Att bli förälder med allt vad det innebär var något stort, något fantastiskt och överväldigande.
Jag förstod det inte då under självaste förlossningen och tiden efter hur stort det var. Överallt hade jag matats med att bli förälder är det bästa som finns. Oscars-vinnare säger det, Guldbaggevinnare säger det, lottovinnare säger det, Zlatan säger det:
”förutom mina barns födelse är det här det största jag varit med om.”
Men jag då? Som bortsett från en liten tennpokal för tredjeplatsen i klubbmästerskapet i bordtennis för tioåringar. Vad har jag att jämföra med? Om barn var större än alla ovanstående som måste det kännas gigantiskt. Bortsett från en häftig känsla av att ha ett barn på mitt bröst, ett nyfött barn, mitt barn funderade jag länge på vad det där fantastiska var.
Miljonvinsten
Veckorna och månaderna gick och jag kunde inte riktigt greppa det där fantastiska överväldigande med att bli förälder. Jag skämdes för att prata om det och jag tror inte ens min sambo visste om det då. Men så en dag, mitt i allt letande förstod jag det fantastiska som alla pratar om på galorna. Det är det där som inte går att riktigt säga med ord.
– ”Hur känns det nu att bli pappa?”
– ”Eh? Bra. Mycket nytt och sånt, jag du vet.”
Jag förstår nu vad stjärnorna menar. Inga statyetter eller pokaler går att jämföra med hur det är att få ett barn. En liten miniatyr av dig själv som kommer ta efter dina olater. De olater som du trodde hen inte sett. Det är större än guldbollen, miljonvinsten och ja, till och med större än tennpokalen från klubbmästerskapet i bordtennis för tioåringar.
Det här lilla livet som nu sover mellan oss för att allt annat är otänkbart för tillfället. Det lilla livet är fantastiskt.
Jag kan nu utan att tveka att säga att dagen då jag blev pappa är den bästa dagen i mitt liv. Inget kommer någonsin kunna toppa det. Känslan har funnits där hela tiden. Jag var bara för upptagen med att leta.
/ Dennis
