Det var en tidig morgon strax innan förskolelämning. Telefonen ringde, det var min mamma i andra ändan. Jag kunde av tystnaden inledningsvis förstå vad det gällde. Min morfar hade efter några år med alzheimers nu gått bort. Trots vetskapen om att han inte hade långt kvar att leva kom det som en smäll, rätt i ansiktet. Jag sjönk ihop på golvet i hallen. Ihopkrupen lutandes mot skänken kom tårarna och det fanns ingen hejd.
Siri var för liten för att förstå men Alfons som då skulle fylla fem år förstod att något hade hänt. Jag var otröstlig.
I dagens inlägg vill jag skriva om manlighet och tårar.
Gråta, hur svårt ska det va egentligen?
Om vi nu är pappor som vill att våra barn ska kunna visa känslor får vi själva inte vara rädda för att göra det.
Instängda känslor gör bara ont.
Det är dags att vi pappor och män i allmänhet börjar ta ansvar för våra känslor och är goda förebilder för hur dessa ska hanteras.
Vad är grejen med att inte gråta om du är man och blir ledsen och varför är ilska mer accepterat hos män?
Jo, för att tårar symboliserar sårbarhet och i machokulturen är vi män inte sårbara, vi är hårdhudade och kämpar emot.
En riktig man gråter inte när han blir ledsen. En riktig man kanaliserar om det till ilska.
Sårbarhet och mjukhet är attribut som tjejer och kvinnor fått tilldelat. Män är inte mjuka och lipar definitivt inte som en tjejer.
Därför passar det bättre för män att vara arga och ta till våld. Är det egentligen så konstigt att det finns en massa krig i världen med rådande machonormer?
När hörde ni om en kvinna som startade ett krig sist?
Ey, Mannen! Gråt en skvätt inför dina barn.
Våra mjuka och hårda sidor sitter tydligen i könen. Ni ser ju själva hur sjukt det verkar.
Är vi ledsna, gråt en skvätt och tala om för barnen varför vi är ledsna. Är vi glada, visa det, skratta och ha kul.
Är vi arga, visa och tala om att vi är det men var goda förebilder.
Ilska + Manlighet behöver inte vara våldsrelaterat. Lär barnen att machokulturen är på uttågande.
Dennis
