Jag är inte oskyldig

Detta är en del av min historia!

Det finns väl ingen som är på sociala medier som missat #MeToo. Hashtaggen där framförallt kvinnor går ut på sociala medier för att visa att de någon gång blivit sexuellt trakasserade av män Detta efter uppmärksammandet av filmproducenten Harvey Weinstein sexuella trakasserier av kvinnor i sin omgivning. 
Alla känner någon som blivit sexuellt trakasserad men ingen känner en våldtäktsman. Det finns alltid förmildrande omständigheter kring varje man som ofredat en kvinna. Därför tar jag nu bladet från munnen och berättar. 

Barnen av vår tid måste vakna

Jag är ett barn av min tid, en man av min tid. Jag har växt upp med porren som någon slags måttstock att eftersträva. Alltid var det någon visste hur det gick till utifrån porrnormen. Ingen pratade med oss om sex, ja bortsett från en temadag i årskurs 6 och en kärleksvecka i 9:an. Vad mer hade vi att förhålla oss till? Det skvallrades om runkaktiviteter som ”runka bulle” där siste person att komma på bullen var tvungen att äta upp den. 

Vi behövde inte ens se porr för att veta vad sex var. Sex och kärleksrelationer porträtterades på ett ytterst osmickrande sätt i var och varannan film med någon form av kärlek i och så än idag. Men vad visste vi? Det var ju den enda sexualutbildningen vi fick. Vad vi visste var att penetration var sex. Allt annat fick vi vilset utforska. 

#iHave

Jag behöver inte gå jättemånga år tillbaka för att komma ihåg när jag kränkte en kvinna. Det var på en fest och vi hade pratat en del och jag tolkade det som att vi kände lika för varandra.  Natten/festen började närma sig sitt slut och det var dags att bryta upp. Hon klädde på sig ytterkläderna i hallen för att gå hem till sig varpå jag ställde mig lite ivägen med ena armen som en bom mot väggen. Vad jag egentligen ville få ut av detta är mig idag fortfarande oklart. Jag förstod ju innerst inne att hon inte var intresserad av något mer än samtalet under festen den kvällen. Ändå blockerade jag henne där och då i något form av maktspel. Som tur var blev jag ganska fort påmind av en killkompis om mitt beteende, jag släppte väggen och fick mig en rejäl tankeställare. Jag följdes välförtjänt i flera dagar av ett kroniskt dåligt samvete samtidigt som jag skämdes något rejält. 

Jag har även, om än ett enstaka antal gånger men likväl för många gånger, haft sex där det inte varit helt tydligt för mig om det var samtycke. De är fall som rör sig i de grumligaste av gråzoner. Kanske ville hon, kanske inte. Kanske kände hon sig tvungen. Vad var mitt ansvar då? 

Jag har varit passiv och bara lyssnat när en vän var misstänkt för våldtäkt/sexuellt ofredande. Det anmäldes aldrig.  Kanske borde jag gjort något annat än att bara lyssna och bekräfta hur svårt det kan vara att veta skillnaden på ett samtycke eller inte. Jag borde kanske fördömt istället för stöttat. 

Förutom detta har jag ställt upp på fyllelekar på universitetet som varit allt annat än rumsrena. Jag har skrattat åt- och själv mellan varven dragit sexistiska skämt. Jag har stått bredvid och inte sagt något när killar gjort otrevliga närmanden gentemot tjejer på krogen.  Jag har under större delar av mina tonår och vuxna liv objektifierat kvinnor.

Jag har varit en del av det sexuella förtrycket av kvinnor i min närhet. 

Barnen av vår tid! Det är dags att vakna nu

Idag vet jag bättre. Vi vet bättre, egentligen borde vi alla veta bättre. Vi behöver göra skillnad och det är nu. Vi behöver prata med varandra och reflektera över alla olika slags kränkande beteenden vi har, i synnerhet de som ter sig som sexuella kränkningar utförda av män och pojkar. 

Alla vi män är en del av sexuella trakasserier och övergrepp mot kvinnor vare sig vi själva har utsatt någon för övergrepp eller om vi lite generat skyddat någon som förmodligen sexuellt trakasserat. Bara tystnaden gör oss till medbrottslingar till något som vi alla män borde ta ansvar för, och det är på bred front. 

