Tillbaka-till-jobbet-ångest

Så kan det se ut när man går tillbaka till jobbet: uppslagna datorer och personer som antecknar något

Om bara några veckor ska jag gå tillbaka till jobbet. Hela konceptet lämnar mig i ett ambivalent tillstånd. Å ena sidan är det väldigt pirrande att ställas inför nya utmaningar och återigen kliva utanför min komfortzon, å andra blir jag väldigt sorgsen när jag tänker på att jag måste lämna den vardag och den symbios som jag byggt upp tillsammans med Vincent.

Tanken slår mig med en väldig kraft; jag har varit hemma med Vincent i åtta månader! Hur har tiden kunnat gå så fort? Innan jag blev förälder var nio månader en evighet, nu passerar det på ett ögonblick.

En fantastisk resa

Vincent har utvecklats otroligt mycket, det har gått i en rasande takt. Från att ha kommit till världen som en, något för liten, hjälplös liten krabat till en racerkrypande boll av entusiasm och nyfikenhet. De första veckorna utmärktes av en ständig oro och förvirring. Hur gör man? Gör vi rätt nu? Och den slutliga insikten i att det inte finns någon manual och att alla barn är olika. Den bästa givaren för vad som behövs är Vincent själv. Synd bara att han i början endast hade ett kommunikationsläge: skrik. Med tiden har vi dock upptäckt nyanserna och säkert har han själv lärt sig att nyansera sin kommunikation. Nu sker det nästan instinktivt, jag känner av när han är trött, hungrig, uttråkad, vill bli hållen eller är helt nöjd för sig själv.

Jag och Vincent har stunder då han ligger stilla och ser utforskande in i mina ögon. Det kan gå flera minuter och jag känner hela mig fyllas av kärlek till honom. Och jag känner av hans kärlek och trygghet till mig. Det gör mig lite orolig att jag kanske kommer tappa den här anknytningen när jag går tillbaka till jobbet. Jag kommer bli väldigt ledsen om det händer. Samtidigt vill jag att mamma ska få tillfälle att ensam skapa en lika nära relation till Vincent. Att vara så nära sitt barn är en av de härligaste känslor jag haft.

En annan typ av behov

Jag arbetar som IT-konsult vilket innebär att jag flyttar runt bland olika arbetsplatser. När jag nu går tillbaka kommer jag hamna hos en ny kund och ovissheten är spännande. För mig är det just detta som är lockelsen med att arbeta som konsult, den återkommande förändringen i miljö gör att man lär sig otroligt mycket. Föräldrarollen har bjudit på massor med utmaningar och nya lärdomar, inte minst gällande mig själv och vem jag är som person/pappa/partner. Men mitt arbete fyller ett annat behov, och efter dessa åtta månader känner jag mig svulten på det som bara ett arbete kan erbjuda – framförallt den nära interaktionen med kollegorna i ett team, när vi tillsammans löser ett problem och strävar mot ett gemensamt mål.

Och hur balanserar man arbetet med familjelivet? Jag ser framför mig utmaningar som inte bara är begränsade till mitt jobb. Det ska minst sagt bli spännande att bli arbetande småbarnsförälder.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.