Jag kunde inte gärna bli arg
”..och Emils mamma skrev i den blå skrivboken. Gud hjälpe mig för den gossen. Idag har han suttit i snickarboden hela dagen.”
Med lite perspektiv på historien efter att under barndomen trott att om Emil bara slutat göra hyss hade allting blivit mycket bättre. Emil gjorde inte hyss för att jäklas.
”…det vet en inte förrän efteråt.” (att det är ett hyss)
Emil var en nyfiken liten kille som ville prova på olika saker och ibland blev det rent ut sagt lite tokigt.
När rätt blev fel
För att skapa lite utrymme åt oss nattetid utan större omorganisationer i sömnen tänkte jag idag ta upp en madrass att ställa intill sängen i vårt sovrum. Med lite god vilja hoppas jag på att storebror nöjer sig med att sova intill oss på golvet.
På väg ner i källaren upptäcker jag att mina nya kängor, de där som jag inte riktigt kunde försvara köpet ens för mig själv, är dyngsura. Blöta genom dubbla innersulor. Trampade jag verkligen så illa genom pölarna idag, hinner jag tänka innan jag förbannar mig själv för att jag lånade ut vattenflaskan till en törstig Knutte. Självklart var det bara mina kängor som vattnats medan de andra sex paren klarat sig.
Knutte som nu satt med iPaden som morot för att kvällsrutinerna fungerat så bra, tittade upp på mig och sa förståndigt: ”Jag tyckte de var smutsiga, nu är de ju fina ju.”
Med ett sådant svar går det inte att bli arg och förmanande. Tanken var kärleksfull om än ett tokigt resultat.
Emil gjorde inte heller hyss för att jäklas.
”…och jag skrev på bloggen. Jag tackar min lyckliga stjärna för detta godhjärtade bonusbarn. Ibland gör han rätt och ibland gör han fel. Det är något vi får leva med. Vi älskar våra barn för deras rätt, fel och brister.
/ Dennis