Jag menar alla män och det är nu! Det är dags att vi vaknar upp och kliver ur denna sunkiga patriarkala bubbla av kvinnoförtryck. 

I ett jämställt samhälle förekommer inga sexuella trakasserier. 

Läs gärna: – Vad män kan göra för jämställdheten. 

/ Dennis 

Vi män gör hushållsarbetet lite bättre

Det var tvättdag och jag hade dröjt mig kvar en stund efter att min tid gått ut. Min  tvätt hade inte hunnit torka helt i torkskåpet så jag satt där och tittade på ett videoklipp på Facebook när en man i 50-60 årsåldern kom in. Vi hälsade artigt och pratade lite tvättstugeprat. Vi enades om att tvättstuga nummer 2 var bäst. Sen kom det! Tipset! Mannen mansplainade mig mitt i tvättstugan. 

Han hade kommit på att tvätten i torktumlaren blir torrare med tennisbollar. Inte bara för dunjackor utan även för lakan. Det var som om han uppfunnit hjulet, något revolutionerande. 

Men så är det kanske med oss män? Vi är överlag dåliga på att utföra hushållssysslor och när vi väl gör de ska det vara stordåd för att visa att vi kan. Vi nöjer oss inte med att stå för den slentrianmässiga markservicen och planeringen. Sånt håller kvinnor 

Det skulle ju göras ordentligt och riktigt bra 

Jag vågar mig på en vild gissning att i det flesta hem är det kvinnorna som lagar maten och planerar inköpen. Jag talar av egen erfarenhet (shame on me), jag lagar mat betydligt mer sällan än vad Sara gör när vi båda är hemma. Visst finns det familjer där detta är tvärtom, men vi pratar om strukturer här. Kvinnor lägger mer tid på hushållet än vad män gör generellt sett. 

En gång tog jag i sann jämställd anda mig för att laga middag. Jag öppnade kyl och frys och började laga en god pastarätt. Det var havrerier, halloumi, sparris och champinjoner. Det blev en riktig pangmåltid om jag får säga det själv. Vi skulle precis sätta oss för att äta när Sara blev riktigt irriterad på mig. Jag hade just använt ingredienser för tre middagar för denna enstaka måltid, en helt vanlig sketen tisdag. Middagen var som förstörd, jag var kränkt! Jag som hade lagt så mycket energi på denna kulinariska måltid. Jag var bitter på Sara i säkert två timmar. När jag försökte jämställa till det hemma fick jag skit för det. 

Självinsikten fanns inte där. Insikten att Sara hade planerat måltider för resten av veckan fanns inte där heller. Det enda som fanns var en kränkt pappafeminist som ville visa att han minsann också kunde.

Att inte nå hela vägen fram

Jag kallar mig feminist, jag vill vara feminist, jag är feminist men jag når inte hela vägen fram. Jag skulle kunna klappa mig på axeln. Jag är en närvarande pappa som tar emotionellt ansvar för mina barn och min relation. Jag tvättar, städar och lagar mat. Jag är nog en lite bättre man i jämställdhetens tecken än många andra män. Men det räcker inte. Jag når inte hela vägen fram. 

Vore det inte för min fantastiska sambo med näsa för både feministisk teori som praktik skulle jag vara långt ifrån den jämställda relationen som jag vill leva i. Hon utmanar mig dagligen i min feministiska analys och varje gång blir jag lite kränkt. Men när jag är färdigkränkt vaknar jag upp lite smartare än jag var innan. 

Att tro sig vara jämställd eller inte vara det kan vara rätt skönt

 Det är skönt att inte nå hela vägen fram i ett jämställt förhållande. I alla fall om du är man. Det kan vara skönt att ta en liten paus efter jobbet medan maten står på spisen i hopp om att disken gör sig själv. Det är skönt att kunna säga att du minsann städat och tvättat. Ha dock i beaktning vem det var som yppade behovet av tvätt och städ. Vem var det hade koll på att det behövdes ta ut en föräldradag när förskolan var stängd sist? 

Jag vill påstå att jag har analysen men saknar fortfarande stora delar av praktiken för att nå hela vägen fram. Jag missar fortfarande i planeringen och skäms varje gång jag blir påmind om det.

Ju förr jag kan applicera min analys på mig själv och mitt eget handlande desto närmare är jag ett jämställt förhållande. 

/ Dennis 

Vi män behöver prata mer om blöjor och pappadagar

I det jämställda Sverige slår vi oss för bröstet och tycker att vi har det riktigt bra mellan män och kvinnor. Allt är ju relativt och det finns ju andra som ligger långt efter. Vi har ju till och med en regering som kallar sig feministisk, självklart har vi då kommit riktigt långt.

Fast hur jämställda är vi då i det jämställda Sverige?

Det finns många orsaker till att vi inte är jämställda i Sverige. Här kommer två av de, direkt kopplade till föräldraskapet.

Föräldradagar

Vi är duktiga på att dela upp föräldradagarna mellan föräldrarna. Fler och fler män tar ut föräldradagar och stannar hemma med sina barn. I 14% av barnfamiljerna där familjekonstellationen innefattar en mamma och en pappa delar föräldrarna lika på föräldradagarna. Var fjärde pappa totalt sett tar först ut föräldradagar efter att barnet fyllt 2 år och då ofta i anslutning till semester.

En vanlig orsak till att pappor inte tar ut sina föräldradagar i samma utsträckning som mammorna är löneskillnaderna. Män tjänar oftast mer och anser att det hade varit för kostsamt att vara hemma. Då torde det ju vara så att i familjer där mammorna tjänar mer så är det tvärtom, männen är hemma mer med barnen. Så är det inte. I familjer där mammorna tjänar mer är det fortfarande mammorna som tar ut flest föräldradagar.

Löneskillnaderna

Skillnaderna mellan mäns och kvinnor lön är fortfarande ojämställda. Kvinnor tjänar 93% av mäns lön när alla jämkningar är gjorda. Den siffran har stått sig sedan 90-talet.

Retorisk fråga. Kan detta bero på att kvinnor är hemma mer med sina barn än männen och därför anses vara mindre värda på arbetet? En arbetsgivare vet att män inte kommer att ha samma frånvaro som kvinnorna och kan därför investera mer i pålitlig arbetskraft?

pappadagar, föräldraledighet, feminism

Vi män behöver prata mer om blöjor och pappadagar

Hur ska vi ta oss till en jämställd vardag? En viktig väg tror jag är att vi män börjar prata om det mellan oss. Vi behöver diskutera VAB, blöjor och inskolning med andra män. Jag tror det är svårt, även om det behövs hjälp från stat och myndigheter, att bilda folket att bli mer jämställda. Jag tror att det börjar hos oss själva. Vi män behöver diskutera jämställdhetsfrågor och föräldrafrågor med andra män. Genom att jag diskuterar VAB och inskolning med en kollega kan detta så ett frö hos en tredje kollega.

Vi är varandras förebilder och vi brukar faktisk lyssna bättre på någon vi känner än vad myndigheter och stat rekommenderar och lagstiftar om. Att ta plats i sammanhang där det pratas nedlåtande om jämställdhet och papparollen kan vara ett litet steg mot en jämställd vardag.

Lästips för män: ”15 saker män kan göra för att hjälpa jämställdheten på traven.”

 

Det börjar med dig och mig. Våga prata med dina kollegor om den jobbiga förskolelämningen och hur den fick dig att känna. Lyft vardagens små problem med föräldraskapet och ta råd och tips från andra män, även om du vet vad som är rätt och fel. Alltid väcker det tankar och reflektioner hos andra män.

Ett känsligt inlägg

Hur kan du välja bort umgänge med barnen?

  • Lån på bostadsrätt, amorteringskrav, materiell lyx (att behålla samma levnadsstandard).Mannen tjänar mer (där har jag hört argumentet: Lite högre lön och mycket högre lön),
  • Mamman vill ju vara hemma.
  •  Vi pappor är inte skapta för att vara hemma med småbarn.
  • Individens fria val (föräldrarna måste själva få bestämma över sin föräldraledighet).
  • Jag är oumbärlig på jobbet.
  •  Det är så långtråkigt att vara hemma.

Argumenten tar aldrig slut….

Frågan som alltid undviks (jag vet att jag steppar på ömtåliga tår):

Varför vill inte pappor och framtida pappor claima sin rätt och ta vara på sitt livs största möjlighet? Att vara hemma med sina coolaste, häftigaste, snorigaste, roligaste och finaste barn.

Om ni tar vara på er rätt att dela på föräldraledigheten, så kommer det hända massa bra saker i samhället. Men det är bara en positiv bieffekt. Den största effekten får ni lista ut själva..

Joel

I familjelivets projektarbete hänger jag inte med.

Jag är en riktgt bra förälder, ja till och med den bättre. Jag lämnar och hämtar på förskolan. Jag underhåller barnen samtidigt som jag lagar mat och fintar bort eventuella konflikter. Jag lagar god mat som båda barnen äter med god aptit. Jag ser till att pyjamas och tandborstning sker före respektive under Bolibompa. Utan större protester får jag stänga av tv’n efter ett barnprogram trots att hela sommarlovs-tv inte är slut. Allt detta lyckas jag med för att jag ligger steget före barnen i tanken hela tiden. Jag lyckas med det allt när jag är ensam med barnen då min sambo jobbar sent.

Jag har en tendens till att sacka efter.

Jag vill mena att jag har mycket lättare att vara en bra förälder när jag är själv med barnen. Då hänger allt på mig och bara mig. Sköter jag det inte snyggt får jag lida för det under kvällen med barn som somnar sent under bråk och tårar. Genom att vara hands on hela tiden får jag skörda med barn som kommer i säng tidigt och barn som vaknar mindre trötta på morgonen.

Tänk om jag vore den där föräldern jämt, alla dagar i veckan. Av någon underlig anledning , en anledning som jag bara kan förklara som lathet, blir det sällan så där bra när både föräldrarna är hemma. Jag har en tendens att sacka efter då min sambo är hemma. Vi delar på ansvaret kring barnen, maten och städet men det blir lätt att jag inte lägger i den där extra växeln för att vi ska göra bort kvällen så smärtsamt som möjligt.

Kanske beror det på att vi inte är samordnade i vårt tänk kring kvällsrutinerna. Kanske har vi olika syn på vad som ska prioriteras och i vilken ordning det ska göras. Men allra oftast har det att göra med att jag sackar efter i ansvaret hemma. Jag gör mycket och förmodligen mer hushållsarbete än många andra män.

Trots detta känner jag mellan varven och blir påmind lika ofta av min sambo att jag kan ta mer ansvar hemma. Kanske inte kring själva sysslorna utan planeringen av sysslorna. I familjelivets projektarbete hänger jag inte med. Jag hinner bara tänka att: ”Nu borde jag boka tvättid snart” så min sambo där och ber mig boka tvättstugan. Jag hinner bara reflektera över barnens garderob och att kläderna börjar bli små så finns där två påsar med lite större kläder som hon köpt på vägen hem från jobbet.

Varför är det så här? Har jag fått ta för lite ansvar hemma under mina barndomsår? Är det något som påverkat den naturliga projektledningen av livet hos mig? Det skulle mycket väl kunna vara så men jag är inte säker. Det skulle kunna vara en del av hur det är att växa upp och bli fostrad som kille. Vi uppfostras till helt andra attribut, vilket är synd. Alla borde vi uppfostras såväl familjemässigt som samhällsmässigt att ta ansvar för projektet: Familjelivet. 

15 saker Vi män kan göra för att supporta jämställdhet

Glad midsommar till er alla!

Ni som var med från bloggens början kan redan ha läst detta inlägg. Det är dock lika aktuellt som tidigare. Kommer ni på fler förslag än de jag listat nedan, kommentera gärna så förlänger vi listan  

15 saker vi män kan göra för jämställdhet.

Titt som tätt hör/läser jag om män som inte vet hur de på ett praktiskt sätt kan bidra till ett mer jämställt samhälle. Är det något jag vill att mina barn ska ha med sig in i vuxenlivet är det tydliga förebilder över hur de kan bidra till jämställdhet.
Saker män kan göra för jämställdhet, pappablogg

1. Gör minst 50 % av hushållsarbetet. Tänk till i arbetet hemma. Dela på sysslorna kring mat, disk, handling och nattning så lika som möjligt.

2. Våga ta minst 50 % av det emotionella ansvaret hemma. Bara för att vi är män behöver vi inte ha vara konstant hårda och kalla. Lägg inte över det emotionella ansvaret av era gemensamma barn på tjejer/kvinnor utan ta själva ansvaret för att du är en del av det. 

3. Ta plats där andra män pratar nedlåtande om kvinnor i allmänhet. Säg ifrån när män i den närheten drar sexistiska skämt. Ser du en kvinna som ser besvärad ut i sällskap med en man. Håll dig på tillräckligt nära avstånd för att visa din närvaro och ingrip om du upplever situationen som ohållbar.

4. Om en kvinna påstår att något är sexistiskt. Tro henne.

5. Sexuellt samtycke i alla relationer. Var inte den som tjatar till dig sex med din partner. Se till att ni båda två alltid är med på vad som sker i sänghalmen.

6. Tänk till när preventivmedel behövs. Kondom må vara hur trist som helst och uppfattas lite slentrianmässigt som att äta kola med pappret på. Men tänk på alla biverkningar tjejer riskerar att få av till exempel P-piller. Lämna inte över ansvaret till henne att skydda er från oönskade graviditeter. Läs även mitt inlägg om  vasektomi.

7. Utmana sexistiska kommentarer på Internet. Tycker du att dina kontakter på sociala medier beter sig sexistiskt. Våga säg ifrån.

8. Var vaksam på klassiska könsnormer. Vid många tillställningar förbereder kvinnorna maten och dukar medan männen tar hand om grillningen. Våga utmana normen och gör tvärtom.

9. Bygg era relationer på ärlighet och respekt. Sättet du behandlar din partner är en spegling av din inställning till kvinnor i allmänhet.  Det funkar inte att förespråka jämställdhet och samtidigt behandla din partner som skit.

10. Skaffa kvinnliga vänner. Har du inga, fundera på varför du inte har det. Genom att ha både kvinnliga och manliga vänner kan du lättare relatera till båda parter.

11. Erbjud promenadsällskap hem under sena kvällar. Men tjata inte.

12. Tänk över vilka fysiska kontakter du tar på kvinnor. En uppmuntrande klapp/kontakt på axeln ses som mindre närgånget än en klapp på ryggens nedre delar. Dessa kan missuppfattas som närmanden.

13. Ha såväl kvinnliga som manliga förebilder.

14. Benämn inte din partner som frekvent tjatig. Om hon tjatar så beror det förmodligen på att du ”slackar” efter.

15. Våga identifiera dig som feminist. Tala om begreppet som något självklart för dig. Lirka inte runt med hitta-på-ord som ”jämställdist” när det egentligen är feminism som avses.Fler förslag hittar du här.
/ Dennis

Sterilisering för ett jämställt sexliv.

Vad är jämställdhet?

Här på pappabloggen Lattefarsor skriver vi lite skämtsamt om att hälften av alla vab-dagar och hälften av blöjbytena är ett bra mått för ett jämställt förhållande och föräldraskap.

Självklart finns det många andra sätt att få föräldraskapet och förhållandet att bli jämställt. Jämt fördelade föräldradagar och jämt fördelat deltidsarbete.  Två föräldrar som jobbar 75% skulle ge kvinnan större möjligheter att klara sig ensam på sin pension än om fördelningen var 100% och 50%.

Ett annat sätt kan vara synen på preventivmedel.

Preventivmedel eller manlig sterilisering?

Dag ut och dag in utsätter sig kvinnor för hormonbaserade preventivmedel vilka både har negativa effekter på såväl välmående som miljö. Samhällsdebatten berör knappt några åtgärder för dessa. En stor bieffekt av hormonbaserade preventivmedel för kvinnor är psykisk ohälsa.

Är hormonrubningar och psykisk ohälsa värt det? Är det vad vi vill utsätta kvinnor och familjer för bara för att kunna ha sex? Stärker det verkligen en relation? 

