Nu är vi äntligen hemma och som ordspråket säger, borta bra men hemma bäst.
Över 200 mil har avverkats från norr till söder i en liten leasingbil begränsad till 1500 mil om året. Nu blir det cykla resten av sommaren om vi ska kunna ta oss fram till förskola och jobb i vinter. Viss sanning med modifikation.
Storpojken är hos sin pappa och vi andra har kommit hem från en kort tur till sjön för bad och svalka. Av alla städer vi tagit oss igenom dessa 11 dagar är Umeå den stad med bäst badväder. På måndag börjar Sara jobba igen så vi passar på att lapa sol tillsammans innan hon ska in i butiken igen. Jag och barnen har lyxen att kunna vara lediga 5 veckor till. Två av dessa är inskolning på nya förskolan, men dessa dagar brukar inte vara allt för ansträngande. Säger jag som nästan gråtit mig igen vecka 2 av förra inskolning för Siri.
Bilen som nu borde få stå några dagar.
Det märks att jag varit ensam chaufför under semestern. Mycket kring bilen har blivit lite snurrigt de senaste dagarna. Igår stannade vi till i Tönnebro strax norr om Gävle för att äta lite mat och spring av oss. Allt var frid och fröjd trots en aning blåsigt vid vattnet. Jag och Alfons snitslade ut en slalombana som vi sprang för att bli av med lite rastlösa ben innan bilresan hem skulle fortsätta. Men, vart är bilnycklarna? Efter en kort stund av inferno och förbannande av att vi lämnat reservnyckeln hemma provade jag att öppna bildörren. Dörren gick upp och i tändningen redo att vridas om satt nycklarna. En stor sten följ från bröstet.
Som om inte detta vore nog. Igår outade jag att jag inte skulle köra en mil till på flera dagar/veckor. Det gick ju sådär. Redan idag var det dags att köra milen i bilen till stranden. Väl framme parkerar jag bilen, kliver ur för att plocka ut Siri medan Alfons och Sara går i förväg för att hitta en bra plats.
Jag plockar ut Siri som inte vill ha skorna på sig utan som helst vill gå barfota på den kalla packade sand-/jordvägen. Jag tar henne i handen och låser bilen med nyckeln över axeln och lyssnar till att den låses. Sen badar vi någon timme innan vi går tillbaka till bilen.
Där står bilen som sig bör. Men vad är det där? Dörren är ÖPPEN! Jag springer fram och kollar i tändningen. Sitter nyckel i idag också? Pustar ut att den inte gör det, men vart är nyckeln? Låste jag inte, nä det gjorde jag kanske inte. Paniken kommer, vart är nyckeln? Efter lite om mig och kring mig hittar jag nyckeln där jag så duktigt lagt den, i ryggsäcken.
Tur att virrigheten bara satte in utanför bilen och inte i trafiken.
Ta hand om er där ute. Glöm inte att dricka mycket vatten, även om ni sitter i en bil med AC.
Dennis