Mitt sommartips
Globetrotter runt husknuten
En fin sommar med barnen





Bland blöjor och föräldradagar
I föräldraskapet möts vi ständigt av utmaningar. Alla vill vi att våra barn ska må bra och att de ska få växa upp med en god självkänsla.
Hur ska jag vara för att vara bra en förälder? Det finns förmodligen lika många svar som det finns föräldrar. Jag har knåpat ihop en liten lista med utmaningar för mig själv att eftersträva i så hög grad som möjligt. Inte alla på en gång utan som små återkommande delmål i vardagen. En kom-ihåg-lista att sätta på kylskåpet i köket. En lista som påminner mig de dagar då föräldrarollen känns omöjlig.
Jag hoppas att du gillade inlägget.
Följa gärna Pappabloggen Lattefarsor på Facebook och Instagram.
Ha ett fantastiskt föräldraskap!
Dennis
Då Affe är hos sin pappa blir det tomt i lägenheten. Kvar finns ett litet barn som gärna myser och småshowar lite i storebrors frånvaro. För ett tag är vi enbarnsföräldrar.
Det är inte det att vi inte tycker om barnen, snarare tvärtom. De får oss att reflektera över vår de dagar utan stojiga barn som får den största delen av ens fokus. Stunderna med ett barn ger tillfällen att tänka igenom olika familjebeslut över en kopp kaffe. En möjlighet att diskutera obehindrat under några dygnets ljusa timmar utan dubbelt spring och lek.
Min och Saras relation har aldrig varit barnfri. När vi träffades hade Sara redan en som på 1,5 år. Det har med spontana dejter var inte vår grej. Vår tid fick istället vigas åt snabbkaffe mellan förskolelämning/-hämtning och hennes jobb. Som tur var studerade jag fortfarande och kunde helt anpassa mig efter hennes tider. De ”barnfria” dagarna nu ägnas ibland åt långa promenader och fikadejting ner på stan. Så länge Sirpan sover i vagnen finns det inget som kan störa oss två.
Att vara två föräldrar med ett barn är rena semestern. Allt känns lättare med ett barn istället för två. Men det insåg vi inte då. Alltid dök det upp nya utmaningar och det var kämpigt nog med att få ett barn att äta och sova ordentligt. Om jag då visste vilka utmaningar jag stod inför med två barn hemma hade jag nog inte tyckt synd om mig när jag låg där i barnkammaren på natten för att natta barn. Jag hade förmodligen uppskattat vår ensamma tid tillsammans ännu mer.
Att ha två barn är fantastiskt, jag var bara inte tillräckligt förberedd på hur mycket av min energi som skulle gå åt till dem båda.
Tänk att ha tre barn och rodda det dagligen, att ha två barn är nog inte så jobbigt när det kommer till kritan.
/ Dennis
Ni har väl inte missat att om ni gillar Lattefarsor.se/ Pappabloggen på Facebook får ni de senaste uppdateringarna i ert flöde.
Gillar du detta inlägg? Dela det då gärna vidare på dina sociala medier. Vi kommer vara er evigt tacksamma.
För ett år sedan delade vi en länk på Lattefarsor / Pappabloggen, Facebook från Underbara Clara, vars inlägg heter ”En sträng förälder är en bra förälder” och handlar om hur vi bemöter våra barn. Är auktoritärt föräldraskap så bra egentligen? Behöver vi vara strängare för att få välartade barn?
Vår skribent Viktor kommenterade inlägget på Facebook och för er som inte läst det där, delar vi det här nedan med en efterföljande diskussion av mig Dennis.
Viktor: Inte nödvändigtvis. Jag tror man kan vara en bra förälder både som sträng och som slapp(?). På samma som man sätt kan vara en dålig förälder som sträng eller slapp.
Dennis: Vad lägger du för definition för sträng då? Auktoritär?
Viktor: ”sträng – (om person, institution etc.) som håller hårt på regler eller har låg tolerans mot fel, misstag, lek, larv etc.” (Wiktionary, 20/3 2015)
Att hålla hårt på regler är inte nödvändigtvis dåligt, men att ha låg tolerans mot fel och misstag är det. Jag tror att folk som säger att det är bra att vara sträng menar det förstnämnda, och folk som säger att vara sträng är dåligt menar det sistnämnda.
Även auktoritäritet kan vara bra i vissa fall. Det skapar trygghet och om den auktoritära personen är tydlig finns det mindre risk för missförstånd som föder tvivel. Men det är inte direkt det vi menar med en person som är auktoritär.
Mitt barn är ännu inte fött, men jag har jobbat som lärare och jag försöker att använda olika sorters ledarskap vid olika tillfällen. En coachande och slapp stil är oftast att föredra, men vid vissa tillfällen om det håller på gå åt pipsvängen så måste jag kunna ingripa mer direkt och bli sträng och auktoritär.
