildning till skillnad mot barnskötare).

Verktyget är bra för att göra ett urval men det bästa sättet att hitta rätt förskola är att se det med dina egna ögon. Därför anordnar förskolorna visningsdagar då föräldrar är välkomna att få en presentation och rundtur av förskolan. Ofta har förskolorna satt upp specifika tillfällen för visning, vanligtvis någon gång i månaden. Dessa tider behöver bokas i förväg och tenderar att bli fullbokade. Detta är ytterligare en anledning till att börja leta i god tid.