Vilka strider är värda att ta?

Jag är trött på att ta onödiga konflikter

Tänk om jag kunde leva efter talesättet Välj dina strider. 

Hamnar du också i konflikt med barnen titt som tätt?

Funderar du också på om det var värt att ta striden?

Varför tog du striden?

Var det av ren princip?

image

Välj dina strider väl, men vilka ska jag välja då?

Jag tänkte här försöka exemplifiera några möjliga scenarier, vissa påhittade andra verkliga. Hur skulle ni ha agerat i dessa situationer?

1. Olika stövlar på vägen hem?

Efter en segdragen avrundning på förskolan med mycket nej och ”jag vill inte” var det dags för påklädning. Det är vinter och kallt ute, cirka 8 minusgrader. Barnet vägrar att ha båda sina vinterkängor utan trilskas med att ha en gummistövel och en vinterkänga. Ni har dessförinnan ägnat 20 minuter och olika dispyter om hemfärden. Vad gör du?

2. Hoppa i soffan 

Finns det tillfällen då det är okej att tumma på regler om var det får hoppas och springas?

3. Krig vid matbordet

Många konflikter tenderar att starta vid middagsbordet hemma. Hur viktigt är det egentligen att barnet äter med gaffel/sked? Är det inte viktigare att barnet äter överhuvudtaget?

3. Slår en kompis/en vuxen

Där orden inte räcker till, tar nävarna vid.

Frustrerade barn kan ibland ta till våld när de inte får sin vilja igenom. Hur bemöter ni våld? Jag upplever att skälla på ett redan upprört barn sällan får den effekt du önskar. Ändå händer just detta om och om igen.

4. Sova i tid

Att sömn är viktig för barns välmående är jag övertygad om. Är det värt att ta en strid för att klockan ”prick läggdags” är tiden som gäller?

5. Övergångar mellan olika händelser

Blir det ofta konflikt mellan er när nya måsten kommer in i bilden? Kom och ät, klä på dig pyjamasen nu eller kom och lägg dig nu. Hur gör ni?

Jag tänker mig att tydliga förberedelser gör övergången smidigare. Då behöver det kanske inte bli en krock med vad barnet tänkt just då.

Min känsla är att många av striderna hade kunnat undvikas om jag bara tänkte en vända innan. För vem är det viktigt att striden tas? Spelar det någon roll om det inte blev precis som du ville?

När tar du striden?

/ Dennis

4 svar på “Vilka strider är värda att ta?”

  1. Intressant inlägg och bra skrivet! Som du skriver så kan nog många situationer undvikas med förberedelse och om en bara tänker en vända innan. En får fundera på vad som är viktigt.. Att ta en stövel och en vintersko är ju t.ex. totalt oviktigt eftersom barnet kommer att överleva ändå.. Samma sak vad gäller att äta med gaffel eller händerna. Förmodligen kommer barnet inte att äta med händerna när det blir äldre/vuxen ändå. När lilla S var två år lät vi honom t.o.m. sitta i fönstret och äta eftersom det inte gick att övertyga honom om att en ska sitta på sin stol. Och vad hände? Har han blivit ett barn som gör som han vill och numera ligger under soffan och äter? Nej, han är nu fyra år och sitter på sin stol som alla andra. Det som kallas trots tycker jag ofta är att barnet vill en sak och föräldern en annan.. Om barnet vill leka och föräldern tycker det är dags att sova går det ibland att kompromissa t.ex. leka lite till/göra en sak till och sedan borsta tänderna. Men ibland blir ju allt kaos och en konflikt är oundviklig. Det jag försöker är att förstå varför barnet gör som den gör.. då går det lättare tycker jag. Vill barnet kanske inte klä sig själv kanske det beror på att det är mysigare att bli påklädd? Då kanske det behövs mer tid för mys på morgonen. Ibland kan det ju dock vara omöjligt att förstå. Ibland har ju barnet bestämt sig för att det absolut inte vill göra något t.ex. borsta tänderna (kanske för att det har behov av att bestämma över något i sitt liv? Jag vet inte) Då fungerar ju ibland inget för att komma vidare där och då. En får ju verkligen öva på att vara kreativ som förälder. Nu för tiden när de situationerna uppstår brukar jag berätta en saga under tiden jag borstar tänderna/tar på nattblöja osv. Det jag försöker undvika är i alla fall att bli arg. Martin Forster psykolog och skribent på DN skriver så här om ilska: ”Det finns flera problem med ilska i konflikter. Dels brukar man som förälder bli sämre på att resonera och vara konstruktiv. Dels smittar ilskan. Barnet svarar med samma mynt och konflikten trappas upp. Dessutom brukar sådana konflikter oftast sluta med att antingen föräldern eller barnet ger upp. Istället för att lära sig att diskutera och kompromissa, lär sig barnet att ”argast vinner”. Självklart får man bli arg som förälder, men frågan är vad man gör av den ilskan. Släpper jag bara ut den, eller försöker jag ta ansvar och lugna ner mig själv innan jag tar fighten?”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *