Igår vid 20:00 gick Eldsjälsgalan 2015 av stapeln i TV4. En gala där det svenska föreningslivet och dess hjältar prisades i kategorierna Årets Eldsjäl, Årets unga ledare och Årets förening. Vårt avlånga land är fyllt av ledare som utan ersättning ser till att våra barn och unga får en meningsfull fritid.
Min eldsjäl – bakgrund
Som liten var jag en aktiv tanig liten kille. Jag provade på sporter som friidrott, bordtennis och hockey (om än under en väldigt begränsad period). Det som fastnade hos mig och som än idag är en del av mitt liv var fotbollen. Som femåring gjorde jag mina första fotbollsträningar på grusplanerna i Södertälje. Det var något speciellt med att jaga en boll i klunga, för att sekunderna senare stanna till när pendeltåget passerade förbi några hundra meter längre bort.
Med åren insåg jag att det inte skulle bli någon ny Martin Dahlin, Jonas Thern eller Tomas Brolin av mig. På skolrasterna stod jag mest i mål, till min mors stora fasa. Jag var orädd och slängde utan problem i både lerhögar som vattenpölar. Jag var bra på att slita byxor. Det blev målvakt av mig. Hela vägen från junior till senior stod jag mellan stolparna och skrek på mina medspelare. Kastade mig framför fötter med huvudet före utan respekt för eventuella skador.
Än idag gör jag gästspel mellan stolparna. Fortfarande lika gapig men med större förnuft och respekt för att min kropp inte längre är ledlös. Men det hade kunnat sluta redan i ung ålder om det inte vore för bland annat en person.
Min eldsjäl – Motivering
Övergången mellan junior och senior var tuff. Särskilt för mig som målvakt. Med mycket nöta bänk i moderklubben och med begränsade speltid i reservlaget (övervägande bortamatcher mitt i veckan) valde jag att helt sluta spela fotboll. Knappt 20 år fyllda.
Men så ringer Järna SK då tillhöranded i div.6 och eftersökte målvakt. Jag möttes av ett varmt och trevligt mottagande i klubben som andades på grund av just eldsjälarna.
Laget bestod till större del av unga spelare men på högerbacken hade vi han som skulle betyda något extra för mig. En man, då i 40 årsåldern, med en son och två bonussöner i laget. Han var en av de första att välkomna mig, tränade föredömligt och alltid på gott humör med en sund inställning till fotbollen.
När han la av som aktiv blev han min målvaktstränare. Utan egen erfarenhet av målvaktsspel plockde han varje vecka fram nya övningar han hittat på eller läst sig till. Han blev min första riktiga målvaktstränare. Jag har honom att tacka för bland annat säsongens träningspris. Utan honom hade jag kanske inte dykt upp på varje pass, varje vecka. Oavsett väder var han där. Det är i alla fall så jag minns tiden i Järna.
Tack för att du förgyllt min tid som målvakt, Lars Anjou. Utan dig hade min fotboll förmodligen bara varit en parentes i min ungdom. Jag önskar dig allt gott!
Det är människor som Lasse som utvecklar svensk ungdomsidrott. Det är eldsjälar som Lasse som håller lågan brinnande hos vilsa unga vuxna. En stor applåd till er alla.
/ Dennis