Andra hormonfria preventivmedel kan ge kraftigare blödningar varje månad. Är det värt det?

Vi män kan ta ansvar för detta!

Vore det inte rimligare att vi män steppar upp och gör något åt det om vi kan?

Så vitt jag vet finns det inga välbeprövade P-piller för män och handen på hjärtat. Fan vad läskigt att stoppa i sig en massa hormoner för att kunna ha sex med den du älskar utan krångligt användande av yttre preventivmedel.

Jag tror inte att jag är ensam om att tycka det heller.

Hur fel är det då inte att en stor del av vår befolkning berövrar göra det varje dag? 

Så vad kan vi män göra åt detta? Vilken metod kan vi vara en del av utan att påverka oss själva, miljön och kvinnorna med hormoner som får våra kroppar och planeten att ticka?

Har ni hört talas om vasektomi?

Förmodligen inte. Vasektomi är ett ämne som sällan ses som ett alternativ till preventivmedel för män i media. Det finns heller inga stora pengar för läkemedelsbranschen att tjäna på det.

Vasekektomi är ett medicinsk begrepp för manlig sterilisering och innebär att läkaren gör ett 1-2 centimeter långt snitt i övre delen av pungen, sädesledaren delas och en bit avlägsnas. Sädesledaren snörps sedan av med hjälp av tråd eller så bränns änden på den. Detta görs sedan likadant även på den andra sädesledaren. Spermiedödande medel sprutas därefter in i sädesledarna och snittet sys ihop med tråd som efter ett par veckor försvinner av sig själv. Proceduren är tämligen enkel och tar mellan 20-30 minuter.

Den dag vi är helt säkra på att inte skaffa några fler barn kommer jag starkt överväga en vasektomi. Vad är egentligen några snitt i pungen mot två förlossningar.

Första tanken är dock fortfarande:

Nej, hjälp! Låt min pung vara!”

Men med lite eftertanke låter det fortfarande skrämmande men som en fullt rimlig lösning till problemet med hormonbaserade preventivmedel. Ingreppet är också betydligt enklare än om det utförts på en kvinna.

Det finns ju faktiskt även en möjlighet till återställning om du efter några år skulle ångra dig. Med det sagt ska det noteras att möjligheten att få barn efter en återställd vasektomi är något lägre än innan ingreppet.

Är ett snitt i pungen en väg till ett jämställt förhållande och föräldraskap?

Jo, jag vill nog mena det. Rent kroppsligt tycker jag att kvinnokroppen har fått utstå tillräckligt i form av graviditeter och hormonbehandlingar  Därför skulle det faktiskt vara rimligt att vi män när vi avlat färdigt lägger oss under kniven och avslutar det hela. Tycker inte du också det? 

Jag vill i detta inlägg belysa det faktum att det finns saker vi män kan bidra med i frågan om preventivmedel och hormoner. En vasektomi leder till att du kan ha sex som vanligt. Den enda skillnaden är att spermierna aldrig når sädesvätskan. Vore inte det en fair deal när familjenskaran är komplett? 

Jag tycker att detta är viktigt så Ni får mer än gärna trycka på Gilla- och Dela-knapparna.

Tack på förhand!

Dennis


Läs även detta om vasektomi

Låt fokusera på den manliga (ut)lösningen istället för hormonbaserade preventivmedel. 

Ett jämställt sexliv! 

Jag vill poängtera att detta enbart är för män över 25 år som bestämt sig för att inte skaffa fler barn. 

Jag trampade snett och blev en del i kvinnoföraktet

I torsdags var jag med i podden Manligt och Skamligt.

Mer om avsnittet här.

Det var ett trevligt samtal med Afram Gabro, men efter att ha lyssnat igenom avsnittet en gång kom jag till en insikt.  På frågan om vart namnet Lattefarsor kom ifrån trampade jag rejält snett.

Det började med ett klavertramp.

I samtalet ville lyfta fram att begreppet Lattefarsor står för pappor som tar ett jämställt ansvar i föräldrarollen, pappor som tar såväl det praktiska som det emotionella ansvaret för sina barn.

