Att vara förälder är den tuffaste utmaningen i mitt liv. Flera gånger om dagen känns det som att jag misslyckas. Jag som har alla verktyg från min yrkeserfarenhet och studier för att hantera konflikter. Nu ligger jag här i sängen och funderar över vad det var som gick snett idag. Förmodligen det mesta.
Ett proffs på att hantera konflikter.
Jag är ingen pedagog till utbildningen men jag har sedan gymnasiet mestadels arbetat med skol- och förskoleklassbarn. Jag har en naturlig fallenhet för att lösa konflikter mellan barn samt genom avledning förhindra konflikter. Kolla bara detta tidigare inlägg direkt tagen ur handboken: Dennis yrekesliv. 6 BRA TIPS FÖR ATT HANTERA ARGA BARN.
Jag har arbetat i skolor, gruppboenden och i servicehem med människor som faller inom kategorin intellektuell funtionsvariation. Jag har med min lågaffektiva aura och avledningsförmåga handlett unga och vuxna när stress och affektionsnivåerna varit höga.
Jag är utbildad beteendevetare med både socialpsykologi och utvecklingspsykologi i min akademiska ryggsäck.
Jag har arbetat som ordningsvakt i Trondheim under den värsta fylledagen, även kallad Juldagen. Storvuxna män som nästan vägt in på dubbla min vikt har avvisats från krogen med glimten i ögat och ett trevligt välkommen åter.
Jag arbetar idag som handledare på en daglig verksamhet för vuxna inom autismspektrum och även där gör jag ett bra jobb när ilskan och aggressionerna knackar på dörren.
Men när jag kommer innanför dörren hemma är allt som bortblåst. Hemma är jag bara pappa.
När barnen bråkar kokar jag nästan över.
Innanför hemmets dörrar är jag bara pappa. När barnen bråkar blir jag arg och högaffektiv. Jag lyfter skrikande matvägrande barn från matbordet. Jag brottar av pyjamasar och brottar på kläder, ytterkläder och skor. Innan jag lämnar lägenheten är jag varm, svettig och en puls som slår fort. Då är det bara början på vad som sedan ibland blir en dragkamp till bilen.
Jag värjer mig högljutt från arga barnslag. Jag hotar och säger nedlåtande saker när allt inom rim och reson gått ur mig.
Sen gråter jag. Ibland med barnen men oftast när de somnat. Jag känner mig otillräcklig. Det blev inget bra, inte idag heller.
Framåt småtimmarna är sängen trång. Ett eller två barn trängs med oss i den 160cm smala sängen.
Jag kramar om dig, stryker din panna, pussar din nacke och säger att jag älskar dig. Jag vänder mig om för att sova. Allt bråk är som bortglömt när du vänder dig om, hasar dig närmare och snarkar mig i örat medan ditt knä trycket mot min rygg.
Förlåt för att jag inte hanterade det bättre idag. Imorgon är en ny dag. Då försöker vi på nytt igen.
/ Dennis