Så länge jag känner av situationen och utvärderar den tillsammans med personen jag ”leder” fungerar det. Jag är inte alltid sträng och inte heller alltid slapp. Jag gillar dock att vara slapp/tillåtande och coachande, men ibland passar det helt enkelt inte.
Vi borde därför visa respekt för varandra och ser till att vårda den respekten genom att vara empatiska och förstående för andra människors situationer.
Dennis: När jag tänker på barnuppfostran tänker jag att jag vill vara en auktoritet men för den skull inte vara auktoritär. De tillfällen jag tvingas vara auktoritär är det för att jag inte i stunden har verktyg nog för att lirka och förklara varför det ska vara si eller så. Detta händer både i mitt föräldraskap och ibland även i min yrkesroll. Att bli sträng och arg tappar sin kraft om det används som vardagsmat.
Jag tror att om ett auktoritärt uppfostrande ska ha någon effekt måste det, som Viktor var inne på, ske vid speciella tillfällen. Tillfällen då det verkligen är berättigat. Sådana tillfällen skulle kunna vara vid uppenbar fara för barnet eller någon i dess närhet. Den skarpa tonen ska visa på allvaret i situationen och inte vara en vardagsgrej. Att konstant använda arg-kortet för att barnet inte gör som jag säger är som Underbara Clara antyder att sätta sig över barnet utan diskussion. Det blir att använda ett maktmedel i rollen som vuxen för styra barnen dit vi vill när vi inte har ork eller andra redskap för att lösa det.
Genom att istället försöka diskutera och ha en coachande attityd till våra barn skapar vi självständiga barn som lär sig vad som är rätt och fel. Skäller vi, korrigerar vi bara barnens beteende här och nu och lär dem inte varför ett beteende inte är okej. Det kuvar istället barnen i rädslan för att göra fel.
Därför tror jag på en tilåtande uppfostran i grunden där vi tillsammans kan diskutera vad det var som gick snett eller vad vill att barnen ska göra. Barn behöver auktoriteter som förebilder men dessa auktoriteter ska förtjäna sin auktoritet genom att vara trygga och stabila.
/ Dennis & Viktor
Semestern började bra med en härlig midsommar med vänner och barn. Med semester följer en annan vardag än under resten av året. Nu ägnar vi mer tid än någonsin tidigare tillsammans med varandra som familj. Inga klockor behöver ställas för att komma upp på morgonen, det fixar barnen så bra ändå. Har vi tur somnar de om i vår säng och vi får sova till någon gång efter sju i alla fall.
Med semestern följer fler situationer där små konflikter lätt uppstår. Under de dagar som passerat sedan jag klev av mitt sista arbetsplats har vi sprungit på några speed bumps.
– Dennis
Idag räknar jag ner. Jag räknar ner till 6 veckors semester och sen en längre tid av pappa på heltid.
I helgen har Sara jobbat en hel del vilket betytt att jag och Siri fått extra mycket egen tid tillsammans. Ja, förutom den tiden då farmor upprest från Skåne tingant barnbarnet för kramar och gos.
Helgen blev helt fantastisk på alla de sett. I kombination med den strålande solen var pappa, farmor barntiden underbar. Det blev långa turer i barnvagnen varav en gick till världens största brännbollsturnering och festival. Brännbollsyran i Umeå. Vi har bland annat bevittnat brännboll i världsklass på ängarna nedanför Mariehem i Umeå.
Med sina nära 400 lag och tusentals deltagare bara till brännbollen blev det en riktig folkfest. Folk och då främst ungdomar och studenter vallfärdade till ängarna för årets tillställning. Att festivalen sen lockade hela 13000 besökare måste ha kittlat skönt i magen på arrangörerna.
En dag utan mamma gjorde nog gott för både mig och Siri.
Avslutningsvis. Jag tycker att det är häftigt att Per (Lattefarsors nya bloggare) kommer att ta chansen att vara hemma med sitt barn från start och de följande 9 månaderna. Läs han senaste inlägg här.
– Dennis
Jag har den stora äran att få ansluta mig till den eminenta skaran Lattefarsor, detta till trots att jag inte kan benämna mig pappa än på ett par veckor.
Mitt namn är Per och det har tagit mig 32 år att bli framtida förälder. Fram till och med juni i år arbetar jag som webbutvecklande IT-konsult, därefter växlar jag om och blir pappa på heltid de kommande nio månaderna.
Rent intellektuellt inser jag att bli pappa för första gången är en fantastiskt omtumlande erfarenhet som kommer vända den vardag jag är van vid fullständigt upp och ner. Som att jag står på rälsen precis bortom tunneln med föräldraskapets tåg farande mot mig, än så länge endast en ljusglimt på andra sidan.
Känslomässigt, å andra sidan, skriver jag detta med ett fånleende på läpparna, tänkandes på första gången jag får hålla knodden i min famn. Det är nästan så att jag mentalt redan gått på ledigheten.
