Vi män gör hushållsarbetet lite bättre

Det var tvättdag och jag hade dröjt mig kvar en stund efter att min tid gått ut. Min  tvätt hade inte hunnit torka helt i torkskåpet så jag satt där och tittade på ett videoklipp på Facebook när en man i 50-60 årsåldern kom in. Vi hälsade artigt och pratade lite tvättstugeprat. Vi enades om att tvättstuga nummer 2 var bäst. Sen kom det! Tipset! Mannen mansplainade mig mitt i tvättstugan. 

Han hade kommit på att tvätten i torktumlaren blir torrare med tennisbollar. Inte bara för dunjackor utan även för lakan. Det var som om han uppfunnit hjulet, något revolutionerande. 

Men så är det kanske med oss män? Vi är överlag dåliga på att utföra hushållssysslor och när vi väl gör de ska det vara stordåd för att visa att vi kan. Vi nöjer oss inte med att stå för den slentrianmässiga markservicen och planeringen. Sånt håller kvinnor 

Det skulle ju göras ordentligt och riktigt bra 

Jag vågar mig på en vild gissning att i det flesta hem är det kvinnorna som lagar maten och planerar inköpen. Jag talar av egen erfarenhet (shame on me), jag lagar mat betydligt mer sällan än vad Sara gör när vi båda är hemma. Visst finns det familjer där detta är tvärtom, men vi pratar om strukturer här. Kvinnor lägger mer tid på hushållet än vad män gör generellt sett. 

En gång tog jag i sann jämställd anda mig för att laga middag. Jag öppnade kyl och frys och började laga en god pastarätt. Det var havrerier, halloumi, sparris och champinjoner. Det blev en riktig pangmåltid om jag får säga det själv. Vi skulle precis sätta oss för att äta när Sara blev riktigt irriterad på mig. Jag hade just använt ingredienser för tre middagar för denna enstaka måltid, en helt vanlig sketen tisdag. Middagen var som förstörd, jag var kränkt! Jag som hade lagt så mycket energi på denna kulinariska måltid. Jag var bitter på Sara i säkert två timmar. När jag försökte jämställa till det hemma fick jag skit för det. 

Självinsikten fanns inte där. Insikten att Sara hade planerat måltider för resten av veckan fanns inte där heller. Det enda som fanns var en kränkt pappafeminist som ville visa att han minsann också kunde.

Att inte nå hela vägen fram

Jag kallar mig feminist, jag vill vara feminist, jag är feminist men jag når inte hela vägen fram. Jag skulle kunna klappa mig på axeln. Jag är en närvarande pappa som tar emotionellt ansvar för mina barn och min relation. Jag tvättar, städar och lagar mat. Jag är nog en lite bättre man i jämställdhetens tecken än många andra män. Men det räcker inte. Jag når inte hela vägen fram. 

Vore det inte för min fantastiska sambo med näsa för både feministisk teori som praktik skulle jag vara långt ifrån den jämställda relationen som jag vill leva i. Hon utmanar mig dagligen i min feministiska analys och varje gång blir jag lite kränkt. Men när jag är färdigkränkt vaknar jag upp lite smartare än jag var innan. 

Att tro sig vara jämställd eller inte vara det kan vara rätt skönt

 Det är skönt att inte nå hela vägen fram i ett jämställt förhållande. I alla fall om du är man. Det kan vara skönt att ta en liten paus efter jobbet medan maten står på spisen i hopp om att disken gör sig själv. Det är skönt att kunna säga att du minsann städat och tvättat. Ha dock i beaktning vem det var som yppade behovet av tvätt och städ. Vem var det hade koll på att det behövdes ta ut en föräldradag när förskolan var stängd sist? 

Jag vill påstå att jag har analysen men saknar fortfarande stora delar av praktiken för att nå hela vägen fram. Jag missar fortfarande i planeringen och skäms varje gång jag blir påmind om det.

Ju förr jag kan applicera min analys på mig själv och mitt eget handlande desto närmare är jag ett jämställt förhållande. 

/ Dennis 

5 svar på “Vi män gör hushållsarbetet lite bättre”

  1. Bra skrivet! Den där upplevda kränktheten får du gärna skriva mer om, för jag har upplevt den med min sambo. Han tycker att han gjort något riktigt fint och bra i hushållet och så uteblir *oh hail Jesus* (erhm…typ hyllande alltså) från min sida. Detta eftersom jag anser att vi delar på hemmet, är vuxna båda två och att det är rätt naturligt att då GÖRA saker i hemmet 🙂 Självklart har vi pratat om det här också, men han är inte riktigt där än när det gäller analys kring sitt beteende. Han vet inte riktigt var han ska börja gräva 😀 P.S. Min sambo är troligtvis mycket mer delaktig i hemmet än många andra män, men just det där bekräftelsebehovet är intressant.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *