Publicerat

Detta borde alla förstagångsföräldrar prova på

Då Affe är hos sin pappa blir det tomt i lägenheten. Kvar finns ett litet barn som gärna myser och småshowar lite i storebrors frånvaro. För ett tag är vi enbarnsföräldrar.

Det är inte det att vi inte tycker om barnen, snarare tvärtom. De får oss att reflektera över vår de dagar utan stojiga barn som får den största delen av ens fokus. Stunderna med ett barn ger tillfällen att tänka igenom olika familjebeslut över en kopp kaffe. En möjlighet att diskutera obehindrat under några dygnets ljusa timmar utan dubbelt spring och lek.

Min och Saras relation har aldrig varit barnfri. När vi träffades hade Sara redan en som på 1,5 år. Det har med spontana dejter var inte vår grej. Vår tid fick istället vigas åt snabbkaffe mellan förskolelämning/-hämtning och hennes jobb. Som tur var studerade jag fortfarande och kunde helt anpassa mig efter hennes tider. De ”barnfria” dagarna nu ägnas ibland åt långa promenader och fikadejting ner på stan. Så länge Sirpan sover i vagnen finns det inget som kan störa oss två.

ALLA FÖRÄLDRAR BORDE PROVA PÅ ATT FÖRST HA 2 BARN

Att vara två föräldrar med ett barn är rena semestern. Allt känns lättare med ett barn istället för två. Men det insåg vi inte då. Alltid dök det upp nya utmaningar och det var kämpigt nog med att få ett barn att äta och sova ordentligt. Om jag då visste vilka utmaningar jag stod inför med två barn hemma hade jag nog inte tyckt synd om mig när jag låg där i barnkammaren på natten för att natta barn. Jag hade förmodligen uppskattat vår ensamma tid tillsammans ännu mer.

Att ha två barn är fantastiskt, jag var bara inte tillräckligt förberedd på hur mycket av min energi som skulle gå åt till dem båda.

Tänk att ha tre barn och rodda det dagligen, att ha två barn är nog inte så jobbigt när det kommer till kritan.

/ Dennis

Ni har väl inte missat att om ni gillar Lattefarsor.se/ Pappabloggen på Facebook får ni de senaste uppdateringarna i ert flöde. 

Publicerat

Vad kallas det när barn blir till?

Barn är frågvisa och är inte rädda att ibland ställa obekväma frågor. Från ingenstans kan de bara rakt ut fråga varför den där gubben där borta petar sig i näsan när mamma och pappa sagt att man inte ska göra det. 

De frågvisa små krabaterna är hungriga på kunskap och nöjer sig inte alltid med korta enkla svar utan följer upp med varför då?

 

Hur blir barn till?

Ja, hur blir barn till egentligen? Vi utgår från att alla som är föräldrar vet det mest basala grunderna till hur ett barn blir till, men hur förklarar vi det för våra barn när det frågvist ställer oss mot väggen. Försöker vi slingra oss och dra valser om blommor och bin eller berättar vi mer detaljerat hur ett samlag går till med spermier i kombination med ägglossning? Jag skulle tro att de i flesta fall är det förstnämnda. Jag talar av egen erfarenhet, läs gärna mitt inlägg ”Hur kommer bebisar in i magen?”

Barnen vet ofta det mest grundläggande. På något sätt har de tagit reda på det och vill egentligen ha det bekräftat av er som föräldrar. Kan ni då tänka er hur konfunderade de ska bli när vi börjar prata om vuxenkramar och blommor och bin.

Den kreativa 6-åringen – Snoppsnippa

Just ”Hur barn blir till” kom upp i fikarummet en dag på jobbet. En av mina kollegor berättade att en av hennes söner då i sexårsåldern hade kommit fram till henne en dag och varit lite fundersam kring det här med hur barn blir till.

Han hade lite generat frågat:

Mamma, har du snoppsnippat någon gång? Nej, förresten, säg det inte. Det är klart att du har.