Naturligtvis har jag massor av funderingar kring vad som komma skall, inte minst för att jag kommer vara ensam hemma med lillen den första tiden, när mamma gått tillbaka till arbetet. Det är just detta jag tänkt utforska här på pappabloggen. Förhoppningsvis kommer även andra blivande pappor i samma situation som jag att få nytta av att läsa vad jag har att skriva.
Låt äventyret börja!
– Per
Jag tycker oftast att jag är en bra förälder som uppfostrar mitt bonusbarn och min dotter bra. Ibland blir det fel och galet och det är bara att acceptera att jag inte alltid är perfekt. Även om jag så ofta önskar att jag vore det. Vissa gånger får jag en känsla av tvivel i mitt föräldraskap och mina uppfostringsmetoder. (Metoder? Hur låter det egentligen? Har jag utstuderade metoder här hemma? Kanske..)
Föräldraskapet känns som ett ständigt trial and error experiment. Allt ska provas och testas och upprepas flera gånger för att kunna avfärdas eller rättas till. Men de lär oss att utveckla vår föräldraroll dagligen. Lite mer för varje dag som går.
– Dennis
Okej, vi är inte alltid helt eniga jag och storebror i familjen. Rätt ofta, faktiskt, tycker vi olika om (för mig) viktiga eller nödvändiga saker. Ja, ni vet. Smaka i alla fall. Dags för tandborstning och sängen. Städa undan det här nu. Nu ska vi gå in. Listan kan göras lång på tillfällen då vi inte riktigt är kompatibla med varandra. Oftast går det att lirka och försöka övertyga med alla små mutor och pedagogiska knep som finns. Men ibland blir det bara stopp, argt och tvärt.
”Dumma Bajs-Dennis”
Ämnat som en välriktad pil skjuts de elakaste orden han kan mot mig. Då gäller det att plocka fram de rätta replikerna till mitt försvar, vissa bättre än andra.
En del intelligenta och en del ur hjärnsläpp
I grund och botten tror jag att det är viktigt att barnen får utlopp för sin ilska oavsett om det har med meningsskiljaktigheter eller missförstånd. Det är deras känsla och den tycker jag inte att vi som föräldrar ska försöka stävja och bli arga för. Däremot kan vi ju inte acceptera vad som helst som kanalisering av ilskan. Jag tar ganska milt på Bajs-Dennis som kraftuttryck men poängterar ibland att jag inte blir glad när han säger så. Fast samtidigt så är det ju hans verktyg att ge igen. Kanske är nummer 5 det bästa alternativet. Ignorera just skällsorden men stötta och ge feedback på känslan.
Äh! Jag vet inte! Vad tycker du?
/ Dennis
Dagarna far förbi och livet som småbarnsförälder går i ett rasande tempo. Hämtningar och lämningar, middagar och lekparkshäng. Det går verkligen i ett. Enda tillfället att faktiskt få en lugn stund med barnen är under kvällens nattning. Oavsett om vi läser en bok eller småpratar får vi möjligheten att finna lugnet tillsammans. En av höjdpunkterna i föräldraskapet är dessa stunder innan han somnar, de stunder som ger utrymme till spontana frågor, svar och funderingar.
Under nattningen ger jag mig och Alfons möjligheten att uppfylla utmaning nummer 3 från gårdagens inlägg om 9 utmaningar för föräldrar. För er som inte läst eller kommer ihåg utmaningarna så var nummer 3, lyssna intresserat när barnet vill berätta något. Just där och då i sängen tillsammans finns bara vi två. Inget annat måste göras förutom att ägna lugn och ro tillsammans innan John Blund kommer och skvätter grus i ögonen på oss.
Vi brukar ha som grund att gå igenom dagens bravader och blessyrer och prata lite om vad som komma skall framöver.
Samtalen tenderar att stundtals spåra ur och bli lite vad som helst men det fina är just att få dela tiden tillsammans. Kvalitetstiden riskerar att bli en bristvara under jobbveckorna så det gäller att ta vara på den.
Jag/Vi brukar försöka diskutera 3 områden varje kväll.
Frågorna ovan ska inte ses som någon manual utan som en vägledning för att öppna upp till diskussion. Ibland blir det som en ketchupeffekt med frågor, berättelser och funderingar och ibland ingenting. Jag tror att det är viktigt att man som förälder visar intresse för barnens vardag och gör det tydligt för barnets att deras upplevelser och känslor får utrymme i samtalen.
Har ni några mysiga nattningstips?
/ Dennis
Nu tycker jag att du ska klicka på länken här till vår Facebook och gilla oss där om du inte redan gör det. Är Twitter, Instagram och Pinterest mer er grej så finns vi att följa där också. På Instagram och Twitter finns vi under @lattefarsor och på Pinterest som @dennisnyheim
Hoppas vi ses där. Jag är nyfiken på vad ni tycker och tänker kring föräldraskap. Det vore roligt om vi ville dela med er av spännande föräldraläsning till våra sociala medier. Jag läser allt ni rekommenderar.