Men jag trampade rejält snett och klev in i kvinnoföraktet då jag antydde att lattemammor har en nedlåtande klang. I mitt försök att sticka ut ur mängden från den klassiska pappan trampade jag på ”lattemorsorna”. Mammor som ”trots” att de tar upp plats på kaféerna med sina barnvagnar drickandes latte, tar mer ansvar för barnen och familjen än vad deras partner enligt statistiken gör.

Jag satte mig över alla bloggande och icke bloggande lattemorsor i min egenskap av bloggande man. Jag vill förändra, om inte världens, så Sveriges alla pappors syn på föräldraskap och jämställdhet. Men inte för att jag är man utan för att mitt budskap är viktigt. Lika viktigt som 100-tals andra bloggares budskap kring jämställdhet.

I mitt svar till Afram kunde jag lätt tolkas som att jag såg ner på alla dessa lattemammor som tar plats, där vi män som tar ansvar har kapat begreppet Lattefarsor till något mer positivt än ”oansvariga lattemorsor”.

Det var inte min mening att låta nedlåtande, men faktum är att jag gjorde det. Jag har helt klart en lång väg att gå innan jag obehindrat kan röra mig utan att föraktfullt råka trampa på kvinnor/mammor. Trots att det är något av det sista jag vill.

Den vita mannen kliver in och får utrymmet just för att han är man, jämställdhet, bloggtips
Jag försöker att inte låta som vit man som glassar, pratar blöjor och romantiserar om hur vi idag har det jämställ i Sverige. För vi har det inte jämställt. Inte ens i vårt hem har vi det jämställt. Vissa saker i hemmet beror på att vi likt många andra inte tagit oss ur de klassiska könsnormerna.

Jag vill att vårt förhållande och föräldraskap ska vara jämställt men jag har inte nått ända fram. Vad är 4,5 års diskussioner och ett liv tillsammans för jämställdhet  mot att ha växt upp i ett samhälle som premierat hegemonisk maskulinitet.

Jag känner ändå att vi är en bra bit på väg på hemmaplan och kanske kan våra barn vara nästa steg i utvecklingen mot ett jämställt samhälle.

Fördel av att vara bloggande pappa.

Jag är numera medveten om att jag som bloggande pappa (min sambo påminner mig mellan varven) spelar på samma planhalva som alla mammabloggare men att jag sticker ut just för att jag är man.

Jag får uppmärksamhet av att vara man  i en kvinnodominerad bloggvärld och jag hoppas att jag framöver ska få cred. för mitt innehåll på bloggen och inte för att jag har snopp. Precis som på jobbet försöker jag vara duktig just för att inte enbart få beröm och tacksamhet för att jag är en man i kvinnornas värld. En man som får beröm för något alla borde göra och värna om.

Nu hoppas jag att detta inlägg sprids för att det är värdefullt och inte av någon annan anledning.

Ha en fin onsdag alla fina Lattemammor och Lattefarsor!

Dennis

Därför måste vi sluta hylla ansvarstagande pappor

Vad är ett jämställt föräldraskap?

Det här med ett jämställt föräldraskap och jämställdhet i allmänhet är något av ett tema för Pappabloggen Lattefarsor.se. Jag har bland annat skrivit inlägget  15 SAKER VI MÄN KAN GÖRA FÖR JÄMSTÄLLDHET.

Kvinnors övertid fullbordas hemma och inte på arbetet.

Kvinnor har i urminnes tider varit den förälder som stått barnen närmast. Kvinnor har av kultur, tradition ”you name it, varit de som hållit i servicen på hemmaplan medan mannen varit den inkomstbringande i hushållet. Ur detta har mannen fått en högre status i samhället som den försörjare av familjen han kunnat titulera sig som.

Åren går och kvinnan får både rösträtt och rätt till att arbeta såväl deltid som heltid. Fortfarande är hon i väldigt många fall, kanske i majoriteten av fallen den som ansvarar för allt hemarbete. Det obetalda hemarbetet med ansvar för projektarbetet, familjen. Det är därför  inte särskilt konstigt att många kvinnor som ”bara jobbar deltid” går in i väggen med olika utmattningssyndrom. För hennes faktiska arbetstid ligger inte på deltid, den ligger på konstant övertid och vem riskerar inte att bränna ut sig av  det? 