 

Ja, för det ju precis så det går till när barn kommer till, det snoppsnippas.

 

Nu har vi bara diskuterat heterosexuellt produktionssex. Om det är någon med barn i samkönade relationer som läser detta så hade det varit intressant att veta hur ni pratar med era barn.

Hur har ni andra pratat om sex och hur barn blir till med era barn? Eller hur tänker ni er att ni ska prata om det?

Skriv gärna ert svar här nedan eller kontakta oss via våra sociala medier. Facebook.com/lattefarsor

Instagram: @lattefarsor #lattefarsor eller lämna kommentar under bilden snoppsnippa.

Bästa förslagen presenteras med Namn och ev. Bloggadress på våra sociala medier efter påskhelgen.

/ Dennis

Publicerat

Var det så häftigt att bli pappa egentligen?

Att bli förälder med allt vad det innebär var något stort, något fantastiskt och överväldigande.

Jag förstod det inte då under självaste förlossningen och tiden efter hur stort det var. Överallt hade jag matats med att bli förälder är det bästa som finns. Oscars-vinnare säger det, Guldbaggevinnare säger det, lottovinnare säger det, Zlatan säger det: 

”förutom mina barns födelse är det här det största jag varit med om.” 

Men jag då? Som bortsett från en liten tennpokal för tredjeplatsen i klubbmästerskapet i bordtennis för tioåringar. Vad har jag att jämföra med? Om barn var större än alla ovanstående som måste det kännas gigantiskt. Bortsett från en häftig känsla av att ha ett barn på mitt bröst, ett nyfött barn, mitt barn funderade jag länge på vad det där fantastiska var.

Miljonvinsten

Veckorna och månaderna gick och jag kunde inte riktigt greppa det där fantastiska överväldigande med att bli förälder. Jag skämdes för att prata om det och jag tror inte ens min sambo visste om det då. Men så en dag, mitt i allt letande förstod jag det fantastiska som alla pratar om på galorna. Det är det där som inte går att riktigt säga med ord. 

– ”Hur känns det nu att bli pappa?”

– ”Eh? Bra. Mycket nytt och sånt, jag du vet.”

Jag förstår nu vad stjärnorna menar. Inga statyetter eller pokaler går att jämföra med hur det är att få ett barn. En liten miniatyr av dig själv som kommer ta efter dina olater. De olater som du trodde hen inte sett. Det är större än guldbollen, miljonvinsten och ja, till och med större än tennpokalen från klubbmästerskapet i bordtennis för tioåringar.

Det här lilla livet som nu sover mellan oss för att allt annat är otänkbart för tillfället. Det lilla livet är fantastiskt.

 

Jag kan nu utan att tveka att säga att dagen då jag blev pappa är den bästa dagen i mitt liv. Inget kommer någonsin kunna toppa det. Känslan har funnits där hela tiden. Jag var bara för upptagen med att leta.

/ Dennis

 

 

Publicerat

Gästskribenten Fredrik: Om kolik

Han heter Fredrik Nyqvist, är sedan 3 år bonuspappa till Liam och för tre månader sedan blev han pappa till Maja. Fredrik är en politiskt aktiv student som på fritiden ägnar sig åt träning och författande av debattartiklar.

Vi välkomnar Fredrik till Lattefarsor och hoppas att vi får stifta bekantskap med honom många gånger.

Gästskribenten Fredrik Nyqvist



Kolik

Att bli pappa var för mig en väldigt stor omställning. Visst, jag har sedan tre år tillbaka haft det stora privilegiet att ha Liam i mitt liv och kunnat kalla mig bonuspappa till det snart sex år gamla underbara barnet. Nu är det dock mer än varannan vecka och situationen är annorlunda. För 3 månader sedan blev jag pappa till Maja.

Maja kan inte slå på Barnkanalen klockan sex på helgerna och låta mamma och pappa sova vidare. Maja kan inte själv klä på sig ytterkläder och säga om hon fryser eller tycker det är för varmt.

Det var många tankar som snurrade i huvudet innan förlossningen, kommer barnet att vara friskt? Kommer hen ha tio tår och tio fingrar? Kommer jag att räcka till som förälder? Hur kommer Sara (mamman) att klara förlossningen eller blir läkarna tvungna att göra kejsarsnitt? Allt gick dock bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig och bortsett från de längsta sex sekunderna i mitt liv då Maja kom ut och verkade livlös och hade navelsträngen virad runt halsen tills det att barnmorskan virat upp strängen och vi äntligen hörde det vackraste ljud jag hört dittills i mitt liv, Majas perfekta röst som porträtterades av ett skrik.

Detta skrik har de senaste tre månaderna sedan Majas födelse orsakat väldigt mycket stress, oro och rädsla. Maja är nämligen ett kolikbarn. Kolik är när ett barn skriker oavbrutet och otröstligt under en väldigt lång period. Vi provade allt. Minifom, magmassage, ta bort komjölk från ersättningen vi gav henne och mamma slutade med mjölk så att det var ”mjölkfri” bröstmjölk. Vi åkte även in akut några gånger och fick övernatta på sjukhuset och de underbara sjuksköterskorna på Mälarsjukhusets barnavdelning tog hand om Maja så att mamma och pappa fick sova.

Nu i efterhand så är det svårt att föreställa sig hur detta var, den panik och maktlöshet vi kände av att vårt barn hade ont och var otröstlig. Det är dock en ljuspunkt i det hela som jag vill dela med mig av till denna bloggs fantastiska läsare, nämligen bärsjalar….

/ Fredrik

………

Mer om Fredriks fantastiska erfarenhet av bärsjalar får ni läsa om på Lattefarsor.se imorgon tisdag. Vi får också då veta vilken musik Fredrik gärna sjunger för Maja.

 

 

Publicerat

Sex under småbarnsåren Del 1

Ska vi..nä jag är trött

Sex under småbarnsåren upplevs av många som ett omöjligt uppdrag. Orken tryter och det är svårt att finna den där glöden i relationen som någonstans var grunden till att barnen blev till. I denna, förhoppningsvis, återkommande kategori tänker jag prata om just SEX UNDER SMÅBARNSÅREN. 

/ Dennis

Publicerat

Smart för provsmakare

Söndagsmorgon med kaffe i koppen.

Söndagsmorgon, frukostmys och Nyhetsmorgon.

Smaknapp

För små provsmakare har vi hittat den här smaknappen. Fylld med 3-4 frysta mangobitar får hon ligga/sitta och snutta på den. Fungerar även bra med mosad sötpotatis och andra smakprover för de små.

 

Ha en trevlig söndag.

/ Dennis

 

 

 

 

 

Publicerat

Utmana aldrig ödet i leksaksaffären

Dagens lärdomar lyder. Gena inte genom en leksaksavdelning med en fyraåring om ni inte tänkt köpa något där. Tro inte att gå runt och bara titta är gott nog för barnet.

IMG_8422.PNG

 

Barnet i leksaksaffären 

Min briljanta idé i leksaksaffären var att säga:

– Om du hittar en papegoja till piratleken köper vi den.

En smidigt sysselsättningen tyckte jag. Tämligen säker på att inte hitta någon papegoja strosade vi runt medan mamma letade regnjacka.

Ingen papegoja:

– Win!

Det kunde jag ju bara inbilla mig, ja. Barn är tydligen inte så enkelspåriga att de accepterar det faktum att det vi letade efter inte fanns.

– Synd, papegojan fanns inte, låt oss gå vidare och se hur det går med regnjackan. 

Nej, barn är smartare än så. Inte för att jag tvivlade på intelligensen men ändå. Barn är ibland smartare än sina vuxnas korkade enfald.

– Papegojan fanns inte, låt oss köpa en båt istället. 

Ett nekande svar accepterades inte. Vi skulle ju köpa en papegoja, lika med något.

Fyrahundrafemtioelva avledningsförsök senare och fortfarande med en lika kränkt fyraåring kom vi hem hyfsat helskinnade.

Lite kurragömma, piratlek och leksaksorgen var över.

Nästa gång jag utmanar ödet tänker jag ha en vettig backupplan.

/ Dennis

Publicerat

Vilka strider är värda att ta?

Jag är trött på att ta onödiga konflikter

Tänk om jag kunde leva efter talesättet Välj dina strider. 

Hamnar du också i konflikt med barnen titt som tätt?

Funderar du också på om det var värt att ta striden?

Varför tog du striden?

Var det av ren princip?

image

Välj dina strider väl, men vilka ska jag välja då?

Jag tänkte här försöka exemplifiera några möjliga scenarier, vissa påhittade andra verkliga. Hur skulle ni ha agerat i dessa situationer?

1. Olika stövlar på vägen hem?

Efter en segdragen avrundning på förskolan med mycket nej och ”jag vill inte” var det dags för påklädning. Det är vinter och kallt ute, cirka 8 minusgrader. Barnet vägrar att ha båda sina vinterkängor utan trilskas med att ha en gummistövel och en vinterkänga. Ni har dessförinnan ägnat 20 minuter och olika dispyter om hemfärden. Vad gör du?

2. Hoppa i soffan 

Finns det tillfällen då det är okej att tumma på regler om var det får hoppas och springas?

3. Krig vid matbordet

Många konflikter tenderar att starta vid middagsbordet hemma. Hur viktigt är det egentligen att barnet äter med gaffel/sked? Är det inte viktigare att barnet äter överhuvudtaget?

3. Slår en kompis/en vuxen

Där orden inte räcker till, tar nävarna vid.

Frustrerade barn kan ibland ta till våld när de inte får sin vilja igenom. Hur bemöter ni våld? Jag upplever att skälla på ett redan upprört barn sällan får den effekt du önskar. Ändå händer just detta om och om igen.

4. Sova i tid

Att sömn är viktig för barns välmående är jag övertygad om. Är det värt att ta en strid för att klockan ”prick läggdags” är tiden som gäller?

5. Övergångar mellan olika händelser

Blir det ofta konflikt mellan er när nya måsten kommer in i bilden? Kom och ät, klä på dig pyjamasen nu eller kom och lägg dig nu. Hur gör ni?

Jag tänker mig att tydliga förberedelser gör övergången smidigare. Då behöver det kanske inte bli en krock med vad barnet tänkt just då.

Min känsla är att många av striderna hade kunnat undvikas om jag bara tänkte en vända innan. För vem är det viktigt att striden tas? Spelar det någon roll om det inte blev precis som du ville?

När tar du striden?

/ Dennis

Publicerat

Vem är Lattefarsan Joel?

Lattefarsan Joel

Att vara en Lattefarsa

Vi kan börja med en snabb presentation. Vad är jag för farsa? Jag är drygt 30 år, bor i en mysig söderförort till Stockholm, med en sambo och 2-årig dotter. I klassisk trångbebott stockholmsmanér har vi delat av köket för att ha barnrum och placerat ut matbord i vardagsrummet. Förutom familj och vänner gillar jag idrott och rättvisa.

Jag var ute med en superbra vän, där vi snackade om livet, idrott, relationer och separationer. Jag som många andra försöker vara unik fast ändå inte olik. Vill vara en skön farsa som kan dricka bärs med en polare, men samtidigt inte göra det för ofta, för det är ju kul att vara med sambo och barn. Att vara småbarnsfarsa är ett evigt balanserande mellan känslor, acceptans och PK-polisen inom mig. Jag vill vara så där lagom självständig för att kunna utvecklas, samtidigt som jag bara vill vara hemma med sitt barn och hitta på roliga upptåg.

Men så sitter jag då där med den superbra vännen klockan halv tio en onsdagskväll och dricker en liten laktosfri vaniljlatte. Jag är en lattefarsa, en kliché. En stolt kliché..

/ Joel