Vi män behöver ta större ansvar i hemmet.

Visst, jag upplever att det mer och mer börjar jämnas ut i många hem. I alla fall om jag ska tro den statistik som dyker upp mellan varven. Trots detta har vi män fortfarande en bit kvar. 

Vi män börjar överlag ta mer och mer ansvar för våra barn och hem under småbarnsåren och självklart är det kanonbra. Det finns dock ett litet aber i detta. Vi ansvarstagande män hyllas alltför ofta som Super Dads bara för att vi gör det som mammor gjort i alla tider. Fortfarande förväntas vi inte av samhället kunna ta hand om våra barn. Klä dem, laga mat, byta blöjor, ta dem till öppna förskolan, sköta inskolningar och gå till BVC ses som främmande uppgifter för gemene man(!). 

”Så duktig du är som tar ansvar för ditt barn.”

 

pappabloggen, lattefarsor, skiss saralovisa, jämställt föräldraskap,
Illustration av Saralovisas. Fler skisser under Instagram-taggen #alsterego


Vi pappor förväntas inte vara omhändertagande.

De flesta uppmuntrande kommentarerna jag får, kommer från kvinnor, mammor och mormödrar. Jag uppskattar självklart all positiv feedback på mitt föräldraskap och mina försök att leva i ett så jämställt förhållande som möjligt. Det värmer otroligt mycket, inspirerar mig och får mig att tro på att jag klarar av att bemästra rollen som pappa och jämställd sambo. Jag tycker mig nämligen vara alldeles utmärkta sådana trots att jag som alla andra har mina brister både som sambo och förälder.

Jag ber er därför att inte hylla oss män som gör det som borde förväntas av alla föräldrar bara för att det hör till ovanligheten. I hyllningskören av alla duktiga pappor glömmer vi lätt alla dessa mammor som alltid tagit detta ansvar. Det är dags för oss män att ta ett större ansvar för våra barn och våra hem. 

För handen på hjärtat. Hur många av er pappor som läser detta har under en utekväll med polarna fått frågan vem det är som tar hand om era barn? Hur många av er har fått frågan om det inte är jobbigt att vara borta från barnen en kväll? Jag skulle däremot vilja dra en inte allt för vågad gissning att mammor utan sina barn får höra samma frågor betydligt oftare. 

Arbeta tillsammans i relationen för ett jämställt förhållande och föräldraskap.

I ett jämställt föräldraskap gör bägge föräldrarna samma insats men männen hyllas för det. För ingen tycker att det är konstigt om papporna inte är med sina barn. 

Var tacksam för ett jämställt förhållande och föräldraskap och hylla varandra och er själva när ni lyckats bygga livspusslet tillsammans.

Det är vi föräldrar tillsammans i alla dess konstellationers ansvar att våra barna växer upp till trygga, jämställda och ansvarstagande individer. Det måste bli ett stopp på övertidsarbetet. Jobbar vi tillsammans är jag övertygad om att det i det stora hela räcker med att arbeta deltid. 

Jag avslutar detta inlägg med ett länktips på Skitdumma saker som vi måste sluta säga till pappor.

Dennis 

Boktips: Pappa, inte barnvakt

Bokomslag till Pappa, inte barnvakt - en bok om papparollen utifrån ett jämställdhetsperspektiv

En bok om papparollen och jämställdhet

Jag läste över julhelgen denna bok som jag tror kan tilltala Pappabloggens läsare. Boken behandlar jämställdhet och manlighet utifrån ett pappaperspektiv.

Den bjuder inte på några revolutionerande tankar för de som är intresserade och läser artiklar och blogginlägg på temat jämställdhet, men den är väldigt lättillgänglig med sina 140 sidor och sitt enkla, raka språk. Jag tyckte även att den var lite mysig att läsa, med författarens många reflektioner kring vardagliga situationer och tillbakablickar från densammes barndom.

Kort och gott värd och relevant läsning för pappor som är intresserade av jämställdhet.

Köp den på Adlibris som fysisk eller e-bok.